SAOL

publicerad: 2015  

knockoutslag

knock·­out|­slag substantiv ~et; pl. ~ knockout slag 1

Singular
ett knockoutslag	obestämd form
ett knockoutslags	obestämd form genitiv
knockoutslaget	bestämd form
knockoutslagets	bestämd form genitiv
Plural
knockoutslag	obestämd form
knockoutslags	obestämd form genitiv
knockoutslagen	bestämd form
knockoutslagens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

knockout knockouten knockouter

knock·out·en

substantiv

[nåka^o´t]

● det att en boxare slår ut sin mot­ståndare så att han/hon inte kan resa sig innan domaren räknat till 10

SE knocka

knockoutseger; knockoutslag

att vinna på knockout an­ses mer meriterande än att vinna på poäng

○ äv. bildligt i ut­tryck för över­lägsen seger

han vann debatten på knockout; hon har slagit knockout på alla konkurrenter

○ äv. ut­vidgat

sångerskan slog knockout på publiken med sitt fram­förande

teknisk knockout situation i boxningsmatch där den ena boxaren (utan att vara ut­slagen) är oförmögen att fort­sättahon förlorade matchen på teknisk knockout i femte ronden

belagt sedan 1921; av engelska knockout med samma betydelse, till knock 'slå' och out 'ut'

Till SO

SAOB

publicerad: 1936  

KNOCKOUT noka͡u4t l. -a͡ω4t, starkt vard. äv. knoka͡u4t l. -a͡ω4t l. knokɯ4t, sbst. r. l. adj. oböjl.; ss. sbst. best. -en; pl. -er (SvD(A) 1922, nr 314, s. 13, osv.), ngn gg = (GHT 1926, nr 49, s. 15).

Etymologi

[av eng. knock out, eg.: slå ut, av knock, knacka, slå, bulta, av feng. cnocian, cnucian, (jfr KNOCKA, v.1, KNOKA, v.), o. out (se UT)]

idrott.

I. ss. sbst.; i boxning: avgörande utslagning (eg. gm ett så kraftigt l. så väl placerat slag att motståndaren faller till marken l. hänger över repet o. icke hinner resa sig upp, innan den därför bestämda tiden är ute); slag varmed dylik värkan åstadkommes; äv. i vidsträcktare anv.: hårdt slag (som fäller ngn till marken); äv. i oeg. o. bildl. anv. Holmberg Boxas 39 (1921). Harry Persson vann på knockout i tredje ronden. UNT 1925, nr 9177 A, s. 1. (Redaktionschefen) gick med hopbiten energi in för teknisk knockout på konkurrenterna. Siwertz JoDr. 159 (1928). Ernie Schaaf slog knockout på Campolo. SvD(A) 1931, nr 237, s. 11. Frun blev .. antastad ... Då hennes man inskred, fick han en regelrätt knockout, så att han föll omkull och blev liggande på gatan. Därs. 1934, nr 77, s. 3.

II. ss. adj. i predikativ ställning, i uttr. slå (ngn) knockout, på ett avgörande sätt slå ut (ngn) i boxning; äv. i vidsträcktare anv.: slå (ngn) till marken, slå (ngn) medvetslös, göra (ngn) kampoduglig. Negern blev slagen knockout redan i tredje ronden. UNT 1925, nr 9177 A, s. 1. SvD(A) 1930, nr 254, s. 3.

Ssgr (till I; idrott.): KNOCKOUT-BESEGRAD, p. adj. i fråga om boxning: besegrad medelst knockout. SvD(A) 1928, nr 120, s. 15 (i rubrik). —

-SEGER i fråga om boxning: seger vunnen medelst knockout. SvD(A) 1927, nr 29, s. 15. —

-SLAG. i fråga om boxning; äv. oeg. o. bildl. Holmberg Boxas 38 (1921). 2NF 34: Suppl. 775 (1923). Både nedrustningen och Versaillestraktaten ha fått ett knockoutslag. SvD(A) 1935, nr 167, s. 6.

Till SAOB