SAOL

publicerad: 2015  

konvergera

kon·­verg·­era [‑verge´ra] verb ~de ~t • löpa i­hop; närma sig var­andra el. ett visst värde; ​jfr konvergens

Finita former
konvergerar	presens aktiv
konvergeras	presens passiv
konvergerade	preteritum aktiv
konvergerades	preteritum passiv
konvergera	imperativ aktiv
Infinita former
att konvergera	infinitiv aktiv
att konvergeras	infinitiv passiv
har/hade konvergerat	supinum aktiv
har/hade konvergerats	supinum passiv
Presens particip
konvergerande
Perfekt particip
en konvergerad + substantiv
ett konvergerat + substantiv
den/det/de konvergerade + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

konvergera konvergerade konvergerat

verb

[-ge´-]

1 vara riktade mot samma punkt om ett an­tal icke-parallella linjer eller dylikt

MOTSATS divergera 1

konvergent

något konvergerar (mot något) några konvergerar

ett knippe konvergerande ljus­strålar

○ äv. bildligt (tendera att) samman­falla

två konvergerande åsikter

belagt sedan 1838; modern bildn. till lat. con´- 'till­sammans med' och ver´gere 'böja sig'; jfr ur­sprung till divergera

2 närma sig ett bestämt gräns­värde om matematisk tal­följd, serie m.m.

JFR divergera 2

något konvergerar (mot något)

tal­följden 1, 1/2, 1/4, 1/8 ... konvergerar mot 0

belagt sedan 1813

konvergerakonvergerande, konvergering, konvergens

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KONVERGERA kon1värge4ra l. -vær- l. -ver-, ngn gg -je4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONVERGENS.

Ordformer

(förr äv. skrivet con-)

Etymologi

[jfr t. konvergieren, eng. converge, fr. converger; av senlat. convergere, av lat. com (se KON-) o. vergere, luta (jfr DIVERGERA). — Jfr KONVERGENS, KONVERGENT]

1) (i sht i fackspr.) om strålar, linjer o. d.: närma sig mot varandra (så att de skära varandra, om de tänkas utdragna l. få löpa tillräckligt långt); äv. bildl.; särsk. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv. Convergerande räta linier. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 65. (Geografien) börjar blifva en allmänning, till hvilken de andra vetenskaperna konvergera. Verd. 1885, s. 5. Gatorna (i Eksjö) gå mjukt samman och konvergera mot den enda bro, som går över ån. SvGeogrÅb. 1931, s. 25.

2) (i fackspr.) i p. pr., om lins: som bryter ljusets strålar så att de konvergera. UB 2: 260 (1873).

3) mat. om oändlig serie o. d.: vara konvergent (se d. o. I 2); särsk. i p. pr. ss. adj. Aurén Tidr. 167 (1813). Björling Anal. 52 (1866). Hedström o. Rendahl Alg. 205 (1915).

4) (mindre br.) i överförd anv.: sammanfalla, överensstämma. Gynther ConvHlex. (1845). Omdömen .., vilka alla konvergerade däri, att (osv.). Rydin Minn. 1: 161 (1929).

Till SAOB