SAOL
publicerad: 2015
kommentera
kom·ment·era
verb
~de ~t • förklara, anmärka; jfr kommentar
Finita former | |
---|---|
kommenterar | presens aktiv |
kommenteras | presens passiv |
kommenterade | preteritum aktiv |
kommenterades | preteritum passiv |
kommentera | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att kommentera | infinitiv aktiv |
att kommenteras | infinitiv passiv |
har/hade kommenterat | supinum aktiv |
har/hade kommenterats | supinum passiv |
Presens particip | |
kommenterande | |
Perfekt particip | |
en kommenterad + substantiv | |
ett kommenterat + substantiv | |
den/det/de kommenterade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
kommentera
kommenterade kommenterat
verb
●
ge kommentarer till annat uttalande el. till (nyss inträffad) händelse eller dylikt
någon kommenterar (något/sats)
någon kommenterar (något)
någon kommenterar (sats)
han tittade i tidningen och kommenterade det han läste; statsministern ville inte kommentera händelsen
○
spec. i sportsammanhang
matchen kommenterades av NN
○
äv. med bibetydelse av kritik
hon kommenterade hans bordsskick
belagt sedan 1640;
ur lat. commenta´ri 'tänka över; förklara', till me´ns 'sinne; tanke'; jfr ursprung till
mental
kommenterakommenterande, kommentering
SAOB
publicerad: 1937
KOMMENTERA kom1änte4ra l. -en-, i Sveal. äv. -e3ra2 (kåmmänntèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(förr äv. skrivet com(m)-)
i tal l. skrift lämna förklarande anmärkningar till (ett textställe l. en skrift o. d.); förse (en text) med en serie förklarande noter; ofta allmännare l. bildl.: utlägga, förklara, anställa betraktelser över (ngt), diskutera l. dryfta (ngt); förr äv. intr., i förb. med prep. över. Linc. Tttt 8 a (1640). De som commenteradt öfver detta språket (dvs. 2Kon. 20: 11 om Ahas solvisare) äro nästan oändelige. Lagerbring HistLit. 71 (1748). (Petrus Lombardus') Libri IV sententiarum .. commenterades flitigt af alla efterföljande scholastiska theologer. Cornelius LbKyrkoh. 52 (1860). Oroligheterna i Paris .. ha .. varit veckans mest kommenterade händelse i dagspressen. DN(A) 1934, nr 42, s. 13.
Avledn.: KOMMENTATOR, m.||ig. [jfr t. kommentator, eng. commentator; av lat. commentator] person som kommenterar (kommenterat) en skrift (l. ett ställe i en skrift) l. som ägnar sig åt dylik värksamhet. Så lenge war Skriften försiglat, at ingen Commentator kunde finna rätta vttydningen på (uppen-)Barelse boken. Bureus NordlL 6 (1644). Hellström Malmros 352 (1931). —
KOMMENTATÖR, m.||ig. [av fr. commentateur] (numera föga br.) kommentator. 2SAH 1: 255 (1801; i fört. främ. ord). Tegnér (WB) 1: 323 (1804).