SAOL

publicerad: 2015  
konvojera
konvoj·­era verb ~de ~t • led­saga och skydda
Finita former
konvojerarpresens aktiv
konvojeraspresens passiv
konvojeradepreteritum aktiv
konvojeradespreteritum passiv
konvojeraimperativ aktiv
Infinita former
att konvojerainfinitiv aktiv
att konvojerasinfinitiv passiv
har/hade konvojeratsupinum aktiv
har/hade konvojeratssupinum passiv
Presens particip
konvojerande
Perfekt particip
en konvojerad + substantiv
ett konvojerat + substantiv
den/det/de konvojerade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
konvojera konvojerade konvojerat
verb
konvoje´ra
● åt­följa som (sjömilitär) eskort
någon/något konvojerar något
någon konvojerar något
något konvojerar något
handels­fartyget konvojerades av en jagare
belagt sedan 1560
konvojerakonvojering
Till SO

SAOB

publicerad: 1937  
KONVOJERA kon1voje4ra l. -vå-, i Sveal. äv. -e3ra2 (convoje´ra Weste; kånnvåjèra Dalin), förr äv. KONFOJERA l. KONFOGERA l. KONFIGERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KONVOJ.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -fig- 1560. -fog- 1707. -foig- 1558—1681. -foj- 1671—1749. -foug- 1730. -foy- (-foi(j)-, -foyi-) 1621—1700. -vog- 1712. -voj- 1671 osv. -voy- (-voi(j)-) 1626—1903. -voyg- 1734)
Etymologi
[jfr t. konvoyieren, holl. konvooieeren, eng. convoy; ytterst av fr. convoyer; liksom it. conviare av mlat. conviare, beledsaga, gå tillsammans med (ngn), till com (se KON-) o. via, väg (se VIA). — Jfr KONVOJARE]
1) åtfölja l. beledsaga (ngn l. ngt) ss. konvoj l. eskort, eskortera; ss. vbalsbst. -ing äv. konkretare.
a) (mindre br.) mil. motsv. KONVOJ 1. Class Christiersons skrifvelse om rysernas confoigerande och om Vijborg slotz befästande. G1R 28: 623 (1558); möjl. till b. Then spannemål .. som medh Christoffer Assersson .. hijtt confoieras. Gustaf II Adolf 264 (1626). Efter 14 dagars förlopp blefvo alla svenska fångar .. med vackt convojerade hvar och en svite til sin destinerade ort. Dahlberg Lefn. 36 (c. 1755; uppl. 1911). Lindqvist Dagsl. 2: 20 (1900).
b) sjömil. o. sjöt. motsv. KONVOJ 2. BtÅboH I. 7: Diar. 48 (1560). När något Kiöpmans Skepp sigh angifwer och begärer blifwa Convoyerat (osv.). Stiernman Com. 2: 722 (1653). SFS 1915, s. 1011.
2) (numera bl. tillf., skämts.) i allmännare anv. (i senare tid väsentligen att uppfatta ss. bildl. anv. av 1): till skydd åtfölja; skydda; ledsaga, åtfölja. När Oss .. täckes att komma på Rijks Salen tillstädes, skole de (dvs. adeln) sampttligen Convoiera Oss der inn. RARP 1: 7 (1626). Tigh skola confoigera Gudz Englar. Dalius Valet. C 5 b (1681). (Kaptenen) bjöd den gamla nåden sin arm och konvojerade henne ut till ekipaget. Bergman JoH 166 (1926).
Avledn. (till 1 b): KONVOJERARE, r. l. m. (†) konvojskepp. 2RA 2: 316 (1727).
Till SAOB