SAOL

publicerad: 2015  
kontrastera
kontr·­ast·­era verb ~de ~t bilda mot­sats, sticka av; ställa i mot­sats: ​kontrastera ngt med el. mot ngt
Finita former
kontrasterarpresens aktiv
kontrasteraspresens passiv
kontrasteradepreteritum aktiv
kontrasteradespreteritum passiv
kontrasteraimperativ aktiv
Infinita former
att kontrasterainfinitiv aktiv
att kontrasterasinfinitiv passiv
har/hade kontrasteratsupinum aktiv
har/hade kontrasteratssupinum passiv
Presens particip
kontrasterande
Perfekt particip
en kontrasterad + substantiv
ett kontrasterat + substantiv
den/det/de kontrasterade + substantiv

SO

publicerad: 2021  
kontrastera kontrasterade kontrasterat
verb
kontraste´ra
1 ut­göra starkt av­vikande före­teelse i förhållande till den aktuella; ibland över­gående i en mot­sats
någon/något kontrasterar mot något
någon kontrasterar mot något
något kontrasterar mot något
hans apati kontrasterade mot hennes entusiasm; hennes korp­svarta hår kontrasterade starkt mot hennes ljusa hy
belagt sedan 1784
2 ställa (två in­bördes mycket olika före­teelser) mot var­andra
någon/något kontrasterar något med/mot något
någon kontrasterar något med något
någon kontrasterar något mot något
något kontrasterar något med något
något kontrasterar något mot något
någon/något kontrasterar några
någon kontrasterar några
något kontrasterar några
ljus kontrasteras effekt­fullt med mörker i målningen
belagt sedan 1810
kontrasterakontrasterande

SAOB

publicerad: 1937  
KONTRASTERA kon1traste4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Björkman (1889), Östergren (1930)).
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. kontrastieren, eng. contrast, v.; av fr. contraster, avledn. av contraste (se KONTRAST)]
1) (i vitter stil) tr.: ställa (ngt) i motsats l. kontrast (till ngt annat); ställa (olika saker) i motsats l. kontrast till varandra; äv.: bilda (utgöra) en motsats l. kontrast till (ngt); särsk. i uttr. kontrastera ngt med l. (e)mot ngt; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: kontrast. Lyceum I. 1: 51 (1810). Denna nyvaknade känsla (hos Faust) kontrasteras af Wagner, som .. djupt föraktar den olärda hopens enfaldiga nöjen. Claëson 2: 297 (1853). I Tegnérs dikt Vintern fanns ursprungligen en strof, där han på samma sätt som i Skidbladner kontrasterade den trista verkligheten med sångens ideala värld. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 79. Kihlman SvNutidsdFinl. 15 (1928: kontrastering).
2) intr.: bilda en motsats l. kontrast (till ngt); utgöra kontraster (till varandra); (starkt) bryta av l. sticka av (mot ngt l. varandra); i p. pr. äv. i adjektivisk anv. Kontrastera med l. (e)mot ngt. MoB 5: 214 (1784). Hennes sköna, rodnande ansigte antog ett stelt, högdraget uttryck, sällsamt kontrasterande mot det glada leende, som nyss förut .. upplifvat hennes drag. Braun Calle 153 (1843). SvD(A) 1933, nr 54, s. 9.