SAOL

publicerad: 2015  

koppglas

kopp|­glas substantiv ~et; pl. ~ • till 1koppa glas 1

Singular
ett koppglas	obestämd form
ett koppglas	obestämd form genitiv
koppglaset	bestämd form
koppglasets	bestämd form genitiv
Plural
koppglas	obestämd form
koppglas	obestämd form genitiv
koppglasen	bestämd form
koppglasens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

¹koppa koppan koppor

kopp·an

substantiv

[kåp`a]

● blås­liknande hudutslag

○ i plur. äv. vanligen i sammansättn. smittsam sjukdom med blås­liknande hudutslag

smittkoppor; vattkoppor

○ spec. i bestämd form plur. smittkoppor

de klarade sig från kopporna

belagt sedan mitten eller senare hälften av 1400-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska koppa; trol. besläktat med kopp

²koppa koppade koppat

verb

[kåp`a]

● historiskt behandla (sjuk person) genom att åstad­komma lokal, mindre blödning vanligen med hjälp av spec. instrument som punkterar huden och de ytligare venerna

JFR åderlåta

koppglas; kopphorn

någon/något koppar någon

någon koppar någon

något koppar någon

belagt sedan början av 1500-talet (Läke- och örte-böcker); fornsvenska koppa; till kopp i bet. 'koppglas'

koppakoppande, koppning

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOPPA kop3a2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING; -ARE, -ERSKA.

Etymologi

[fsv. koppa; jfr d. koppe, mnt. koppen; avledn. av KOPP, sbst.1 2, o. KOPPA, sbst.1]

1) (i sht förr) sätta koppa (koppglas, kopphorn) på (ngn) för att draga blodet till ett bestämt ställe l. ut genom för ändamålet med snäppare gjorda inskärningar i huden. Torr, blodig koppning. SthmSkotteb. 1: 204 (1522: kopp[er]ske). VinkällRSthm 1557 (: Koppare). Är en alt för åldrigh (för åderlåtning), tå må han late koppa sigh. BOlavi 8 a (1578). Wretlind Läk. 8: 35 (1900). Westergren LungSj. 177 (1932).

2) (†) i utvidgad o. oeg. anv., med avs. på träd (stam, rot): göra en l. flera inskärningar l. skåror genom barken på (träd osv.); rista. Linc. (1640; under scarificatio). (Vid brandsjuka) kåppar man sina Trän. Rålamb 14: 42 (1690). Rosensten Skog. 32 (1737).

Ssgr (till 1; möjl. äv. att hänföra till KOPP, sbst.1 2, l. KOPPA, sbst.1; i sht förr): A: KOPP-GLAS. [jfr nt. koppglas] kopp- l. klockliknande redskap av glas (l. metall) varmed koppning värkställes; jfr KOPPA, sbst.1 Serenius (1741). NoK 30: 9 (1924). —

-HORN. (kopp- 1713 osv. koppe- 1664) (förr) jfr -GLAS. VDAkt. 1664, nr 55. Väring Frost. 229 (1926). —

-ISEN l. -ISERN. [jfr holl. kopijzer] (†) = -JÄRN. BtÅboH I. 13: 301 (1638). BoupptSthm 1688, s. 861 b, Bil. —

-JÄRN. (kopp- 1683 osv. koppe- 1726. koppo- 1538) (†) koppsnäppare; jfr -ISEN. VarRerV 17 (1538). Dalin (1852; med hänv. till koppsnäppare). —

-KÄRING. (vard.) kopperska. VetAH 1758, s. 101. Bengts Vargt. 87 (1915). —

-SNÄPPA, r. l. f. (föga br.) = -SNÄPPARE. Strindberg Folkung. 9 (1899). SvD(A) 1932, nr 291, s. 6 (i fråga om ä. förh.). —

-SNÄPPARE, r. l. m. DA 1808, nr 82, Bih. s. 3. Söderström LäkKvacksalv. 41 (1926).

B (†): KOPPE-HORN, -JÄRN, se A.

C: KOPPNINGS-APPARAT. SamlFörfArméen 5: Bil. LXIII (1864). FältutrustnSjukvReserv 1896, s. 52. —

-BESTICK. Koppningsbestick med snäppare, luftpump och 3 glas. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 65. —

-HORN. kopphorn. Oldendorp 1: 178 (1786).

D (†): KOPPO-JÄRN, se A.

Till SAOB