SAOL
publicerad: 2015
kruserlighet
krus·er·lig·het
substantiv
~en ~er kruserlig
| Singular | |
|---|---|
| en kruserlighet | obestämd form |
| en kruserlighets | obestämd form genitiv |
| kruserligheten | bestämd form |
| kruserlighetens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kruserligheter | obestämd form |
| kruserligheters | obestämd form genitiv |
| kruserligheterna | bestämd form |
| kruserligheternas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
publicerad: 1938
KRUSERLIG kruse4rlig l. krɯ-, i Sveal. äv. -e3rlig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
krusande; ceremoniös; krumbuktande; jfr KRUSA, v. 4, 5, KRUSERA 4, 5. Wallenberg (SVS) 1: 261 (1771). (Hovrådet Boeckmann) är en mycket fin och kruserlig person. Berzelius Res. 314 (1819). Læstadius 1Journ. 207 (1831). De ceremoniösa, litet kruserliga artigheterna. SvD(A) 1932, nr 273, s. 11.
Avledn.: KRUSERLIGHET, r. l. f. äv. konkretare. Fransmannens öfverdrefna kruserligheter. Wallenberg (SVS) 1: 269 (1771). Hans rättframhet och brist på kruserlighet. 3SAH 7: 294 (1892). Wrangel FornTid. 125 (1926).