SAOL

publicerad: 2015  
korrektiv
kor·­rekt·­iv [‑i´v] substantiv ~et; pl. ~ rättelsemedel
Singular
ett korrektivobestämd form
ett korrektivsobestämd form genitiv
korrektivetbestämd form
korrektivetsbestämd form genitiv
Plural
korrektivobestämd form
korrektivsobestämd form genitiv
korrektivenbestämd form
korrektivensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
korrektiv korrektivet, plural korrektiv, bestämd plural korrektiven
kor·rekt·iv·et
substantiv
korrekti´v
medel att rätta till något
ett korrektiv (till något)
äv. försvagat motvikt
konsument­rörelsen kan fungera som ett korrektiv till kommersialismen
belagt sedan 1789; se ur­sprung till korrekt

SAOB

publicerad: 1937  
KORREKTIV kor3äk~ti2v, äv. -ek~, l. 40~1, l. (ss. sbst. vanl.) 104 (kårräckti´v Dalin), adj. o. sbst. n.; ss. sbst. best. -et; pl. = l. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. korrektiv, adj. o. sbst., eng. corrective, adj. o. sbst.; av fr. correctif, adj. o. sbst., av mlat. correctivus, adj. (o. sbst.), till p. pf.-stammen i corrigere, rätta till (se KORRIGERA)]
(med prägel av fackspråk)
I. adj. motsv. KORRIGERA 1, 4: som har egenskapen l. förmågan l. som tjänar l. åsyftar att rätta till l. ställa till rätta det som är felaktigt l. att åstadkomma en förbättring; korrigerande. Weste FörslSAOB (1823). Hämnd är den gamla germaniska criminalrättens correctiva princip. Nordström Samh. 2: 227 (1840). Korrektiva straff. Nyblæus Straffr. 21 (1852). Korrektiv .. gymnastik. Haglund HållnRörOrg. 1: 139 (1924).
II. sbst.
1) om ngt som rättar till l. justerar ngt l. varefter ngt (l. man) bör rätta sig; rättelsemedel; rättesnöre; stundom närmande sig l. övergående i bet.: ngt som motvärkar l. mildrar l. motväger l. upphäver ngt, motvikt. Korrektiv mot, äv. för l. l. till, förr äv. av (ngt); jfr KORRIGERA 1. Något slags correctif af .. Konungars höga rättigheter. AdP 1789, s. 404. Mot denna inre brist (på konstnärssjälvständighet), eger .. (Tegnér) ej .. något correctif i en utbildad och grundlig philosophisk Disciplin. Hammarsköld SvVitt. 2: 232 (1819). Bildligheten, åskådligheten blir ett nödvändigt korrektiv mot abstraktionens torrhet. Wrangel Dikten 211 (1912). En nyskriven konstitution saknar de behövliga korrektiven till ett renodlat folkstyre. DN(A) 1934, nr 321, s. 2.
2) (numera knappast br.) om ngt (i sht bestraffningsmedel) som förbättrar, förbättringsmedel, bestraffning(smedel); jfr KORRIGERA 4. Weste FörslSAOB (1823). Frey 1843, s. 416. De korrektiv, hvilka uppställts mot lagöfverträdelserna. VL 1908, nr 26, s. 2.
Ssg: (jfr II 2) KORREKTIV-STRAFF. (förr) fångv. korrektionsstraff. Nyblæus Straffr. 21 (1852).