SAOL

publicerad: 2015  

kontrastera

kontr·­ast·­era verb ~de ~t • bilda mot­sats, sticka av; ställa i mot­sats: ​kontrastera ngt med el. mot ngt

Finita former
kontrasterar	presens aktiv
kontrasteras	presens passiv
kontrasterade	preteritum aktiv
kontrasterades	preteritum passiv
kontrastera	imperativ aktiv
Infinita former
att kontrastera	infinitiv aktiv
att kontrasteras	infinitiv passiv
har/hade kontrasterat	supinum aktiv
har/hade kontrasterats	supinum passiv
Presens particip
kontrasterande
Perfekt particip
en kontrasterad + substantiv
ett kontrasterat + substantiv
den/det/de kontrasterade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kontrastera kontrasterade kontrasterat

verb

kontraste´ra

1 ut­göra starkt av­vikande före­teelse i förhållande till den aktuella; ibland över­gående i en mot­sats

JFR bryta av 2

någon/något kontrasterar mot något

någon kontrasterar mot något

något kontrasterar mot något

hans apati kontrasterade mot hennes entusiasm; hennes korp­svarta hår kontrasterade starkt mot hennes ljusa hy

belagt sedan 1784

2 ställa (två in­bördes mycket olika före­teelser) mot var­andra

någon/något kontrasterar något med/mot något

någon kontrasterar något med något

någon kontrasterar något mot något

något kontrasterar något med något

något kontrasterar något mot något

någon/något kontrasterar några

någon kontrasterar några

något kontrasterar några

ljus kontrasteras effekt­fullt med mörker i målningen

belagt sedan 1810

kontrasterakontrasterande

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KONTRASTERA kon1traste4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING (Björkman (1889), Östergren (1930)).

Ordformer

(förr äv. skrivet con-)

Etymologi

[jfr t. kontrastieren, eng. contrast, v.; av fr. contraster, avledn. av contraste (se KONTRAST)]

1) (i vitter stil) tr.: ställa (ngt) i motsats l. kontrast (till ngt annat); ställa (olika saker) i motsats l. kontrast till varandra; äv.: bilda (utgöra) en motsats l. kontrast till (ngt); särsk. i uttr. kontrastera ngt med l. (e)mot ngt; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare: kontrast. Lyceum I. 1: 51 (1810). Denna nyvaknade känsla (hos Faust) kontrasteras af Wagner, som .. djupt föraktar den olärda hopens enfaldiga nöjen. Claëson 2: 297 (1853). I Tegnérs dikt Vintern fanns ursprungligen en strof, där han på samma sätt som i Skidbladner kontrasterade den trista verkligheten med sångens ideala värld. ANilsson (1913) hos Tegnér FilosEstetSkr. 79. Kihlman SvNutidsdFinl. 15 (1928: kontrastering).

2) intr.: bilda en motsats l. kontrast (till ngt); utgöra kontraster (till varandra); (starkt) bryta av l. sticka av (mot ngt l. varandra); i p. pr. äv. i adjektivisk anv. Kontrastera med l. (e)mot ngt. MoB 5: 214 (1784). Hennes sköna, rodnande ansigte antog ett stelt, högdraget uttryck, sällsamt kontrasterande mot det glada leende, som nyss förut .. upplifvat hennes drag. Braun Calle 153 (1843). SvD(A) 1933, nr 54, s. 9.

Till SAOB