SAOL

publicerad: 2015  
kuppa
kuppa verb ~de ~t • ⟨vard.⟩ göra en kupp
Finita former
kupparpresens aktiv
kuppaspresens passiv
kuppadepreteritum aktiv
kuppadespreteritum passiv
kuppaimperativ aktiv
Infinita former
att kuppainfinitiv aktiv
att kuppasinfinitiv passiv
har/hade kuppatsupinum aktiv
har/hade kuppatssupinum passiv
Presens particip
kuppande
Perfekt particip
en kuppad + substantiv
ett kuppat + substantiv
den/det/de kuppade + substantiv
kuppa igenom • kuppa i­genom ngt genom­driva ngt med en kupp
Infinita formeratt kuppa igenominfinitiv aktivPresens participigenomkuppandePerfekt participen igenomkuppad + substantivett igenomkuppat + substantivden/det/de igenomkuppade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kuppa kuppade kuppat
verb
kupp`a
● var­dagligt ofta med partikel, t.ex.igenom, in lyckas åstad­komma (något) genom kupp
kuppa igenom något kuppa (in) någon (i något)
kuppa igenom förslaget; de lyckades kuppa in honom i styrelsen; ord­föranden blev kuppad på mötet
belagt sedan 1962
kuppakuppande, kuppning
Till SO

SAOB