SAOL
SO
publicerad: 2021
kortvuxen
kortvuxet kortvuxna
kort|vux·en
adjektiv
[kårt`-] 
●
kort till växten om person
○
äv.
kortväxt
belagt sedan 1853
SAOB
publicerad: 1937
KORT kor4t, adj. -are; n. o. adv. =.
Ordformer
(koorth 1524—1526. kort(h) 1523 osv. korrt 1554—1877. kurt 1653. kårt(h) 1527—1842)
1) i fråga om utsträckning i rummet: som har (absolut l. relativt) ringa utsträckning på längden; motsatt: lång. Kort hår, skägg. Klippa håret kort. Kort kannell. TullbSthm 26/10 1543. VocLib. adj. (c. 1580). När dagen är lång, blijr tråden kortt. Grubb 405 (1665). En korrt staf. Iduna 8: 90 (1820). Tämligen korta och tjocka kolonner. Hahr ArkitH 218 (1902). Nilsson FestdVard. 146 (1925). — särsk.
a) i fråga om kroppslängd. Lind (1749). Han var .. kort och tjock till växten. Blanche Bild. 2: 149 (1864). Han är ett huvud kortare än jag. Auerbach (1911). — särsk. i uttr. göra (ngn) l. bliva ett huvud (l. huvudet) kortare, se HUVUD 1 i β.
b) om (del av) klädesplagg: som icke når långt ned resp. (om hand- l. fotbeklädnad) upp. Korta handskar, strumpor, stövlar. Korta kjolar, byxor. En kort kappa. Korta ärmar. Wollimhaus Ind. (1652). Lijtet Klädhe giör kortan Mantel. Grubb 758 (1665). Bonddrängen .. klädd i korta skinnbyxor. CFDahlgren 4: 122 (1831). Nu, sen shinglingen och de korta kjolarna ha kommit, har hon föryngrats en tio år. Hellström Lekh. 424 (1927).
c) i uttr. vara kort i ngt, hava ngn viss del l. detalj kort. Han är kort i överkroppen, i benen. Rocken är för kort i ärmarna. WoH (1904). — särsk. (vard.) bildl., i uttr. vara för kort i rocken, vara för liten o. obetydlig, icke räcka till (för ngt), icke hava de nödiga kvalifikationerna. Rydberg Vigg 6 (1875). Till slut blev det livtag och Stellan, som var för kort i rocken, kom under. Siwertz Sel. 1: 18 (1920). Som Strindbergsregissör är han ännu för kort i rocken. SvD(A) 1933, nr 235, s. 26.
d) radio. om radiovågor: som har liten våglängd. Framtiden .. tillhör sannolikt de korta vågorna. SvD(A) 1925, nr 330, s. 3. (Radiomottagarens) känslighet på såväl långa som korta våglängder. Därs. nr 344, s. 1. Korta vågor 100 m. — 10 m. SDS 1937, nr 57, s. 15.
e) mus. i uttr. kort oktav, i orgel (stundom äv. klaver): den lägsta oktaven, som (på grund av bristande utrymme l. dyl.) saknar vissa av de toner som tillhöra den kromatiska skalan. Pedaln .. var bygdt på gamla sättet med kort Octav. Hülphers Mus. 216 (1773). Höijer (1864).
f) om serie: som består av bl. få led l. delar; särsk. spelt. om färg i kortspel: vari man har bl. (relativt) få kort. Wilson Spelb. 369 (1888). Ert högsta kort i er kortaste färg. SvSkämtl. 108: 24 (1918). En kort färg är en färg, vari man har högst 3 kort. Lundgren Koppel AuktBr. 15 (1923).
g) landt. i uttr. kort foder, om hästfoder bestående av havre l. hackelse (se d. o. 1), kort gödsel o. d., om stallgödsel som innehåller strö av korta växtdelar o. är i framskridet stadium av förmultning. Någon kort dynga utur en Dynge-Bänck. Ahlich 92 (1722). Krubban är bestämd för att deri gifva det korta fodret (hafre och hackelse). Billing Hipp. 298 (1836). Sandjorden bör .. gödslas med kort och brunnen spillning. Arrhenius Jordbr. 1: 38 (1859). MJordbrH 19—20: 18 (1916).
h) [efter t. kurze waren] handel. i uttr. korta varor, sammanfattande benämning på allehanda vanl. smärre varor, ss. husgeråds-, ekiperings- o. sybehörsartiklar, som icke vägas l. mätas, utan försäljas i stycke- l. dussintal o. d. Synnerberg (1815). Förnickladt zinkbleck, som användes till allehanda korta varor af metall. 2UB 3: 367 (1897).
i) om avstånd, väg(längd) o. dyl. l. förflyttning: icke lång; äv. oeg. Den raka vägen är den kortaste. På kort avstånd. Skjuta på kort håll. Stiernhielm Parn. 1: 5 (1651, 1668). Lustigt sälskap giör wägen kortt. Grubb 469 (1665). Låånter Häst och egna sporar, giör mijlen kortt. Dens. 480. Då stegen skola förkortas, kommenderas: Korta steg — marsch! ExFältartill. 1893, 1: 37. (Råttorna) hoppade ur (mjöl-)bingen och skyndade på kortaste väg ner till källaren. Lagerlöf Holg. 1: 78 (1906). — särsk.
α) idrott. i uttr. kort lopp. Till korta lopp räknas sträckor upp till 400 m. IdrIMar. 1935, s. 163.
β) (numera föga br.) bildl., om tillvägagångssätt, metod o. d.: som fort o. bekvämt för till målet. Finnandes Hans Kongl. Maj:t i nåder, att berörde methode därigenom kunde blifwa kårtare, om (osv.). CivInstr. 172 (1692). Bemödandet att på den kortaste vägen förklara naturlagarne. Agardh Bot. 2: 3 (1832). jfr (†): Jag besvär er, at ni förlåter mig, i anseende til den lustighet, som denna händelsen haft med sig. Det kortaste är ju, at skratta deråt med mig? Envallsson Skom. 35 (1785).
j) jäg. i uttr. kort sök, om det förhållande att jakthund söker (har benägenhet att söka) i jägarens närhet. Hahr HbJäg. 43 (1865). Söket bör .. (i buskmark) vara kort, på det hunden .. må vara under jägarens ögon. Bergström HbJagtv. 144 (1872).
k) i utvidgad anv., om syn(förmåga), tanke, minne o. d.: som icke når långt.
α) om syn(förmåga). Ögat, (undantagandes synen något kårtare), blef .. fullkomligen heladt (gm operationen). Rönnow PVetA 1768, s. 5. Meurman (1846).
β) om tanke, uppfattning, förstånd o. d. Wara mykit widlöfftig och föra ganska longa meningar är tekn til kortt förstånd. Swedberg Schibb. 85 (1716). Jag ser .., huru kort allt menniskoförnuft är emot det vishetsdjup, som fordras att göra en stat lycklig. Chydenius 102 (1765). En sådan (för djurskydd ivrande) människas tankegång måste vara bra kort. Kolthoff DjurL 650 (1901).
γ) om minne(sförmåga): som icke sträcker sig långt tillbaka. RP 4: 129 (1634). Mit minne är så kort, / Hvad jag i huset hör i porten glömmes bort. GFGyllenborg Vitt. 1: 108 (1759, 1795). Wägner NattS 119 (1926).
l) [jfr d. trække det korteste straa, t. den kürzeren ziehen] i uttr. draga det kortaste l. kortare strået, eg. i fråga om lottdragning med olika långa halmstrån; bildl.: vara l. bliva den förlorande parten; bliva besegrad. Backman Dickens Pickw. 2: 138 (1871). Genuesarne (började) ett långvarigt krig med Venedig om öfverväldet i öster. Genua drog dervid .. det kortaste strået. Pallin MedeltH 76 (1872). Schück MedeltKultH 90 (1907).
m) hippol. i fråga om sätt att hålla l. binda häst med kort(a) tyglar l. töm o. d. Bind hästen mycket kort emellan tvänne pålar, med en god capson af rep. Ungern-Sternberg Bourgelat 34 (1752). Hålla hästen på korta tyglar. LoW (1862).
n) [jfr mnt. kort holden, t. kurz halten] i bildl. anv. av m, i uttr. hålla ngn kort (i tygeln), giva ngn mycket liten frihet, behandla ngn strängt; hålla ngn ”på mattan”; bemöta ngn i avmätt l. snäv ton. Hade jag varit hans Fader, skulle jag hafva hållit honom mycket kortare i Tygeln. Lagerström Bunyan 3: 68 (1744). Fröken Greta .. höll Don Juan korrt och kallt. Bremer Nina 300 (1835). Uppkomlingar skola hållas kort. Månsson Rättf. 2: 367 (1916).
o) (i fackspr.) i fråga om konsistens.
α) [jfr t. kurzer teig] om mer l. mindre degliknande massa (ss. deg, lera, smör o. d.): icke sammanhängande; föga plastisk; spröd. VetAH 1752, s. 249. (Lerig pinnmo) är ganska hård och kårt i sammanhanget, samt segnar först under ältningen. Därs. 1761, s. 204. Degen .. (av kvickrotsmjöl) blir .. något korrt. Retzius FlOec. 739 (1806). Den fältspatäkta porslinsmassan är betydligt kortare (mindre bildbar) än de öfriga lergodsmassorna. UB 4: 423 (1873). Kort (och smuligt) säges smöret vara, om det ej äger det rätta sammanhanget, utan lätt låter bryta sig i stycken med kornig brottyta. LB 3: 444 (1903). Hårda ostsorter .. få stundom en kort eller spröd textur. LAHT 1911, s. 526.
β) (†) metall. om järn l. stål: skör, spröd. Puddlingsjernet är i brottet korrt, fintågigt, askgrått, otätt och sprödt då det afslås. JernkA 1823, s. 95. Därs. 1861, s. 340.
γ) [jfr t. kurze brühe, fr. court-bouillon] kok. om flytande massa, ss. spad, sås, soppa o. d.: som består av resp. vari ingår bl. en ringa mängd vatten; om sås o. d.: koncentrerad, kraftig; tjock. När .. (karparna) äre wäl kokade härvthi, så at Soppan är tiocknad och kort, kan man rätta them an. Salé 65 (1664). Då såsen är kort och af god smak, upptages hvitlöken. Hagdahl Kok. 484 (1896). Grönsakerna .. kokas mjuka i kort, saltat spad, d. v. s. så litet vatten som möjligt. Holm JordGer 15 (1916).
p) (i bibliskt spr.) bildl., om Guds hand, övergående i bet.: maktlös; jfr FÖRKORTA 1 f γ. Är mijn hand nu så kort worden, at hon intet förlossa kan. Jes. 50: 2 (Bib. 1541). Därs. 59: 1 (Därs.). Dy haff, min Siäl, din Sorg om Kropsens Födo bort, / Troo fritt din Faders Hand är än ey worden kort. Wexionius Sinn. 3: F 3 a (1684). jfr (†): Du maskemat, du svaga hydda, / Som nu til intet svinner bort, / Hur är din kraft så svag och kort? Nordenflycht QT 1745, s. 10.
q) [efter t. über kurz oder lang] (†) bildl., i uttr. över kort eller långt, fullständigt, i sin helhet. RARP 2: 118 (1634). (Mjölnaren skall över sin mäld) hålla ett Register, .. så att man öfwer kortt eller långt kan weta och deste bättre märckia hwem troligen eller otroligen handlar. Därs. 4: 620 (1651).
2) i fråga om utsträckning i tiden.
a) om tid l. tidsavsnitt: av ringa längd, icke lång; liten. Det varade endast en kort stund. Kort tid förut, efteråt. För (en) kort tid sedan, förr äv. för kort tid. Inom (förr äv. innan) (en) kort tid. Wij hopes innan een kort tiid ffaa een godt wndsetningh. G1R 1: 185 (1524). Om Wintertijdh (när Daghen är som kortest). Schroderus Comenius 577 (1639). Iag som för kortan tid, / .. Mig wid Ehr Bröllops Fäst med fägne Ord lät höra. Brenner Dikt. 1: 87 (1686, 1713). Vi .. begära .. en timmes kortare arbetstid. Wägner Norrt. 44 (1908). — särsk.
α) ss. adv. i förb. med efterföljande adv. l. prep. l. konj. Kort förut, efteråt, därpå, därefter. Kort före l. efter ngt. Kort innan han dog. Stiernhielm Arch. K 2 a (1644). Korrt efter riksdagen. Ekelund 1FädH II. 1: 37 (1830). Kort före midsommar. Nilsson FestdVard. 62 (1925).
β) i förb. med föregående prep. Inom l. innan kort [efter mnt. binnen, in kort, t. binnen kurzem], förr äv. om kort, inom kort tid, snart; förr äv. efter l. över kort, för kort (sedan) [efter t. nach resp. vor kurzem, über kurz], efter kort tid resp.: för kort tid sedan, nyligen. Innan kort. Filipp. 2: 19 (NT 1526). Efter som de kan skee öfver kort kunne komma till accord medh Konungen. RP 10: 436 (1644). Såsom iagh .. nu för kortt skulle låta see effter .. desse wichter .., så (osv.). HSH 31: 225 (1667). För kort sedan. Dalin Arg. 1: 77 (1733, 1754). Hvarpå jag genast erhöll det svar, at jag efter kort skulle få tilträde. Ullman GrefvHänd. 72 (1782). Om kort. Johansson HomOd. 21: 363 (1845). Inom mycket kort. Fahlbeck Stånd 131 (1892). (†) Wi agthe .. innan thet koortesthe wij her worth werff bestelt haffue strax aatther tiil Stocholm. G1R 3: 272 (1526).
γ) (numera föga br.) oeg., i uttr. göra tiden kort o. d., åstadkomma att tiden förefaller kort (”går fort”); fördriva tiden. Sidst jag i det gröna var / Att min tjd där gjöra korter. SedolärMercur. 1: nr 6, s. 7 (1730). Hvar med plär Herren då sig giöra tiden kort? Knöppel Mannsschol. 20 (1741).
b) om handling, tillstånd, händelse o. d.: som varar l. sträcker sig över endast kort tid, av ringa varaktighet, kortvarig. En kort regering, tjänstgöring, sjukdom. Ett kort besök. En kort måltid. Det blev en kort fröjd. Livet är kort, men konsten lång, se KONST 3. Göra pinan l. processen kort, se PINA, sbst., PROCESS. Mitt korta lijff. Job 10: 20 (Bib. 1541). Ett kort samtal. CFDahlgren 4: 125 (1831). Han .. hade varit gift men efter ett kort äktenskap förlorat sin tillbedda hustru. De Geer Minn. 1: 71 (1892). Jublet blef denna gång kort. Fahlbeck HandPol. 40 (1892). Den korta, skarpa skräll, som beledsagar en elektrisk urladdning. Quennerstedt Bender 53 (1910). — särsk.
α) om signalljud; särsk. (i fackspr.): som är av omkring 1 sekunds varaktighet. (Ångfartyg äger rätt att under tjocka o. d. giva kurssignal) på det sätt, att efter .. (utdragen) signal (med den ena ångvisslan) .. omedelbart gifves ett, två, tre eller fyra korta ljud med den andra ånghvisslan. SFS 1880, nr 11, s. 11. Därs. 1906, nr 93, s. 13.
β) (†) i uttr. göra kort (med ngn l. ngt), göra processen kort (med ngn l. ngt); göra kort och godt l. kort om godt (med ngn l. ngt), se GOD 5 d α. K. M:tt hafwer ärnadt göra kort medh honom (dvs. dråparen). RARP 4: 371 (1650). Verelius Gothr. 196 (1664).
γ) (i vitter stil, numera föga br.) i utvidgad anv., om person: som vistas ngnstädes l. lever l. innehar ngt o. d. endast kort tid, kortvarig. Sällheten är, liksom Sabas drottning, / Någon gång den vises korta gäst. Wallin Vitt. 2: 36 (1805). Adlerbeth HorOd. 75 (1817).
c) handel. om affärstransaktion, kredit o. d.: avsedd att avvecklas inom kort tid resp.: beviljad för kort tid; äv. i utvidgad anv., om lånehandling, växel o. dyl. l. om pänningar, ävensom om fordringsägare; äv. i uttr. med l. på kort sikt, avsedd att betalas inom kort tid l. med kort uppsägningstid. Korta papper, lån. Korta vexlar. Samtiden 1873, s. 725. Bank- och kreditanstalterna afse att lämna ”kort” kredit. Uppl. 2: 688 (1908). Växlar på ”kort sikt”. 2NF 14: 1109 (1911). De korta fordringsägarna. SvD(A) 1933, nr 167, s. 22. Kapital .. sökes för .. korta affärer. Därs. 1934, nr 205, s. 15. Vår svårighet var, att vi hade tagit emot så mycket utländska korta pengar, medan vi själva placerat pengar på längre sikt utomlands. Därs. nr 64, s. 7.
d) [jfr lat. syllaba brevis] språkv. om språkljud l. stavelse: vars uttalstid är liten (i jämförelse med ”långt” språkljud l. ”lång” stavelse). E äre try slags: .. långt, kort, och hårdt. Pourel de Hatrize 2 (1650). Med hörslen kunne vi ej skilja stafvelserna .. annorledes än allenast i långa och korta. Hof Skrifs. 12 (1753). En stafvelse är .. kort, som ej har tonvigt, såsom den medlersta i öfverflöd. 2SAH 1: 122 (1801). En kort stavelse består normalt av idel korta ljud. LoW Inl. 27 (1911).
e) övergående till att beteckna en tidsperiod ss. snabbt förflytande l. försvinnande l. ss. allt för ringa l. kortvarig; knapp, otillräcklig. Tiiden ær ganske korth oc væyen lang nid att skaane. G1R 1: 53 (1523). Ehuru vell tiden faller migh någått kårt. OxBr. 6: 30 (1628). Se, detta eldiga genie, hur det på sex korta år hunnit förtära hans lifs-krafter. Rutström Schiller Röfvarb. 4 (1799). Det som försummats dagen förut, måste tas igen nu under dessa korta minuter. Zetterström Ulf 27 (1926). — särsk. (numera knappast br.) i uttr. hava kort om tid, förr äv. tiden, hava knappt l. ondt om tid. Efter vanligheten har (jag) kårt om tid. CAlströmer (1760) hos Linné Bref I. 3: 17. Vi hafva kort om tiden och en lång resa. Almqvist DrJ 381 (1834). Geijer Brev 341 (1840).
f) (†) som inträffar inom kort tid, snar; ss. adv.: inom kort, snart, fort; jfr KORTELIG II 1 b. Når wij .. endrecteliga .. taghe wår anslagh före skal thet tagha en kort enda med Kong Christiern. G1R 7: 449 (1531). Hwad wij Menskior älska, röfwar tijden kårt. Arvidi 147 (1651). RARP V. 1: 308 (1654).
g) (†) ss. adv.: för kort tid sedan, nyligen; jfr KORTELIG II 1 c, KORTS. Nu kort förleden tijdh haffuer man .. förvägrat dhe Svenske birkarler, att (osv.). OxBr. 1: 237 (1624).
3) som försiggår i l. kännetecknas av jämförelsevis hastigt tempo l. av korta rörelser med små mellanrum o. d.
a) om andedräkt, hosta o. d. Andan blef alt kortare och swårare, til desz något gick up åth Halsen, som henne strypa wille. Tranæus Medewij 40 (1690). Han andades kort af ansträngningen. Geijerstam FattFolk 1: 111 (1884). Kort andhämtning. Bergman JoH 111 (1926).
b) hippol. om gångart. Kort galopp, trav. Grollen gick .. i helt och kort galop. Dalin Vitt. II. 6: 110 (1740). Kort trav. RidI 1914, s. 69. Därs. 1930, s. 55.
c) sjöt. om sjögång. Bränningarne voro redan så korta, at vi blott fingo litet vatten öfver oss. Eurén Kotzebue Orth. 3: 48 (1794). Man säger .., att sjön är svår eller smul, krabb, kort (osv.). VFl. 1922, s. 24.
4) i fråga om framställning i tal l. skrift: fåordig, kortfattad. Korta tal, predikningar. En kort översikt, resumé. Skildra ngt i korta drag. Uttrycka sig kort och kärnfullt. En vngling må ock wel tala en gong eller twå när han behöffuer thet, Och när man honom fråghar, skal han göra thet kort. Syr. 32: 7 (1536). Thet står Auctoren fritt, at skrifva så långt eller kort som han vil. Kolmodin QvSp. 1: B 4 b (1732). (Jag) vil .. som kortast nämna, huru (osv.). LBÄ 5—6: 95 (1797). Kort visa är snart qväden. SvOrdspråksb. 52 (1865). Jag skall fatta mig kort! Strindberg RödaR 159 (1879). Jonas .. (hade) tillhållits att skriva korta meningar. Siwertz JoDr. 27 (1928). — särsk.
a) [jfr t. mit kurzen worten] i uttr. korta ord, få ord; i l. med korta ord, med få ord, kortfattat; förr äv. med korta ord (till) sägande(s), kort sagt. Medh kort oordh til seyande, Man skal (osv.). OPetri 1Post. 74 b (1528). Medh kort ord säyandes. TobCom. A 3 a (1550). Märck här mz korta ord, / At (osv.). Fosz 300 (1621). Vi hafva i korta ord sökt visa, huruledes (osv.). Nyblæus Forskn. IV. 1: 102 (1895).
b) ss. adv., i uttr. kort sagt, förr äv. kort (till) att säga o. d., med få ord, ”med ett ord”; särsk. inledande en sammanfattning av ngt förut yttrat; i denna anv. förr äv. enbart kort. Kort att seye, the haffue (osv.). Ludvigsson Norman 21 (c. 1550). Nu haffver thet, kort till att seija, varit Konungen i Engellandz artes uti detta spelet (att osv.). RP 8: 159 (1640). (Sedernas) yta, .. deras synbara uttryck i skick, tal och skrifter, kort sagdt Anständigheten. Kellgren 3: 290 (1790). Kort, våra hjertan hade förstått hvaran. Eurén Kotzebue Orth. 3: 136 (1794). Rudin OrdUngd. 2: 47 (1890, 1900).
c) (†) i uttr. på l. med l. till det kortaste, så kort(fattat) som möjligt, i största korthet; i l. uti kort, kort(fattat), i korthet. S. Paulus wille .. (i romarbrevet) medh thet aldra cortista författa alt thet en christeligh och euangelisk lära tilhörer. FörsprRom. 6 a (NT 1526). Ther Iason fem Böker aff giordt haffuer, thet achte wij här på thet kortasta tilhopa dragha. 2Mack. 2: 23 (Bib. 1541). Genom hwadh tilfälle Konungzspijran kom til .. Konung Götstaff, achtar man til thet korteste förtälie. Svart Ähr. 48 (1560). Jagh segger uti kort, att (osv.). Lucidor (SVS) 257 (1672). Schultze Ordb. 2192 (c. 1755).
d) (†) i uttr. göra kort, yttra sig kortfattat. Ty wil jagh giöra kort, / At Läsaren thes förr, må lägga boken bort. Spegel TPar. 138 (1705). At göra kårt: Draken skyndade sig undan, och Hermelin fölgde efter. Tessin Bref 1: 26 (1751).
f) [efter t. kurz und rund] (†) i uttr. kort och rundt, kort o. godt. (Att) Stenderne dem (dvs. Sigismunds utländska följe) hijtt in att komme kortt och runtt inthz tilstädie skulle. UrkFinlÖ II. 1: 90 (c. 1595).
g) [efter mnt. kortumme, nt. kortaf, kortut, holl. kortaf, kortom, t. kurz ab, um, aus] (†) i uttr. kort av l. om l. ut, kort sagt; kort o. godt; helt enkelt. OPetri 1Post. 86 b (1528). Thet moste kort om betalas, huad man är skyldigh. LPetri 2Post. 299 b (1555). Kårt aff, the haffue inge andre wthwegar. Holof. 24 (c. 1580). Då iag låtit bidia henne komma ock säija sin tarf, haar hon svarat kort uth: hon går der intet effter. VDAkt. 1700, nr 341; jfr 5 a. — särsk. [efter motsv. anv. av ä. t. kurz um] i uttr. kort om, ss. namn på ett hasardspel. Lagerbring Skr. 11 (c. 1764).
h) i överförd anv., om person: som yttrar sig kortfattat, fåordig, kortfattad (se d. o. 2). Schroderus Os. 1: 313 (1635). Ty synes bäst, att wij korte äro uthi brefwet. FörarbSvLag 1: 97 (1689). För att vara korta, skola vi endast tillägga, att (osv.). Topelius Fält. 2: 58 (1856). WoH (1904).
5) snäv; avmätt; vresig.
a) om yttrande, ton, sätt o. d.: snäv, tvär (utan långa o. förmildrande utläggningar l. omskrivningar); vresig; avmätt, avvisande; äv. ss. adv.; förr äv. i sådana uttr. som förbjuda ngt kort, få l. giva kort nej l. avslag, i fråga om tvärt o. obevekligt förbud l. avslag. Ellegis maaj (dvs. må I) honom thet paa wora wegna koorth forbiwda. G1R 2: 113 (1525). Thå the framkommo fingo the icke annat än kort swar, spott och spee. OPetri Kr. 182 (c. 1540). Marsken sade ther kort ney til. Därs. 200. Han tilböd först med goda ord .. at blidka de .. församlade Herrar; men fick kort afslag. Dalin Hist. III. 1: 73 (1761). Under sin starka sinnesrörelse behållande samma korta och afmätta ton som i det dagliga umgänget. Cederschiöld Riehl 1: 21 (1876). Många hjälpsökande (vid lasarettet) bemötas kort och ofta ovänligt. NDA 1913, nr 161, s. 2.
b) i överförd anv., om person: som talar l. uppträder snävt, avmätt, avvisande; äv. om sinne l. humör o. d.; stundom övergående i bet.: lättretad, vresig, hetsig. Qwinfolck haa långa Kläder, men kortt sinne. Grubb 678 (1665) [jfr t. lange kleider, kurzer sinn]. Du är bra kort af dig i dag. Tavaststjerna Dram. 4 (1891). Herrarna förvånar sig kanske öfver att jag är litet kort mot de där flickorna. Procopé Insp. 93 (1915). Tack vare sitt korta humör kom han inte sällan i konflikt med firmans ledning. Stiernstedt Sneck. 259 (1924). — särsk. [jfr nt. kortkopp, kortköppsch, t. kurzköpfisch] (ngt vard.) i uttr. kort om (ngn gg för) huvudet, tvär, vresig, retlig, lättretad, hetsig. (Mars är) Så kort för Hufwutet, at han kan blj förtörnat / Utaf it Soolegran, om han ej rät är mörnat. Spegel GW 168 (1685). (Lagmannen) var mäkta barsk och kort om hufvudet, tålte ej motsägelser. Cronholm Minnesbl. 145 (1908). Vesterlund Skolm. 52 (1924). Anm. Uttr. användes ofta (gm anslutning till 1, särsk. 1 k β) i bet.: korttänkt, trång (i huvudet).
6) [efter eng. short of] sjöt. i uttr. kort på ngt, som lider brist på ngt, som har för litet l. otillräckligt av ngt; för vilken det fattas ngt. Man hade nästan väntat att .. (fartyget) skulle kunna taga 6200 ton last, men man blef kort på de 300. TSjöv. 1891, s. 72. Den fastfrusna och på kol ”korta” ångaren. VFl. 1911, s. 57. Kort på proviant. Ramsten o. Stenfelt (1917).
7) [efter mnt. to kort dōn, geschēn, werden, nt. to kort l. korte kommen, mnl. te kort doen, gescien, holl. te kort doen, kommen, t. zu kurz tun, geschehen, werden, kommen] i förb. till korta, förr äv. till kort l. för kort, betecknande att ngn blir förorättad l. lidande l. besegrad o. d.
a) (†) i förb. för kort.
α) i uttr. vara (ngn) för kort, icke medföra vederbörliga fördelar (för ngn), vara ofördelaktig (för ngn). Tyckis mig, ath same artichel (i fredsfördraget) är kon:ge Ma:t tiil Swerige och Swerigis rike migit forkortt. G1R 11: 92 (1536).
β) i uttr. det sker l. händer o. d. ngn för kort, ngn får icke ut sin rätt, ngns rätt trädes för nära, ngn blir lidande, det tillfogas ngn skada l. förlust; göra ngn för kort, träda ngns rätt för nära osv. Atth .. oss ther wthinnan icke skeer nogit for koorth wthan ath for (näm)nde tiendhe maa oss redeliga komma tiil handa. G1R 3: 33 (1526). Att eder icke, vdj någen motte, vtöffwer Swerigis lagh förkortt eller förnär wederfares skall. Därs. 15: 440 (1543). Szå beplicter Iag meg .. at iag .. icke wdj någen måthe högbemelte Kong:e Ma:tt .. forsnille eller forkort med hinder list bedrägerij eller falskhett göre will. HFinlH 4: 302 (1556). Ther Konungen hände något förkardt. Girs G1 102 (c. 1630). Ihre (1769). — särsk. i uttr. det sker l. händer ngn för kort till livet, ngn berövas livet, omkommer. Stiernman Riksd. 314 (1569). Därs. 479 (1599).
b) i förb. till korta, förr äv. till kort.
α) (†) i uttr. bliva till korta, fattas. Effter dett förslag som mig ähr föredragett blifwer alleenast till korta 1200 dlr, hwilkett när dett blifwer tillagt kunna alla academiens betiente betahlas. Annerstedt UUH Bih. 2: 18 (i handl. fr. 1655).
β) (†) i uttr. det sker ngn resp. göra ngn till kort l. korta, = a β. På det at .. så wäl Chronan som alle andre icke må skee derigenom (att vikterna vid myntvärket äro felaktiga) til kort, så skal (osv.). Stiernman Com. 2: 119 (1638). Hwilcket hoon högeligen förplichtade sigh så fattat och ställt haffwa, att hoon mehra sigh sielffwan än sina Barn till korta giort hadhe. AvvittrSthm 14/9 1658. Stiernman Com. 5: 264 (1691). PH 6: 4244 (1756).
γ) i uttr. komma till korta, förr äv. till kort.
α') (†) icke få ut sin rätt, bliva bedragen l. förfördelad; lida förlust (på ngt), gå miste om (ngt), gå (ngt) förlustig. SkrGbgJub. 6: 549 (1620). Bergv. 1: 94 (1637). Län ey gerna Penningar bort, / Att tu ey kommer alt till kort. Brasck FörlSon. B 3 b (1645). Prästerne lärer blifwa responsable för de utstående medlen, så wida Kyrkiorne .. på et eller annat sätt derpå skulle komma til korta. HärnösDP 1696, s. 509. Altén Schachm. 70 (1798).
β') bliva åsidosatt, lida avbräck, bliva lidande; ofta med saksubj. Om denne Segelfarten (på Göteborg) gingo för sig, skulle Stockholm komma dervid til korta i sin handel. Polhem Bet. 2: 14 (1721). Ordspråk finnas .., där blott för ljudets skull tanken helt och hållet kommit till korta. UVTF 26: 28 (1880). Det är nog, att vid framställningen .. (av berättelsen) sanningen ej på minsta vis kommer till korta. Lidforss DQ 1: 4 (1888).
γ') icke lyckas utföra ngt, icke gå i land med ngt, icke ”räcka till” för en uppgift, misslyckas; stå sig slätt; i strid l. tävlan bliva besegrad, draga det kortaste strået. Om nu någon wille .. förvthan Skytt och Stycker winna Segher vthi Örligh, han skulle myckit komma til kort. Schroderus Urs. B 4 a (1626). Hoos Gud lära wij komma swåra til korta .. på yttersta Dagen. Ekman Siönödzl. 71 (1680). Jag .. kände, att jag vid en ny sammandrabbning ovilkorligen skulle komma till korta. Schwartz Pos. 243 (1863). Önskade hon tävla med badianskorna i prakt, kom hon jämmerligt till korta. Bergman LBrenn. 199 (1928). En duglig sjöofficer .. som emellertid kom till korta i sina nya uppgifter. GHT 1935, nr 246, s. 3. — särsk. (†) i fråga om redovisning l. betalning: icke kunna göra rätt för sig, brista i redovisning l. betalning. OxBr. 5: 70 (1614). Der jag, emot förmodan, .. skulle förskingra och komma til korta på Tull- och Accis-Upbörden. PH 6: 4256 (1756).
δ') (†) gå förlorad; gå under. Håkien Jönsson .. klachte thill Hanns Niillssonn om nokioth sallth, som honom .. ähr kommith thill korth på hanns skip. SkrGbgJub. 6: 362 (1595). Mång tusend' har på vägen blifvit bårta, / Som ej ha hittat hem, och kommit så til kårta. Hiortzberg YttDom. 24 (c. 1740, 1756). Atlantican kom till korta (gm branden). Snoilsky 3: 18 (1883).
Anm. till 7 b γ. I bet. ”komma till korta” förekommer i ä. tid stundom uttr. komma att korta, enst. äv. komma till att korta [uppkommet gm missuppfattning av uttr. komma till korta; jfr NysvSt. 1937, s. 95]. Som Musiqven af H. Lars Simonssons förmente ogrundade prætension, nu tijdh effter annan kommit att korta, och nästan nu ligger under bäncken. VDAkt. 1703, nr 390; jfr β'. Der .. (uppbördsmannen) på upbörden skulle igenom sitt förvållande komma att korta. 2RA 1: 41 (1719); jfr γ' slutet. Om .. Banquen .. varder bedragen, eller kommer uppå sit lån at korta. Bergv. 2: 114 (1739); jfr α'. Jag har uplysning sökt men kommit till at korta. Livin Kyrk. 137 (1781); jfr γ'.
Ssgr: (3 a) KORT-ANDAD, p. adj. som har kort andedräkt; äv. i överförd anv., om tal o. d. Dähnert 142 (1746). Florman Abildgaard 33 (1792; om häst). Sitt kortandade, brådskande tal. Benedictsson 7: 148 (1885). Svahn LbMuntlFöredr. 20 (1903). —
(1) -ARM, r. l. m.
1) (i fackspr.) jfr ARM, sbst. III 4. SvRike I. 1: 272 (1899; i pata). Lundegård DrMarg. 2: 125 (1906; i hävstång).
(1) -ARMAD, p. adj. —
(1) -BARRIG. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 816 (1901). Kortbarriga tallar. Holmberg Hartman Fl. 1: 56 (1922). —
(1) -BENT, p. adj. Suggan .. bör vara långlagd, rund öfver ryggen, kortbent. Dahlman Reddej. 96 (1743).
Avledn.: kortbenthet, r. l. f. —
(1) -BRED. kort o. bred; nästan bl. antropol. i fråga om huvudform. Backman MedeltSvAntrop. 1: 102 (1911). —
(1 b) -BYXA. nästan bl. i pl.: knäbyxor (numera särsk. om sådana som icke räcka nedanför knäna). BoupptVäxjö 1814. Nu brukas åter kort-byxor med knäbands-spännen til dans. KonstNyhMag. 1: 44 (1819). Karlgren BolsjevRyssl. 319 (1925). jfr: Ett par gula Casimirs Kortbyxor. DA 1808, nr 8, s. 3. —
(1) -CELL. bot. cell med ungefär lika stor diameter i alla riktningar, parenkymcell. Lundström Warming 26 (1882). —
(1 i) -DISTANS-LÖPARE. idrott. —
(1 i) -DISTANS-SKJUTNING. idrott. skjutning på kort avstånd med miniatyrgevär m. m. SD 1915, nr 258, s. 11. —
(1) -DRÖG. (bygdemålsfärgat, i vissa trakter) BoupptVäxjö 1838. För (forsling av) längre timmer begagnades en s. k. ”kortdrög” eller ”stackasläda”, af lika konstruktion med långdrögen, men endast hälften så lång. Hofberg Skogsbyggarl. 22 (1881). —
(4) -FATTAD, p. adj. [jfr t. kurzgefasst]
1) om yttrande l. framställning (i tal l. skrift): kort avfattad. Holm NSv. 114 (1702). En enkel och kortfattad lärobok. SFS 1906, nr 10, s. 10.
2) om person: som fattar sig kort. Såsom nyhetskorrespondent var Franc .. sakrik, kortfattad och .. försigtig. Tegnér Armfelt 2: 174 (1884). —
(1) -FIBRIG. Stöckel o. Hertel 3 (1858). (Cellulosa ur sågspån) blifver .. så kortfibrig, att den ej kan finna användning inom pappersindustrien. TT 1901, Allm. s. 240. —
(1, 2) -FILM. (nytt ord) kortare film (se d. o. 2), vanl. ingående ss. förspel i biografprogram. DN 17/9 1933, Söndagsbil. s. 9. En katalog .. över kortfilmer av kulturellt värde. GHT 1937, nr 34, s. 11. —
(1) -FINGRAD, p. adj. —
(1) -FINGRIG.
Avledn.: kortfingrighet, r. l. f. —
(1) -FLAMMIG. (i fackspr.) om antracit o. magra stenkol: som brinner med kort låga. 2UB 5: 178 (1902). —
(1 g) -FODER. [jfr t. kurzfutter] landt. jfr FODER, sbst.1 1. KrigCollKungör. 28/2 1807, s. 4. Bohm Husdj. 137 (1902). —
(1) -FORM; pl. -er. språkv. förkortad ordform. Husa, nyare kortform .. för huspiga l. husjungfru. 2NF 11: 1337 (1909). —
(1) -FOTAD, p. adj. särsk. zool. Schultze Ordb. 2193 (c. 1755). De kortfotade sångfoglarna. NF 2: 1560 (1878). —
(jfr 2 c) -FRISTIG. särsk. handel. om skuld l. skuldförbindelse o. d.; jfr FRIST, sbst. 1 a. AlmfA 1916, s. 209. Checken är kortfristig, betalbar á vista. Hernberg Rättsh. 448 (1922). Avsluta kortfristiga affärer. SvD(A) 1934, nr 10, s. 13.
Avledn.: kortfristighet, r. l. f. särsk. handel. —
(1) -GRENIG. som har korta grenar. Bakpå hufvudet (på marulken) står en ensam benstråle, kortgrenig. Nilsson Fauna 4: 247 (1852). SkogsvT 1905, s. 294 (om tall). —
(1) -HALSAD, p. adj. Weste (1807). (Mannen var) så korthalsad, att .. hufvudet tycktes omedelbart fästadt mellan skuldrorna. Rydberg Ath. 71 (1859). Sjöstedt Husdj. 2: 155 (1862). —
(1) -HALSDUK~02, äv. ~20. (numera föga br.) kort halsduk (knuten i rosett). VDAkt. 1793, nr 10 (1792). Lundström MTvål 258 (1902). —
(1) -HORN. [efter eng. short-horn] landt. korthornsras; korthornsboskap. UB 3: 381 (1873). LB V. 1: 31 (1907). jfr FULLBLODS-KORTHORN. —
(1) -HORNIG. Den småväxta, korthorniga eller hornlösa boskapsrace, som (osv.). Lilljeborg Däggdj. 862 (1874). —
(1) -HORNSRAS, r. [efter eng. short-horn breed] landt. en korthornig nötboskapsras härstammande från de engelska grevskapen Durham o. Yorkshire. (Agardh o.) Ljungberg 4: 38 (1863; i fråga om eng. förh.). En tjur af korthornsras. NerAlleh. 1871, nr 17, s. 4. Korthornsrasen .. är en snabbvuxen boskap, som mera lägger på hullet än i jufret. VerdS 12: 9 (1889). —
-HUGGEN, p. adj.
1) till 1: huggen i korta stycken. En knippa korthuggen, torr björkved. Hemberg ObanStig. 69 (1896).
2) till 4, 5; om framställning(ssätt): kort, kortfattad o. kärv; tvärt avhuggen. Wieselgren SvSkL 4: 643 (1848). Korthuggna repliker. Eichhorn Stud. 1: 17 (1869). Ni har således beslutat att icke betala, sade han korthugget. Janson CostaN 1: 137 (1910).
Avledn.: korthuggenhet, r. l. f. till -huggen 2. —
-HUVAD, p. adj.
1) till 1: som har kort huvud(skål); särsk. (i sht antropol.): brakycefal (se d. o. II); jfr -SKALLIG. Brachycephaler (korthufvade) (äro människor) med tvär, kort och bred nacke, hvarigenom hela hjernskålen får en mera klotrund form. Sundevall Zool. 30 (1864). Nordenstreng EurMänRas. 39 (1917).
2) [jfr nt. kortköppsch, t. kurzköpfisch] (ngt vard.) till 5 b slutet: kort om huvudet, hetsig. Botin Hist. 2: 35 (c. 1790). SvD(A) 1932, nr 103, s. 26. Anm. Ordet användes stundom i bet.: korttänkt, trång (i huvudet); jfr KORT, adj. 5 b slutet anm. —
(1 i) -HÅLLS-SKJUTNING. särsk. mil. övningsskjutning på kort avstånd med gevär m. m. mot förminskade precisionstavlor l. figurer o. d. SvD(A) 1921, nr 252, s. 12. —
(1) -HÅRIG. Caffrarne äro .. korthårige. Linné Diet. 2: 81 (c. 1750). Kort- och släthåriga hönshundar. Hahr HbJäg. 42 (1865).
Avledn.: korthårighet, r. l. f. —
(1 b) -KJOL. (föga br.) Jensen Mickiewicz Tad. 329 (1898). Kvinnorna (i Finnskogen) hade (i ä. tider) kortkjolar. TurÅ 1913, s. 212. —
(1 b) -KJOLAD l. -KJORTLAD, p. adj. klädd i kort kjol; äv. (tillf.) i överförd anv., om varietévisa o. d.: sjungen av kortkjolad sångerska. Kortkjolade visor för tredje klassens variété-lokaler. Budk(Sthm) 1892, nr 45, s. 2. Kortkjortlade damer. Hallström ItBr. 198 (1901). —
(1) -KLIPPA, v. särsk. med avs. på hår, ull o. d.; äv. med avs. på person l. djur: klippa håret osv. kort på (ngn). Hygiea 1868, s. 174. (Frankernas) trälar kortklipptes. Rydberg KultFörel. 4: 594 (1887). LAHT 1901, s. 359. särsk. i p. pf. i adjektivisk anv. Kortklippt hår. Kullberg SBer. I. 1: 62 (1847). En gräsplan så fin och kortklippt som den underbaraste matta. Hellström Kusk. 132 (1910). Den kortklippta emancipationsamasonen. Dens. Malmros 199 (1931). —
(1) -KOTAD, p. adj. (numera mindre br.) landt. om häst: som har kort kota (se KOTA, sbst. 1 b). Sjöstedt Husdj. 1: 74 (1859). Juhlin-Dannfelt (1886). —
(1) -KRUSIG. kort o. krusig. Gosselman Col. 1: 42 (1828; om hår). Juhlin-Dannfelt 300 (1886; om ull). —
(1) -KVISTRUNA~020. [jfr nor. kortkvistrune] språkv. runa tillhörande den förenklade form av den yngre runraden som bl. a. förekommer på Rökstenen, svensknorsk runa, rökruna; i sht i pl. SvRuninskr. 2: 232 (1917). OoB 1930, s. 258. —
(1 a) -LAGD, p. adj. (föga br.) kort(vuxen); motsatt: långlagd. Då en svankryggad häst är kortlagd, kan dess förmåga vara god. Ehrengranat HästRör. 26 (1818). —
(1 b) -LIVAD, p. adj.1 om klädesplagg: kort i livet; äv. i överförd anv., om person. Ditt kortlifvade och hårdtstickade benlifstycke. SP 1792, nr 258, s. 2. Kortlifvade qvinfolk. Frey 1841, s. 144. PT 1902, nr 89 A, s. 2. —
(2 b) -LIVAD, p. adj.2 (ngt vard.) som lever l. existerar endast kort tid; kortvarig. Serenius Ddd 4 a (1734). Den kortlifvade Dagflugan. Linné PVetA 1739, s. 14. Gambettas kortlifvade ministär. PedT 1890, s. 461. Kihlman SvNutDiktFinl. 41 (1928; om tidning). —
(1) -LOCKIG. Kortlockigt hår. Callerholm Stowe 128 (1852). En kortlockig yngling. Bååth WagnerS 1: 42 (1903). —
(1) -LÄNKAD, p. adj. [jfr eng. short-link] (i fackspr.) om vanlig engelsk rundkätting: vars länkar sakna tvärstolpe i midten. Eneberg Karmarsch 2: 632 (1862). SFS 1916, s. 1088. —
(1 k γ) -MINT, förr äv. -MINNAD, p. adj. (numera knappast br.) som har kort minne; glömsk. Kempe Graanen 101 (1675). Dalin Arg. 2: nr 4, s. 4 (1734). Weste FörslSAOB (1823). —
(1) -NACKAD, p. adj. Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 55. De kortnackade skallarna. Retzius EtnolSkr. 6 (1842). —
(1) -NOSIG. i sht zool. Kortnosiga krokodilen. Stuxberg (o. Floderus) 2: 453 (1902). Kortnosiga hästfisken. 2NF 12: 185 (1909). —
(1) -NÄBBAD, p. adj. i sht zool. Kortnäbbad Gråsiska. Nilsson Fauna II. 1: 484 (1858). Ericson Fågelkås. 1: 166 (1906). —
(1) -NÄST, p. adj. som har kort näsa. —
(1 j) -PASSA, -ning. idrott. i bollspel: göra kort(a) passning(ar). SD 1916, nr 133, s. 12 (: kortpassning). IdrBl. 1920, s. 253. —
(2) -PERIODISK. särsk. astr. om komet l. variabel stjärna. De kortperiodiska kometerna. SD(L) 1897, nr 310, s. 2. Kortperiodiska variabler. Bergstrand Astr. 655 (1925). —
(1) -RAD. versl. Det versmått .. (Chaucer i början) använde bestod .. af s. k. kortrader med fyra höjningar. Björkman Chaucer 57 (1906). Kortrad, .. 1. Detsamma som kortvers ... 2. Detsamma som katalektisk vers. 2NF (1911). —
(1) -RADIG. särsk. versl. Polyfem III. 11: 2 (1811). De .. kortradiga versmåtten. Söderhjelm Runebg 1: 371 (1904).
Avledn.: kortradighet, r. l. f. särsk. versl. —
(1 b) -ROCK. (numera föga br.) kort rock. Schroderus Comenius 512 (1639). Norlind AllmogL 328 (1912). —
(2) -RUFF. mil. viss trumsignal. Sergeantens utrop afbröts af en ”kort-ruff” (från trumman), .. hvarpå följde ett ”ticka-tacka”. Melander Sjöfog. 78 (1890). ExInf. 1927, s. 307. —
(1) -SIDA. den kortare l. smalare sidan av ngt. Han satt vid kortsidan av bordet. Brunius SkK 151 (1850). ArbB 119 (1887). —
-SIKTIG. [efter t. kurzsichtig]
2) handel. till 2 c; om kredit, affärstransaktion o. d.: gjord (beviljad osv.) på kort sikt. Kortsigtiga vexlar. Jungberg (1873). PT 1895, nr 99, s. 3. —
(5 b) -SINNAD, p. adj. [jfr t. kurzsinnig] (†) hetsig. Giff tigh icke j selscap mz en kortsinnat man. SalOrdspr. 22: 24 (1536). —
(1) -SKAFTAD, p. adj. Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 213 (om blommor). Cnattingius 12 (1873, 1894; om yxa). —
(1) -SKALLE. i sht antropol. kort skalle; kortskallig person, brakycefal. VittAMB 1877, s. 401. Lappar, finnar och slaver äro kortskallar (brakycefaler). HT 1905, s. 15. —
(1) -SKALLIG. i sht antropol. brakycefal (se d. o. II); om person l. huvudskål. VittAMB 1877, s. 401.
(1) -SKIDAD, p. adj. bot. särsk. i pl. ss. namn på gruppen Siliculosæ inom familjen Cruciferæ. Brander NatH 65 (1785). —
(1) -SKOTT. [efter t. kurztrieb] bot. dvärgskott, dvärggren. BotN 1891, s. 165. SvSkog. 172 (1928). —
(1) -SKRIFT. [jfr t. kurzschrift, eng. shorthand]
2) språkv. skrift som består av förkortningar, brakygrafi (se d. o. 2). VerdS 42: 8 (1892). Noreen VS 1: 42 (1903). —
(1) -SKRIVNINGS-KONST. [jfr t. kurzschreibekunst] (numera föga br.) stenografi; jfr -SKRIFT 1. Lärobok i kortskrifningskonst. Taube (1867; boktitel). Cannelin (1921). —
(1) -SKUREN, p. adj. LittT 1796, s. 172. Naglarna voro kortskurna. Heidenstam Folkung. 2: 60 (1907). —
(1) -SLID. tekn. planslid vars längd är sådan att ytorna av dess främre o. bakre vägg (täckplan) jämnt täcka ångkanalerna, då sliden står på midten av slidplanet; motsatt: långslid. TT 1876, s. 86. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1 i) -SLUTA. [till -SLUTNING] el.-tekn. framkalla kortslutning i (ngt); ofta med saksubj.; i p. pf. äv. ss. adj.: försedd med anordning för kortslutning. Den kortslutna sektionen (av regleringsapparaten i en elektrisk transformator). TT 1889, s. 171. Om .. motorns poler kortslutas, uppkommer en mycket stark ström, som tvärstannar motorn. PedT 1908, s. 69. Kortsluten motor. FörslElektrOrdl. (1931).
-broms. Kortslutsbroms, anordning vid elektriska spårvägs- och kranmotorer för likström bestående däri, att motorerna vid bromsning kopplas så, att de arbeta som generatorer, kortslutna över s. k. bromsmotstånd. SvUppslB (1933).
(1 i) -SLUTNING. [jfr t. kurzschluss, eng. short circuit, fr. court-circuit] el.-tekn. (vanl. oavsiktlig) slutning av strömmen i två l. flera elektriska ledningar (med olika spänning) varigm den elektriska energien kommer att passera en onormalt kort väg med ringa motstånd under utvecklande av stark värme; äv. om avsiktlig slutning av strömmen i två l. flera elektriska ledningar med ringa motstånd för åstadkommande av stark ström. TT 1889, s. 171. Orsaken (till eldsvådan) var troligen, att någon kortslutning egt rum mellan tvänne kablar. SD(L) 1897, nr 234 B, s. 2. Elfving Starkstr. 178 (1909).
Ssgr (el.-tekn.): kortslutnings-ankare. ankare (se d. o. II 4 slutet) i en växelströmsmotor, bestående av ett (stort) antal metallstavar, förenade med varandra på sådant sätt att en l. flera slutna strömkretsar med mycket ringa motstånd bildas. Elfving Starkstr. 87 (1909).
-bromsning. Särdeles kraftig bromsning kan erhållas, om motståndet helt förbikopplas och motorerna således kortslutas (kortslutnings-bromsning). 3NF 6: 615 (1927).
-ring. ring på kortslutningsankare, förenande ankarets metallstavar så att slutna strömkretsar bildas. TT 1895, M. s. 27.
-ström. TT 1901, M. s. 152. Om kortslutningsströmmen blir mycket stor, .. kunna rent mekaniska skador uppstå. SvUppslB 8: 357 (1931). —
(1) -SNAGGAD, p. adj. (ngt vard.) särsk. om här (l. huvud l. person): kortklippt. Ett rundt hufvud med kortsnaggadt hår. PT 1906, nr 166 A, s. 3. Rogberg Två 36 (1929). —
(1) -SNAGGIG. (ngt vard.) = -SNAGGAD. Gusten .. reste med handen sitt kortsnaggiga hår på ända. Strindberg Hems. 18 (1887). Koch Arb. 246 (1912). —
(1) -SPETSAD, p. adj. som har kort spets; särsk. bot. Hartman Fl. XCIII (1820). UtsädT 1898, s. 81. —
(1) -SPETSIG. kort o. spetsig; kortspetsad; särsk. bot. Hartman Fl. XCIII (1832). Små, tjocka, kortspetsiga (äpple-)kärnor. Eneroth Pom. 2: 119 (1866). —
(1) -SPLITS. [jfr eng. short splice] (i fackspr.) ett slags sammanfogning av tvenne tågändar varvid vardera tågets parter slås upp ett kort stycke (vanl. åtta tirar) o. läggas ihop mot varandra, varefter vardera tågets parter tagas in över o. under parterna i det andra tåget. Kort-splits brukas, då tågändarna ej skära genom block. Roswall Skeppsm. 1: 61 (1803). Öhrvall Knut. 89 (1908). —
(1) -SPRUTA, r. l. f. sjöt. en vid ett råsegel fastsittande kortare tågbukt avsedd att tillsammans med en längre dylik (långsprutan) lämna fäste för bolinen; enkel hanfot. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 142 (1796). Stjerncreutz (1863). —
(1) -STAGSVIS~02, adv. [jfr eng. short stay] sjöt. i fråga om utlöpande tåg l. kätting: i starkt sluttande riktning. Kortstagsvis, då tåget visar parallelt med fockstaget. Ekbohrn NautOrdb. 14 (1840). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1) -STAMMIG. LoW (1862). Ju högre vi stiga upp mot fjällregionen dess mer kortstammig .. blir tallen. SkogsvT 1904, s. 14. —
(1) -STAPLAD, p. adj. (i fackspr., numera mindre br.) om ull: med korta ”staplar”. QLm. I. 1: 74 (1833). —
(2 d) -STAVIG. [jfr t. kurzsilbig] språkv. o. versl. som består av kort(a) stavelse(r). Phosph. 1811, s. 504. Brachysyllabus .., kortstafvig (säges om en af blott korta stafvelser bestående versfot). NF 2: 1012 (1878). Flodström SvFolk 199 (1918). —
(1) -STEK, n. (i fackspr., numera knappast br.) = HALV-SLAG, sbst.2 Stjerncreutz 348 (1863). Öhrvall Knut. 33 (1908). —
(1) -STJÄRTAD, p. adj. i sht zool. Linné MusReg. 85 (1754; om kräftdjur). De kortstjärtade papegojorna. 2NF 20: 1484 (1914). —
(1) -STRÄCKT, p. adj. (†) som har ringa utsträckning, kort; motsatt: långsträckt. Rinman 1: 114 (1788). Kortsträckta (bärg-)åsar. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 198 (1853). —
(1) -STUBBAD, p. adj. om hår o. d.: stubbad; jfr -KLIPPA. Hedenstierna Svenssons 210 (1903). Herrar med kortstubbade polisonger. HågkLivsintr. 6: 82 (1925). —
(1) -STUBBIG.
1) om mark: bevuxen med låga buskar, stubbar o. d. Denna stenbundna, kortstubbiga mark. Carlén Bull. 2: 276 (1847).
(1 b) -STÖVEL. (numera föga br.) kortskaftad stövel; vanl. i pl. KrigVAH 1816, s. 29. Carlén Skuggsp. 2: 385 (1865). —
(1) -SVANSAD, p. adj. i sht zool. Weste FörslSAOB (1823). De kortsvansade fåren. Möller Jordbr. 23 (1881). De kortsvansade aporna. (Stuxberg o.) Floderus 3: 24 (1903). —
(1) -SVANS-FÅR. får tillhörande en bl. a. i norra Europa förekommande kortsvansad fårras. Lilljeborg Däggdj. 856 (1874). SvUppslB 10: 631 (1932). —
(1) -SVÄRD. [jfr t. kurzschwert] arkeol. benämning på ett slags kort, svärdliknande vapen från (äldre) bronsåldern. MeddNordM 1890, s. 9. Fornv. 1916, s. 159. —
(1 k α) -SYNT, p. adj.
1) (numera mindre br.) närsynt. Oldendorp 1: 56 (1786). (A.) var .. så kortsynt, att han på en alns afstånd icke kände sin egen Fru. Ödmann Hågk. 94 (c. 1805; uppl. 1918). Hans kortsynta ögon flammade. Hallström Händ. 172 (1927).
2) bildl.: icke förutseende; korttänkt. Den måste vara mycket kortsynt, som kan inbilla sig, at hans öde ankommer til alla delar på honom sjelf. Lagerbring 1Hist. 1: 497 (1769). Hans kortsynta politik. Tegnér Armfelt 3: 86 (1887).
Avledn.: kortsynthet, r. l. f.
(1) -SÄNG. (†) kort operationsbädd, särsk. använd vid förlossningar; jfr -BÄDD. Hoorn Jordg. 1: 135 (1697). Cederschiöld QvSlägtl. 1: 123 (1836). Tholander Ordl. (c. 1875). —
(1 j) -SÖKT, p. adj. jäg. om jakthund: som gärna söker i jägarens närhet. Hahr HbJäg. 359 (1866). TIdr. 1896, s. 64. —
(2) -TIDS-ARBETE ~020, äv. ~200. (i fackspr.) förkortad arbetstid (på grund av arbetsbrist). BonnierKL (1925). Norrskensfl. 1927, nr 172, s. 6. —
(2) -TIDS-FÖRSÄKRING. försäkr. försäkring avsedd att täcka en risk endast under en kortare, i förväg bestämd tid (t. ex. om dödsfall inträffar inom en viss, kortare tid), temporär försäkring. SD 1892, nr 329, s. 8. SvRödK 1928, nr 4, Omslag s. 11. —
(jfr 2 c) -TIDS-LÅN. —
(1 b) -TRÖJA. (numera bl. bygdemålsfärgat) BoupptVäxjö 1834. Wistrand Folkdr. 44 (1906). jfr: 1 Sametz korttröija. BoupptSthm 1675, s. 1381 a. —
(1) -TÅGIG. (†) metall. om järn: skör, som saknar nödig tänjbarhet. Rinman Jernförädl. 34 (1772). JernkA 1823, s. 97. —
(1 k β) -TÄNKT, p. adj. om person: som icke tänker långt; som icke tänker ”längre än näsan räcker”, obetänksam, icke förutseende; äv. i utvidgad anv., om handling, uttryck o. d.; jfr -SYNT 2. Okunnige, korttänkte och maklige menniskor. Bergklint MSam. 1: 188 (1781). Korttänkta försök att undertrycka föreningsväsendet bland arbetarne. GHT 1895, nr 232 A, s. 3. Söderhjelm Runebg 1: 271 (1904).
(2) -VARIG. som varar endast kort tid, som är av kort varaktighet; kort. Lyceum I. 1: 3 (1810). Glädjen .. blef kortvarig. 2SAH 52: 52 (1876). 2Saml. 30: 69 (1909).
(jfr 1 h) -VAROR, pl. [jfr t. kurzwaaren] handel. korta varor. Länets största grosshandel med .. kolonialer, manufakturer och kortvaror. Wilskman Släktb. 1: 146 (1912). DN(A) 1928, nr 71, s. 18.
Ssgr (handel.): kortvaru-affär. [jfr t. kurzwaarengeschäft] konkret. Tamm SammansOrd 110 (1900). Manufaktur- och kortvaruaffär. Hellström Malmros 99 (1931).
(1) -VERS. versl. benämning på vardera halvan av den forngermanska allittererande versen (”långlinjen”). 2NF 7: 547 (1907). —
(1) -VINGE, m. l. r. zool. skalbagge av familjen Staphylinidæ; i pl. äv. om denna familj. Retzius Djurr. 83 (1772). Fischerström Mäl. 205 (1785). SvUppslB (1933). —
(2 d) -VOKALIG. (numera föga br.) språkv. kortvokalisk. Kræmer Metr. 2: 162 (1893). Wulff SvRim 26 (1898). —
(2 d) -VOKALISK. språkv. om ord l. stavelse: som innehåller (l. består av) kort vokal. AntT 10: 93 (1887). Noreen VS 5: 522 (1911). —
(4) -VULEN, p. adj. (†) kortfattad; korthuggen. Almqvist GrSpr. 27 (1837). De fremmande togo .. ett kortvulet afsked af sina bortresande vänner. Dens. Går an 13 (1839). —
(1) -VUXEN, p. adj. Kortvuxna .. gestalter. Topelius Fält. 1: 21 (1853). Det illa nedtrampade, kortvuxna gräset. Lagerlöf Herrg. 44 (1899). —
(1) -VÅG; pl. -or. el.-tekn. om elektriska vågor; i sg. äv. elliptiskt för: kortvågsradio. SvD(A) 1933, nr 313, s. 7. (Radio-) Utsändningar pr kortvåg. Därs. 1934, nr 167, s. 10.
Ssgr (radio.): kortvågs-mottagare, r. l. m. radiomottagare som infångar utsändningar på korta vågor. SvD(B) 1926, nr 29, s. 2.
(1) -VÅGIG.
1) fys. om strålar. TT 1872, s. 245. De kortvågigaste, blå och violetta ljusstrålarna. VerdS 250: 25 (1921).
2) radio. i fråga om radioutsändning: kortvågs-. Telefunkens kortvågiga stationer. SvD(A) 1925, nr 330, s. 3. Kortvågig sändning. SDS 1926, nr 36, s. 12. —
(1 i) -VÄGA, oböjl. adj. (mindre br.) motsatt: långväga. Långväga och kortväga försändelser (på järnväg). SD(L) 1902, nr 488, s. 6. De kortväga (buss-)linjerna. UNT 1931, nr 10739, s. 1. —
(1) -VÄGG. jfr -SIDA. Långa och smala rum med ett enda på kortväggen anbragt fönster. SvFlicksk. 159 (1888). —
(1) -VÄXT, p. adj. Holmberg 2: 550 (1795). I Spanien, där befolkningen är så mycket kortväxtare än vår. Mörner Liv 154 (1925). —
(2) -ÅLDRIG. (†) om byggnad o. d.: som icke uppnår hög ålder, som har kort varaktighet; jfr -VARIG. URudenschöld PVetA 1748, s. 10. Fischerström Tal 105 (1769). —
(1) -ÄNDA, r. l. f. jfr -SIDA. EldhandvSkjutsk. 2: 21 (1877). Carlsson hade tagit plats vid bordets öfre kortända. Strindberg Hems. 30 (1887). Kortändan av salen. DN(A) 1933, nr 60, s. 11. —
(1 b) -ÄRMAD, p. adj. om klädesplagg. Björkman (1889). De kortärmade klädningarna. Kleen Kvinn. 34 (1910). —
(1) -ÖRAD, p. adj. i sht zool. Kortörade uven, jordugglan. Nilsson Fauna 1: 10 (1847). En långhårig och kortörad hund. Ödman VårD 2: 111 (1888).