SAOL

publicerad: 2015  

knark

knark substantiv ~et 1 ⟨vard.⟩ narkotika2 knarrande​ – Alla sammansättn. med knark- hör till knark 1.

Singular
ett knark	obestämd form
ett knarks	obestämd form genitiv
knarket	bestämd form
knarkets	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

knark knarket

knark·et

substantiv

● var­dagligt narkotika som rus­medel (i mots. till preparat i medicinsk an­vändning)

knarkhandel; knarklangare

smuggla knark

belagt sedan 1953; trol. av äldre knark 'sup', med an­slutning i slangspråket till narkotika; besläktat med knarra; jfr ur­sprung till pilleknarkare

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KNARK knar4k, n.; best. -et.

Ordformer

(knarch 1545. knarck 1542—1739. knark 1534—1930)

Etymologi

[sv. dial. knark, knarrande ljud (i sko o. d.), motsv. d. knark, knarrande ljud; vbalsbst. till KNARKA]

1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. KNARKA 1: knarrande; knarrande ljud. Swedberg Ordab. (c. 1730). Ej minsta knark (hördes) i blockar och tåg. Bellman (SVS) 1: 252 (1780, 1790). En vagns knark. Lindfors (1815). Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form).

2) (†) motsv. KNARKA 3: knot, ”knorrande”; klagan. G1R 9: 143 (1534). (De) giorde .. hwad them bordhe vthan knarck eller owilligheet. DiplDal. 2: 283 (1545). HH 20: 61 (c. 1580).

Till SAOB