SAOL

publicerad: 2015  

kliché

kliché substantiv ~n ~er 1 bild el. text som över­förts på tryck­form2 sliten fras​ – Nästan alla sammansättn. med kliché- hör till kliché 2.

Singular
en kliché	obestämd form
en klichés	obestämd form genitiv
klichén	bestämd form
klichéns	bestämd form genitiv
Plural
klichéer	obestämd form
klichéers	obestämd form genitiv
klichéerna	bestämd form
klichéernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kliché klichén klichéer

kliché·er

substantiv

[kli∫e´]

1 kopia av bild som över­förts på tryck­platta

JFR raster

den gula tre­skillingen kom till när dess kliché lades i fel tryckplåt

belagt sedan 1867; av franska cliché med samma betydelse, till clicher 'trycka av'; av tyska Klitsch 'klibbig massa'; urspr. ljud­härmande

2 ut­nött och banalt ut­tryck

klichéartad; klichétänkande

klichéer (om något/att+verb/sats)

klichéer (om något)

klichéer (om sats)

klichéer (om att+verb)

sport­språket vimlar av klichéer

belagt sedan 1885

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KLICHÉ, se KLISCHÉ.

Till SAOB