SAOL

publicerad: 2015  

koreograf

koreo·­graf [‑gra´f] substantiv ~en ~er koreografi

Singular
en koreograf	obestämd form
en koreografs	obestämd form genitiv
koreografen	bestämd form
koreografens	bestämd form genitiv
Plural
koreografer	obestämd form
koreografers	obestämd form genitiv
koreograferna	bestämd form
koreografernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

koreograf koreografen koreografer

koreo·graf·en

substantiv

koreogra´f

● person som (yrkes­mässigt) skapar baletter el. dans­inslag i annat sceniskt verk

belagt sedan 1849; se ur­sprung till koreografi

Till SO

SAOB

publicerad: 1937  

KOREOGRAF kor1eωgra4f l. kå1-, stundom kω1-, l. 01—, l. -og- l. -åg-, förr äv. KOREGRAF, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.

Ordformer

(förr äv. skrivet cho-. -reg- 1849. -reog- 1934 osv.)

Etymologi

[jfr t. o. eng. choreograph, fr. chorégraphe; bildat till KOREOGRAFI av gr. χορεία (se KOREOGRAFI) o. gr. -γραφος (se -GRAF)]

(i fackspr., mindre br.) danskonstnär, person som komponerar dans l. balett o. d. BL 17: 2 (1849). SvD(A) 1934, nr 209, s. 5. —

Till SAOB