SAOL

publicerad: 2015  
kräkning
kräk·­ning substantiv ~en ~ar kräka
Singular
en kräkningobestämd form
en kräkningsobestämd form genitiv
kräkningenbestämd form
kräkningensbestämd form genitiv
Plural
kräkningarobestämd form
kräkningarsobestämd form genitiv
kräkningarnabestämd form
kräkningarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kräkning kräkningen kräkningar
kräk·ning·en
substantiv
krä`kning
● det att kräkas
SYN. uppkastning
ett medel som kan fram­kalla kräkningar; migränanfall med kräkningar
○ äv. om resultatet
han hade diarréer och kräkningar i flera dygn
belagt sedan 1753
Till SO

SAOB