SAOL

publicerad: 2015  

kompetens

kom·­pet·­ens [‑en´s] substantiv ~en ~er • till­räcklig skicklighet; behörighet; ​till behörighet 1

Singular
en kompetens	obestämd form
en kompetens	obestämd form genitiv
kompetensen	bestämd form
kompetensens	bestämd form genitiv
Plural
kompetenser	obestämd form
kompetensers	obestämd form genitiv
kompetenserna	bestämd form
kompetensernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kompetens kompetensen kompetenser

kom·pet·ens·en

substantiv

kompeten´s

1 (till­räckligt) god förmåga för att ut­föra vissa upp­gifter som ofta fram­går av samman­hanget

MOTSATS inkompetens JFR duglighet, skicklighet

kompetensutveckling

hög kompetens; låg kompetens; formell kompetens; reell kompetens; besitta kompetens; sakna kompetens

kompetens (för/i/på något/att+verb)

kompetens (för något)

kompetens (för att+verb)

kompetens (i något)

kompetens (i att+verb)

kompetens (på något)

kompetens (på att+verb)

kompetens (att+verb) kompetens (som någon)

åt­gärder för att höja kompetensen bland de an­ställda; han saknar kompetens att bedöma frågan; genom det nybildade nät­verket kan den kompetens som finns in­om Norden ut­nyttjas bättre

○ spec. det att upp­fylla de formella kraven för att t.ex. inne­ha en viss tjänst

JFR behörighet

docentkompetens; gymnasiekompetens; specialistkompetens

○ äv. något ut­vidgat

social kompetens; kommunikativ kompetens

belagt sedan 1792; via franska av lat. competen´tia med samma betydelse; jfr ur­sprung till kompetent

2 laglig rätt att av­göra (viss typ av) ärende för myndighet eller dylikt

SYN. befogenhet

kompetenskonflikt; kompetensområde

kompetens (för något/att+verb)

kompetens (för något)

kompetens (för att+verb)

kompetens (att+verb)

dom­stolens kompetens att döma i målet ifråga­sattes

belagt sedan 1815

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOMPETENS kom1petän4s, r. (l. f.) (m. Nordforss (1805), WoJ (1891)); best. -en; pl. -er (GHT 1896, nr 178, s. 1, osv.) ((†) -entier RP 8: 95 (1640)).

Ordformer

(förr vanl. skrivet com-. -ance (-ans) 1758—1845. -ence 1698—1868. -ens 1660 osv. -entz 1645. -entier, pl. 1640)

Etymologi

[jfr t. kompetenz, eng. competence, fr. compétence; ytterst av senlat. competentia, sammanträffande, överensstämmelse, till competere (se KOMPETERA)]

1) (†) tävlan (om viss tjänst o. d.), konkurrens; äv. om rangstrid. RP 8: 95 (1640; om rangstrid). Han .. (har) presiderat .. för de af honom utgifna .. Teser vid kompetensen till Gymnasii Adjunkturet. Alopæus BorgåGymn. 354 (1807). — särsk. i uttr. komma l. råka i kompetens med ngn, komma att tävla l. konkurrera med ngn. Gud förbiudhe .., att han (dvs. hertig Adolf Johan) komme med Konungen (dvs. K. XI), som nu ung är, i competens. RARP 7: 67 (1660). Om jag skulle råka i competence (om kyrkoherdesysslan) .. med nästan jämnårige. VDAkt. 1793, nr 231.

2) motsv. KOMPETENT, adj. 2: egenskap(en) l. förhållande(t) att vara kompetent, erforderlig skicklighet, erforderliga kvalifikationer, duglighet, befogenhet, behörighet; förr äv. i uttr. vara i kompetens, vara kompetent. SP 1792, nr 252, s. 3. (Höijer) hade .. med .. fullkomlig competens .. sökt Moral. & Hist. Professionen i Åbo. Phosph. 1813, s. 319. Orsaken .. (till att Columbus icke upprättade ngn karta) skulle ha varit, att han icke egt kompetens att göra en sådan. NordT 1892, s. 513. Man fordrar (i Amerika) mindre af formella kompetenser än af orädd företagsamhet. Koch EmigrLand 107 (1910). Man underskattade .. hans pedagogiska kompetens. Siwertz JoDr. 280 (1928). — jfr ADJUNKTS-, DOCENT-, LEKTORS-, PROFESSORS-, ÄMBETS-KOMPETENS m. fl. — särsk. jur. o. statsr. motsv. KOMPETENT, adj. 2 slutet. Lindfors (1815). Kallenberg CivPr. 1: 285 (1918). SvRiksd. II. 11: 284 (1934).

Ssgr (till 2): KOMPETENS-BESTÄMMELSE. —

-BETYG. (skol)betyg som utvisar ngns kompetens. PedT 1878, s. 115. —

-BEVIS. jfr -BETYG. TT 1900, Allm. s. 258. —

-FORDRAN. —

-FORDRING. i sht i pl. —

-FÖRKLARING. LdVBl. 1885, nr 130, s. 2. —

(2 slutet) -KONFLIKT. i sht jur. oenighet (konflikt) mellan domstolar l. andra myndigheter angående rätta forum för handläggande av visst mål l. ärende. NF 5: 744 (1882). Kallenberg CivPr. 1: 1144 (1926). —

(2 slutet) -OMRÅDE~020. i sht jur. —

-PROV. Teoretiskt kompetensprof för läraretjenst. LärovKomBet. 1884—85, 1: 266. —

-PRÖVNING. Svedelius Statsk. 1: 140 (1868). —

-TECKEN. sjömil. För utmärkande af genomgångna kurser m. m. användas kompetenstecken (på uniformen). UFlott. 1: 42 (1903). —

-VILLKOR~20 l. ~02. De läkarebeställningar .. för hvilka icke särskildta kompetensvilkor äro stadgade. Hygiea 1862, s. 160.

Till SAOB