SAOL

publicerad: 2015  
kuta
kuta verb ~de ~t 1 vara krokig2 ⟨vard.⟩ springa3 om sälar: yngla
Finita former
kutarpresens aktiv
kutaspresens passiv
kutadepreteritum aktiv
kutadespreteritum passiv
kutaimperativ aktiv
Infinita former
att kutainfinitiv aktiv
att kutasinfinitiv passiv
har/hade kutatsupinum aktiv
har/hade kutatssupinum passiv
Presens particip
kutande
Perfekt particip
en kutad + substantiv
ett kutat + substantiv
den/det/de kutade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
kuta kutade kutat
verb
ku`ta
1 hålla (ryggen) i kut
någon kutar (med något)
kuta med ryggen; han kutar lite
○ äv. om rygg eller dylikt vara kutig
en lätt kutande hållning
belagt sedan 1824; till äldre sv. kut 'knöl; puckel'; av ovisst urspr.
2 var­dagligt springa
någon kutar (någonstans)
kuta upp­för trapporna; kuta runt hela stan
belagt sedan 1722; sv. dial. kuta 'springa fort och hoppande'; nära besläktat med kuta 1; jfr ur­sprung till kytt
kutakutande
Till SO

SAOB