SAOL

publicerad: 2015  

kronometer

krono·­meter [‑me´ter] substantiv ~n kronometrar • ur som håller tiden med stor nog­grannhet

Singular
en kronometer	obestämd form
en kronometers	obestämd form genitiv
kronometern	bestämd form
kronometerns	bestämd form genitiv
Plural
kronometrar	obestämd form
kronometrars	obestämd form genitiv
kronometrarna	bestämd form
kronometrarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

kronometer kronometern kronometrar

krono·metr·ar

substantiv

kronome´ter

● ur för mycket nog­grann tidmätning särsk. för astronomisk navigation och i idrotts­sammanhang

belagt sedan 1795; bildn. till grek. khron´os 'tid' och met´ron 'mått'

Till SO

SAOB

publicerad: 1938  

KRONOMETER kron1ome4ter (se för övr. KRONO-), r. l. m.; best. -n; pl. -trar (VetAH 1799, s. 100 osv.) ((†) -trer Weste FörslSAOB (1823)).

Ordformer

(-meter 1795 osv. -metre 1802)

Etymologi

[jfr d. kronometer, t. o. eng. chronometer, fr. chronomètre; av nylat. chronometrum, av gr. χρόνος (se KRONO-) o. μέτρον, mått (se METER)]

eg.: apparat för mätning av tid.

1) (i fackspr.) fjäderur med största möjliga okänslighet mot temperaturförändringar o. med största möjliga regelbundenhet i gången; särsk. användt till sjöss för bestämmande av longituden. Landell Bligh 5 (1795). För bestämning av tiden använder man vid astronomiska observationer dels fast uppställda pendelur, dels transportabla kronometrar. Bergstrand Astr. 159 (1925). — jfr BOX-, HALV-, LONGITUDS-, MEDELTIDS-, SJÖ-, SKEPPS-, STJÄRNTIDS-KRONOMETER. — särsk. oeg.: tidtagarur; jfr KRONOGRAF 3 slutet. ST 1934, nr 119, s. 16.

2) (†) mus. taktmätare, metronom. Envallsson (1802). Schück (1854).

Ssgr (till 1; i fackspr.): KRONOMETER-EXPEDITION. geografisk expedition för bestämmande av orters läge medelst kronometer. KrigVAH 1833, s. 329. Fennia VI. 1: 71 (1892). —

-FABRIKANT. —

-FABRIKÖR. —

-GÅNG. urmak. jfr GÅNG III 5. Schweder HbUrmak. 17 (1874). Kronometergången .. karakteriseras af en vid sidan om gånghjulet och oron varande arm, på hvilken nämda hjul stöder sig emellan hvarje åt oron gifven impuls. Hammarlund Fickur. 9 (1893). 3NF 19: 1168 (1933). —

-MAKARE. —

-OBSERVATION. tidsobservation medelst kronometer. VetAH 1815, s. 147. —

-STÅND. sjöt. den tid som en viss kronometer i ett visst ögonblick visar mera l. mindre än den värkliga medeltiden. Smith (1916). —

(jfr 1) -UR, n. kronometer. 2UB 6: 476 (1904). Ericsson Ur. 304 (1911).

Avledn.: KRONOMETRISK, adj. (i fackspr.) till 1. Astronomiska och chronometriska Ortsbestämmelser. VetAH 1815, s. 67. Blanck GeijerGötDiktn. 280 (1918; i bild).

Till SAOB