SAOL

publicerad: 2015  
klämta
klämta verb ~de ~t • slå kläpp mot kyrk­klocka; ljuda av så­dana slag
Finita former
klämtarpresens aktiv
klämtaspresens passiv
klämtadepreteritum aktiv
klämtadespreteritum passiv
klämtaimperativ aktiv
Infinita former
att klämtainfinitiv aktiv
att klämtasinfinitiv passiv
har/hade klämtatsupinum aktiv
har/hade klämtatssupinum passiv
Presens particip
klämtande
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
klämta klämtade klämtat
verb
kläm`ta
● åstad­komma klingande ljud genom att kläppen slår mot malmen; om klocka
SYN. 2slå 3 JFR 2ringa 1
något klämtar
en kyrk­klocka klämtade i fjärran
○ äv. om mindre klockor el. andra före­mål som fram­bringar liknande klingande ljud
en klämtande klock­boj
klockan klämtar för någon se klocka
belagt sedan mitten av 1300-talet (Östgöta-Lagen); fornsvenska klämpta, trol. till klimper, kläpper 'klock­kläpp'; se ur­sprung till kläpp
klämtaklämtande, klämtning, klämt
Till SO

SAOB