SAOL
publicerad: 2015
klinga
1klinga
substantiv
~n klingor • blad på svärd, såg e.d. – Alla sammansättn. med kling- hör till 1klinga.
| Singular | |
|---|---|
| en klinga | obestämd form |
| en klingas | obestämd form genitiv |
| klingan | bestämd form |
| klingans | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| klingor | obestämd form |
| klingors | obestämd form genitiv |
| klingorna | bestämd form |
| klingornas | bestämd form genitiv |
2klinga
verb
~de ~t • ljuda, tona
| Finita former | |
|---|---|
| klingar | presens aktiv |
| klingas | presens passiv |
| klingade | preteritum aktiv |
| klingades | preteritum passiv |
| klinga | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att klinga | infinitiv aktiv |
| att klingas | infinitiv passiv |
| har/hade klingat | supinum aktiv |
| har/hade klingats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| klingande | |
klinga av
• avta gradvis: klinga av el. avklinga
Infinita formeratt klinga avinfinitiv aktivPresens participavklingande
SAOB
Sökningen på klingor i SAOB gav inga svar.