SAOL

publicerad: 2015  

kidnappa

kid|­nappa [kid`‑] verb ~de ~t • röva bort ngn, ofta i utpressnings­syfte

Finita former
kidnappar	presens aktiv
kidnappas	presens passiv
kidnappade	preteritum aktiv
kidnappades	preteritum passiv
kidnappa	imperativ aktiv
Infinita former
att kidnappa	infinitiv aktiv
att kidnappas	infinitiv passiv
har/hade kidnappat	supinum aktiv
har/hade kidnappats	supinum passiv
Presens particip
kidnappande
Perfekt particip
en kidnappad + substantiv
ett kidnappat + substantiv
den/det/de kidnappade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kidnappa kidnappade kidnappat

verb

[kid`-]

● röva bort (någon) i utpressningssyfte vanligen för pengar men äv. för politisk vinning

kidnappare

någon kidnappar någon

miljonärs­sonen blev kid­nappad

belagt sedan 1932; av engelska kidnap med samma betydelse, till kid 'barn', samma ord som kid, och nap 'över­rumpla'

kidnappakidnappande, kidnappning, kidnapping

Till SO

SAOB

publicerad: 1935  

KIDNAPPA kid3~nap2a, äv. 4~10, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING l. -NING; -ARE (SvD(A) 1933, nr 276, s. 6, DN(A) 1934, nr 269, s. 1). Anm. Ss. vbalsbst. förekommer ordet äv. i eng. form. SvD(A) 1933, nr 21, s. 7 (: kidnappers, pl.), Därs. nr 168, s. 7 (: kidnaping). Vbalsbst. KIDNAPPING utgår från motsv. eng. form.

Etymologi

[av eng. kidnap, av kid i bet.: barn (se KID) o. nap, uppsnappa, gripa (jfr NAPPA)]

(nytt ord) olovligen bortföra (barn), vanl. för att därigm utpressa en lösepänning; äv. i utvidgad anv., om likartat bortförande av vuxen person; i sht ss. vbalsbst. -ing; i sht i fråga om amerikanska förh. En ny typ av brottslighet, ”kidnapping”, d. v. s. bortrövande av människor för vinnande av lösepenning, har redan utarbetats till sin teknik och är fullt organiserad (i Förenta staterna). SvD(A) 1932, nr 181, s. 6 (möjl. avsett ss. eng. form). Kittie (hade) kidnappat ett litet vanligt barn i Pearlsburg. Hultenberg Lewis AnnV 309 (1933). Nya kidnappingar. Lösen på 250,000 dollar. AB(A) 1933, nr 184, s. 6.

Till SAOB