SAOL

publicerad: 2015  
kruserlighet
krus·­er·­lig·­het substantiv ~en ~er kruserlig
Singular
en kruserlighetobestämd form
en kruserlighetsobestämd form genitiv
kruserlighetenbestämd form
kruserlighetensbestämd form genitiv
Plural
kruserligheterobestämd form
kruserlighetersobestämd form genitiv
kruserligheternabestämd form
kruserligheternasbestämd form genitiv

SO

SAOB

publicerad: 1938  
KRUSERLIG kruse4rlig l. krɯ-, i Sveal. äv. -e3rlig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[avledn. av KRUSERA]
krusande; ceremoniös; krumbuktande; jfr KRUSA, v. 4, 5, KRUSERA 4, 5. Wallenberg (SVS) 1: 261 (1771). (Hovrådet Boeckmann) är en mycket fin och kruserlig person. Berzelius Res. 314 (1819). Læstadius 1Journ. 207 (1831). De ceremoniösa, litet kruserliga artigheterna. SvD(A) 1932, nr 273, s. 11.
Avledn.: KRUSERLIGHET, r. l. f. äv. konkretare. Fransmannens öfverdrefna kruserligheter. Wallenberg (SVS) 1: 269 (1771). Hans rättframhet och brist på kruserlighet. 3SAH 7: 294 (1892). Wrangel FornTid. 125 (1926).