SAOL

publicerad: 2015  

kommentar

kom·­ment·­ar [‑a´r] substantiv ~en ~er • förklarande an­märkning

Singular
en kommentar	obestämd form
en kommentars	obestämd form genitiv
kommentaren	bestämd form
kommentarens	bestämd form genitiv
Plural
kommentarer	obestämd form
kommentarers	obestämd form genitiv
kommentarerna	bestämd form
kommentarernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kommentar kommentaren kommentarer

kom·ment·ar·en

substantiv

kommenta´r

● ut­talande som ut­trycker personlig in­ställning eller ut­gör förklaring till ett annat ut­talande eller till händelse särsk. i mass­medier

expertkommentar; presskommentar

en kommentar (till/om något/sats)

en kommentar (om något)

en kommentar (om sats)

en kommentar (till något)

en kommentar (till sats)

de första kommentarerna till valresultatet; "Inga kommentarer", sade stats­ministern

○ ibland i ut­tryck som an­ger en negativ attityd

han fällde en vass kommentar; en besk kommentar; elaka kommentarer

○ äv. i var­daglig kommunikation

en och annan kommentar om grå­vädret

belagt sedan 1759; av tyska Kommentar med samma betydelse; av lat. commenta´rius (lib´er) 'förklarande (bok)'; jfr ur­sprung till kommentera

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOMMENTAR kom1änta4r l. -en-, r. l. m. (Geijer I. 1: 153 (1818) osv.) ((†) n. Bremer Brev 2: 149 (1841), Dens. Morg. 69 (1842)); best. -en, äv. -n; pl. -er; äv. (numera knappast br. utom i pl. i bet. 1) KOMMENTARIE -ta4rie, äv. —302 (kommänntárie Dalin), r. l. m.; best. -en; pl. -ier. Anm. I ä. tid användes äv. de lat. formerna commentarium o. commentarius, stundom med lat. böjning. Fornv. 1931, s. 45 (1635: med nyttige comentarÿs). Stiernstolpe DQ 3: 172 (1818: commentarium). SvLittFT 1834, sp. 827 (: commentarius).

Ordformer

(förr äv. skrivet comm-. -tar 1818 osv. -tarie 1801—1930. -tarer, pl. 1889 osv. -tarier, pl. 1635—1932)

Etymologi

[jfr t. kommentar, eng. commentary, fr. commentaire; av lat. commentarium, commentarius, till comminisci (se KOMMENTERA); jfr KOMMENT]

1) i pl.: förklarande noter l. anmärkningar till ett textställe l. en skrift o. d.; ofta allmännare l. bildl.: utläggningar, anmärkningar. Creutz Vitt. 94 (1759). En ny Edition af den Romerske Skaldens (dvs. Vergilius') arbeten, med nya Commentarier på Svenska. SP 1809, nr 15, s. 4. Moberg .. läste .. under hela församlingens ironiska kommentarer upp sin .. dikt. Siwertz JoDr. 91 (1928). Man är på officiellt håll (i England) icke böjd för att göra några kommentarer (till Hitlers tal). SvD(A) 1934, nr 188, s. 12.

2) samling förklarande noter l. anmärkningar till en skrift; äv. bildl. 2SAH 1: 255 (1801; i fört. främ. ord; bet. oviss). I allmänhet är den nordiska sagan, emedan i norden stammens ursprungliga författning längst bibehöll sig ren, den bästa kommentar till Taciti Germania. Geijer I. 1: 153 (1818). De i samlingen (dvs. Wiséns Carmina Norrœna) upptagna texterna få .. en mångsidig belysning genom en omsorgsfullt utarbetad kritisk och litteraturhistorisk kommentar. Söderwall i 3SAH 7: 38 (1892). NordT 1928, s. 397.

3) (†) i pl.: skrifter? (Tatianus, den enkratitiska sektens upphovsman) hafwer och skrifwit och författat en ganska stoor deel Commentarier eller Handlingar. Schroderus Os. 1: 137 (1635; lat. orig.: magnam Commentariorum multitudinem scripsit).

Till SAOB