SO
publicerad: 2021
uppgång
uppgången uppgångar
upp|gång·en
substantiv
upp`gång 
1
det att röra sig uppåt
JFR
gå upp 1
solens uppgång
○
äv. om ökning på numerisk skala
exportuppgång; kursuppgång
en uppgång för det borgerliga blocket; en kraftig uppgång på börsen
○
ofta bildligt om positiv utveckling
uppgångsperiod
en ung författare på uppgång
○
spec. i ett fast uttryck
Ny demokratis uppgång och fall
belagt sedan mitten av 1300-talet (Gotlands-Lagen);
fornsvenska upganger
2
(gång)väg eller trappa upp till något
en uppgång (till något)
hon satt i uppgången till styrhytten
belagt sedan senare hälften av 1300-talet
Fornsvenska legendariet (Codex Bureanus)
3
trapphus i
flerfamiljshus med ingångar till lägenheter på varje plan
en uppgång (till något)
○
ofta äv. med tanke på bostadsutrymmena
de bodde i uppgång C
belagt sedan 1879