SAOL
publicerad: 2015
kyrkoår
kyrko|år
substantiv
~et; pl. ~ • tiden från första söndagen i advent till domssöndagen följande år
| Singular | |
|---|---|
| ett kyrkoår | obestämd form |
| ett kyrkoårs | obestämd form genitiv |
| kyrkoåret | bestämd form |
| kyrkoårets | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| kyrkoår | obestämd form |
| kyrkoårs | obestämd form genitiv |
| kyrkoåren | bestämd form |
| kyrkoårens | bestämd form genitiv |
SAOB
publicerad: 1939
KYRKA ɟyr3ka2, äv. ɟœr3-, äv. (bygdemålsfärgat) KÖRKA ɟœr3- (Anm. Uttalet ɟœr3-, som tidigare var det vanligaste, förekommer numera i sht i lokalt riksspr. i vissa trakter l. mer l. mindre bygdemålsfärgat, i senare fallet stundom skrivet körka), r. l. f.; best. -an; pl. -or ((†) -er G1R 28: 141 (1558: ödekyrkerne), Wexionius Sinn. 3: C 3 a (1684)).
Ordformer
(kirk- (kirck-, kirch-) 1521—1596. kir(c)ki- 1527 (: kirkiogångxpæningar)—c. 1550. kiorki- 1583. kiyrck- 1682 (: kiÿrckan). kiyr(c)ki- 1554 (: kiyrkiowärianderna)—1717 (: kiyrckiokiellaren). kyrk- (kyrck-) 1561 osv. kyr(c)ki(j)- (-kj-) 1521—1797 (: kyrkjostaten). kijrk- 1565 (: kijrkebij). kiircki-, ki(j)r(c)ki- 1605—1614. kiör(c)k-, kjörk- 1557—1808 (: Kjörkvin). kiör(c)ki- (-kj-) 1550—1731 (: kiörckiopark). kör(c)k- 1618 (: körkherberge)—1929. kör(c)ki- (-kj-) 1523—c. 1880 (: körkjeväg). -a 1521 osv. -e, nom. c. 1580. -e, oblik form 1521—1916 (: tas i kyrke). -o, nom. c. 1600—1761. -o, oblik form 1523—1868 (: tagas i kyrko))
Etymologi
[fsv. kyrkia, kirkia, motsv. fd. kirk(i)æ, kyrk(i)æ, d. kirke, isl. kirkia, fnor. kyrkia; av feng. cirice, cyrice (eng. church), motsv. fsax. kirika, fht. kiricha (t. kirche); ytterst av gr. κυριακόν, κυρικόν (eg. adj. n. sg. till κύριος, herre), hörande till Herren, användt substantiverat med underförstått δῶμα, hus l. dyl., i bet.: Herrens hus]
1) byggnad av mer l. mindre särpräglad byggnadstyp som är avsedd o. invigd för en kristen församlings gudstjänst o. d.; i fråga om sv. förh. (ss. enkelt ord) företrädesvis om dylik byggnad tillhörande församling inom svenska statskyrkan. G1R 1: 28 (1521). Kyrkian skal hållas reen och pur och uti tilbörlig wyrdnat. Schmedeman Just. 30 (1554). Där åhörarna haffva longt till kyrkio. RP 8: 33 (1640). Klockorna ringa förstgången i Jakobs kyrka. Strindberg NRik. 13 (1882). Gån med och skåden landen / där kyrkorna på stranden / stå glimmande som liljan / uti sin hvita prakt! Karlfeldt FridVis. 96 (1898). Först skulle skriftebarnen till kyrkan och klä den .. till den stora högtiden. FörsamlBl. 1938, s. 293. — jfr AMIRALITETS-, ANNEX-, BAPTIST-, BEGRAVNINGS-, BISKOPS-, BOND-, BRUKS-, BY-, CENTRAL-, CISTERCIENSER-, DOM-, DOMINIKAN(ER)-, DOP-, DUBBEL-, FATTIGHUS-, FÄSTNINGS-, FÖRSVARS-, GRANIT-, GRANN-, GRAV-, HALL-, HOSPITALS-, HOV-, HUS-, HUVUD-, HÄRADS-, KATEDRAL-, KLOSTER-, KLÖVSADEL-, KORS-, KRAFT-, LANDS-, LANDT-, LAPP-, MARIA-, METODIST-, METROPOLITAN-, MINNES-, MISSIONS-, MODER-, OFFER-, PREBENDE-, RED-, RES-, RUIN-, RUND-, SLOTTS-, SMÅ-, SOCKEN-, STADS-, STAV-, STEN-, STIFTS-, SÄTES-, TEGEL-, TRÄ-, UNDER-, VALLFARTS-, ÖDE-KYRKA m. fl. — särsk.
a) i en mängd ordspr. Nööth är iw nööth, ändoch thet kommer j kyrkio. SvOrds. B 7 b (1604); jfr b. Prästen siunger icke thesmere, at Kiyrkian är stoor. Därs. C 1 a. Hwar wår Herre haar en Kyrkia, dher haar dhen Onde ett Capell. Grubb 353 (1665). Jw närmare Kyrkian, jw seenare dher. Dens. 407. Läth Kyrkian stå mitt i Byn. Dens. 491. Det är så visst, som amen i kyrkan. Rhodin Ordspr. 34 (1807).
b) med särskild tanke på gudstjänst l. förrättning i kyrkan. En predikant som varje söndag fyller kyrkan. Predika för tomma kyrkor. Vigsel, jordfästning i kyrkan. Efter kyrkan bjöds man på kaffe. Salomon för thet han kyrckian försumat hafuer skall ock böta — 3 marck. VästeråsDP 15/7 1620. Så andäcktigt, som han hade warit i körkja. Columbus MålRoo 46 (c. 1678). När man bevistade kyrkan. Landsm. XI. 10: 42 (c. 1888). Människor, som icke så ofta besöka kyrkan. Sjöberg Kvart. 452 (1924). — särsk. i ett flertal förb. med prep., t. ex.: vara i kyrkan l. (bygdemålsfärgat) till kyrkan, förr äv. åt kyrkan l. till l. vid kyrka. Wara j kyrkion. VarRerV 67 b (1579). ÅngermDomb. 1647, s. 98 (: till kyrchia). Allt hanss Husfolck war widh kyrkio. VDP 1667, s. 129. Stenhammar Riksd. 3: 113 (1845: åt kyrkan). — gå till l. i kyrkan, förr äv. i kyrka, äv. (bygdemålsfärgat) taga till kyrka l. till kyrkes, förr äv. söka till kyrka. De som intet sökia til Kyrkio Helgedagar. Schmedeman Just. 31 (1554). At wij gerne skole gå til Kyrkian, ther .. (Guds) ord predikat warder. Carl IX Cat. B 4 a (1604). Ehuru jag sällan går i kyrkan. Tegnér (WB) 8: 462 (1837). Lavendel, som kvinnorna sticka mellan näsduken och psalmboken när de taga till kyrkes. Rosenius Himmelstr. 92 (1900, 1903). särsk. (†) om barnsängskvinna, i uttr. gå i kyrka l. i kyrkan, bliva kyrktagen. När hustru går j kyrkio effter barn. Hb. 1548, s. A 1 b. EsTegnér (1809) hos Wrangel Räm. 81. — gå l. komma till kors eller kyrka o. d., se KORS I 2 b. — (numera i sht i vissa trakter) (in)taga, förr äv. (in)leda (hustru) i kyrka l. kyrkan, kyrktaga (hustru). Thetta skal läsas när hustru ledhes j kyrkio epter barn. OPetri Hb. C 3 a (1529). KOF 1: 226 (1575: intagas i Kyrkio). Drotningen togs i kyrkan enligt ceremonielet. GJEhrensvärd Dagb. 2: 328 (1778). Äkta hustrur tagas i kyrka sålunda. Hb. 1917, s. 183. — (förr) (låta) intaga (sin fästekvinna) i kyrkan, införa (sin fästekvinna) i kyrkan o. därigm offentligen erkänna henne ss. sådan. GB 3: 10 (Lag 1734). — (förr) taga (brud) i kyrkan, jfr INTAGA, v. 2 c slutet, INLEDA, v.1 I 1 a, samt HOVERA 2 a. Dijkman AntEccl. 317 (1678, 1703). — komma varken till kvarn eller kyrka o. d., se KVARN 1 d. — (†) sätta (ngn) (ut)av l. utur kyrka(n) l. utan kyrka, ss. kyrkostraff utesluta (ngn) från gudstjänsten l. del därav; jfr BANNSÄTTA 1. Presther som med oretta setther wtaff kyrkia eller banlyser. G1R 5: 28 (1528). VDAkt. 1670, VisitProt. s. 136 (: sättias uthan kyrkio). Iag haffwer satt dem vthur kyrkian till wijdare förhöör. Därs. 1677, nr 8. — (†) stå l. vara utan kyrka l. utur kyrkan, (ss. kyrkostraff) vara utesluten från gudstjänsten. Jöns Erichson i Walmora i Tuna bolar medh een som står uthan kyrkio effter sitt fierde oechta barn. Rudbeckius MemQvot. 146 b (1623). At wara uthan kyrkio, och ifrån Herrans natwardh. VDAkt. 1651, nr 90. Emädan hon 3/4 åhr haf(ver) warit uthur kyrkan (för hors skull). Därs. 1677, nr 301.
c) om församlingskyrkan betraktad ss. juridisk person; förr äv. övergående i bet.: församling. Hust[rv] katherina tømesse maa køpa halffwa gaarden aff kørkione ffor møgelige peni[n]ge. OPetri Tb. 25 (1524; uppl. 1929). Ther store kyrkior ähre, ther måste vara capellaner. RP 7: 205 (1638). Kyrkornes fasta Egendomar. IVårdKyrk. 1815, s. 5. — särsk. (†) om stiftskyrka med syftning på därtill hörande biskopsdöme. G1R 1: 160 (1523).
d) (†) i oeg. o. utvidgad anv., om icke kristen helgedom l. kultplats. Jsahacs höghder skola förödda, och Jsraels kyrkior förlagda warda. Am. 7: 9 (Bib. 1541; Luther: Kirchen; Bib. 1917: helgedomar). (Mackabeus) förstörde the .. Altare och kyrkior som Hedhninganar här och ther på gatomen (i Jerusalem) vpbygt hadhe. 2Mack. 10: 2 (Bib. 1541). Dianæ dyra Kyrkia. Spegel GW 43 (1685). Hasselquist Resa 66 (1750; om moské). — jfr AVGUDA-, BÄRG-KYRKA.
e) i bildl. anv. Hiärtat får nytt Lif og Styrkia, / När du giör där i dijn Kyrkia. Brask Sångl. 88 (1690); jfr Ps. 1819, 137: 4. Skogens kyrka. Atterbom Lyr. 3: 159 (1820). En Göthisk kyrka är naturen vorden. Stagnelius (SVS) 2: 142 (c. 1820). (†) Söka Ährans Körcker. Wexionius Sinn. 3: C 3 a (1684).
2) (i sht förr) i uttr. spänna, stundom spåna l. täcka kyrka o. d., eg.: täcka kyrkan med spån; ss. benämning på en blindbockslek, vari en av deltagarna böjer sig framåt med ögonen förbundna o. har att gissa vem som givit honom ett slag; ngn gg äv. i uttr. spänn i kyrka. Spenna Kyrckia. Rudbeck Atl. 2: 309 (1689). Täcka kyrka. Broman HelsB 93 (c. 1730). Spåna Kyrka. SvForns. 3: 496 (1842). Braun Namnl. 158 (1849). Den populära leken ”spänn i kyrka”. Ödman VårD 1: 56 (1884, 1887).
3) sammanfattningen av alla dem som äro förenade i tron på Kristus; äv. abstraktare, om det på så sätt bestående andliga livssammanhanget mellan de troende. Den osynliga kyrkan, vanl. motsatt den synliga kyrkan (i bet. 4). OPetri GudzOrdh C 4 b (1528). Iach troor vppå then helga anda, Ena helogha almenneligha kyrkio. Mess. 1531, s. B 2 b. Wårt federneslandhz Majestet och Gudz kyrckia som theruthinnan hwilar. Gustaf II Adolf 529 (1629). Med Kyrckio förstås Gudz församling, then Gud hafwer kallat i sin Son Christo genom ordet och the högwerdiga sacramenten. Swedberg Cat. 228 (1709). (Helga Ande, du) Som af jordens alla folk / Gör en Kyrka, der de alla / Gud i Christo Fader kalla. Ps. 1819, 148: 1. Såsom Guds helige Andes samfundsskapelse är kyrkan det andliga livssammanhang, i vilket denna Ande är effektivt verksam. Aulén AllmTron 267 (1923). Luther (hävdar) .., att kyrkan såsom Kristi kropp och de heligas samfund aldrig kan likställas med något yttre samfund. Bohlin EvTrosl. 201 (1937).
4) organiserat kristet trossamfund betraktat antingen ss. det enda för kristendomen representativa (så enligt romersk-katolsk ståndpunkt, särsk. i uttr. den heliga kyrkan) l. ss. det under viss tid l. i visst land förhärskande l. gm viss bekännelse l. trosuppfattning sammanhållna (t. ex. den äldsta, medeltida, luterska, reformerta, romersk-katolska, ortodoxa, svenska, anglikanska kyrkan, de evangeliska kyrkorna); äv. allmännare, om den organiserade kristenheten över huvud taget utan tanke på ngt särskilt kyrkosamfund. Inträda i kyrkans tjänst. En kyrkans tjänare l. man. Återvända till kyrkans sköte. Utträda ur kyrkan. Svenska kyrkans diakonistyrelse, mission, sjömansvård. (Konungen) skulle ælska gud oc then helgia kyrkia oc ret hennes styrkia. G1R 1: 28 (1521). Sådhan Kyrkia, sådhan Helgon. Grubb 779 (1665). Ty sätter iag (dvs. prästen) honom (dvs. syndaren) nu .. i Bann, skiliandes honom ifrån then helga Christeliga Kyrckios Deelachtigheet. Kyrkol. 10: 2 (1686). Den, som öfvergår från svenska kyrkan till främmande trossamfund. SFS 1894, nr 62, s. 7. Fädernas kyrka i Sveriges land, / Kärast bland samfund på jorden! NPs. 1921, 533: 1. Kyrkans heliga år. Lindberg (1937; boktitel). — jfr APOSTLA-, BAPTIST-, BEKÄNNELSE-, EPISKOPAL-, FOLK-, FRI-, HEMLANDS-, HÖG-, LANDS-, LEKMANNA-, LÅG-, MARTYR-, METODIST-, MISSIONS-, MODER-, NATIONAL-, PRÄST-, PÅVE-, STATS-KYRKA m. fl. — särsk.
a) med särskild tanke på kyrkans egenskap att vara en institution o. på dess förhållande till andra samfundsbildningar. Förhållandet mellan stat och kyrka. Epther kyrkionna lagh. G1R 1: 29 (1521). Den katolska kyrkans anspråk på att äga självständigt rättsbildande befogenhet. FrSkildTid. 252 (1938).
b) (mera tillf.) oeg., i fråga om icke kristet religionssamfund. De hedningar, som öfvergingo till Judiska Kyrkan (på Johannes Döparens tid). Ödmann StrFörs. 1: 398 (1800). Den lamaistiska kyrkan. Hedin Transhim. 1: 415 (1909). OoB 1936, s. 146.
c) i bildl. anv. Man måste åtnöjas med ett inskränkt publikum, en andlig kyrka, sammanhållen af bildningens osynliga men mäktiga band. Polyfem IV. 49: 2 (1811). Denna (socialistiska) religion fick småningom en kyrka och ett prästerskap uti parti och fackföreningar. SvD(A) 1934, nr 39, s. 4.
Sammansättningar. Anm. Ssgsformen kyrko- representerar i förh. till kyrk- det äldre traditionella språkbruket. Därmed sammanhänger, att den i allm. brukas i ssgr till KYRKA 4, vilka i större utsträckning tillhöra det religiösa o. teologiska språket än ssgr till KYRKA 1. I dessa senare använder det moderna språket i allm. kyrk-. Ssgr med kyrk- ha dock i allm. biformer på kyrko-, vilka komma till användning i sht i högre l. vitter stil, i kanslispråk l. då fråga är om äldre förh.
A (i allm. till 1; jfr anm. ovan): KYRK-ANGELÄGENHET, -ARKITEKTUR, se E. —
-BACKE. (kyrk- 1823 osv. kyrke- 1541—1650. kyrko- 1596—1928) [fsv. kirkio bakke] den öppna platsen framför en (lands)-kyrka (förr stundom utgörande en del av kyrkogården), där i sht förr sockenborna samlades före o. efter gudstjänsten o. där förr socknens gemensamma angelägenheter avhandlades o. avgjordes, vissa tillkännagivanden offentliggjordes o. där stundom hus för socknens sjuka o. fattiga voro uppförda. Samelunde haffue the mygit for plegseedt, allestedz ther i Finlandh, ath holle stoor krögerij, och ölselningh, på kirkebackerne wiid huar kirke, om höghtiidzdagerne. G1R 13: 194 (1541). Landzhöffdingen (skall) .. ingalunda tillstädia dee Siuke- eller Käringe-stuffworne som på Kyrckiebackarne hållas. LReg. 204 (1635). Haffwom altsså detta uppenbarligen uthe på kyrkiobacken med uprakta hender betijgat och bewitnat. VDAkt. 1686, nr 242 (1682). Det gamla ordspråket: Fakunnoger Läkare, gör tufvogan Kyrkobakka; / Ty läka folk är ej skämta ock snakka. Flintberg Apot. 36 (1786). Nilsson FestdVard. 88 (1925). —
-BALK, -BESÖK, -BESÖKANDE, -BESÖKARE, -BESÖKERSKA, -BETJÄNING, -BIBEL, -BILDNING, se E. —
-BLY. (kyrk- 1899 osv. kyrko- 1851 osv.) bly från en kyrkas fönster l. tak, vilket enligt folktron kunde bota sjukdom o. användes vid signerier o. d. Afzelius Sag. 6: 59 (1851). FoF 1917, s. 152. —
-BOD. (kyrk- 1797 osv. kyrke- 1543—1904. kyrko- 1681—1875)
1) (numera bl. tillf.) hus (stuga) avsedd för tillfällig vistelse vid kyrkan. Skattejern af 76 kyrkebodar. Johansson Noraskog 2: 218 (cit. fr. 1544). (Den västerbottniska) träkyrkan .. med en hel liten stad av gråa kyrkbodar bredvid sig. Lagerlöf Holg. 2: 317 (1907).
2) bod för förvaring av förråd, redskap, oanvända inventarier o. d. som tillhöra en kyrka (förr äv. en socken). JönkTb. 145 (1543). Detta (varg-)nät må icke Allmogen söndertaga, när dem behagar, utan skal det förwaras uti Kyrkobodar, där så lägenhet finnes. LMil. 1: 111 (1681). Helgonaskåp, .. måladt på väf, .. Har nyligen blifvit intaget från kyrkoboden. AntT 2: 83 (1869). I en kyrkbod anträffades 1910 .. Öfverhogdalstapeten. 2NF 34: 31 (1922). —
-BOL, se E. —
-BONAD. (kyrk- 1905 osv. kyrko- 1558—1901) [fsv. kirkio bonaþer, kyrkkläder]
1) (†) koll.: vad som hör till en kyrkas inredning l. prydnad; jfr KYRKO-SKRUD 1. Falck Und. 158 a (1558).
2) (i fråga om medeltida förh.) bonad (vävstycke, ”tapet” o. d.) avsedd att pryda en kyrka. Hildebrand Medelt. 3: 566 (1901). Uppl. 1: 579 (1905). —
-BRUD. (kyrk- 1854 osv. kyrko- 1814—1917) brud som viges i kyrka. Stiernstolpe Blumauer 2: 12 (1814). (Ångfartyget) ”Svithiod”, klädd i flaggor från topp och till tå; grann, som en kyrkbrud. ÖgCorr. 1854, nr 72, s. 3. —
-BRUK, se E. —
-BRÖLLOP. bröllop med vigsel i kyrka. SD 1892, nr 332, s. 4. Det var ett stort, ståtligt kyrkbröllop med mycket ordnar och uniformer. Siwertz Sel. 2: 111 (1920). —
-BULLER, se E. —
-BY. (kyrk- 1712 osv. kyrke- 1536—1755. kyrko- c. 1690 osv.) [fsv. kirkio byr] by omkring en sockenkyrka. Eth godtz .., beliggendis vdij Dammarkz kirkeby och sockn. G1R 11: 210 (1536). De stora kyrkbyarna, som äro så allmänna uppåt landet. Lagerlöf Holg. 1: 93 (1906).
-BYGD. (kyrk- 1907 osv. kyrko- 1794—1906) bygd omkring en sockenkyrka. I slutet af April afresa Fjäll-Lapparne ifrån Kyrkobygden. Renbeteskomm. 1907, 2: 265 (1794). —
-BYGGE, -BYGGMÄSTARE, -BYGGNAD, se E. —
-BÅT. (kyrk- 1799 osv. kyrke- 1555—1762. kyrko- 1880—1906) (i sht förr, i vissa trakter) större roddbåt som användes vid färd till gudstjänsterna i en sockenkyrka. Kyrckebåtar 2 st. (på Örbyhus kungsgård). Rönnegård By 192 (cit. fr. 1555). Kyrke-båtarne, som här (dvs. i Mora) brukas, voro långa och smala, med 8 till 10 par årar. Hülphers Dal. 179 (1762). Forsslund Dalälv. I. 9: 48 (1922).
Ssg: kyrkbåts-åra. Långa kyrkbåtsåror / slå dig (dvs. havet på dalmålningen) djupa skåror. Karlfeldt FridLustg. 143 (1901). —
-BÄNK. (kyrk- 1738 osv. kyrke- 1634—1659. kyrko- 1538—1891) jfr -STOL. VarRerV 38 (1538). Om sonen ärfde faderns gård, ville han också inta faderns plats i kyrkbänken. KyrkohÅ 1909, s. 197 (i fråga om förh. på 1600-talet).
-DAG, se E. —
(1 b) -DAGS. (kyrk- 1807 osv. kyrke- 1916. kyrko- 1685—1759) vid den tid på dagen då det är tid att gå i kyrkan l. då gudstjänsten börjar i kyrkan; jfr DAGS 1. Det är kyrkdags. Vid kyrkdags. OfferdalKArk. N I 1, s. 119 (1722). (Hon) kom likväl .. / Om söndan gerna före kyrkdags hem. Tollin Dikt. 67 (1844). (†) I vägen söckte han så många brennevins Cappor hoos åtskilliga till dhess kyrckiodagz var förledit. VDAkt. 1685, nr 184. —
-DISCIPLIN, se E. —
-DOP. (kyrk- 1875 osv. kyrko- c. 1618—1904 (i vers))
-DRÄKT. (kyrk- 1881 osv. kyrke- 1605. kyrko- 1898)
-DRÄNG. (kyrk- 1845 osv. kyrko- 1668—1898) (förr) vid kyrka anställd person som uträttade grövre sysslor, tjänstgjorde ss. likbärare o. d. BoupptSthm 7/7 1668. PT 1898, nr 28, s. 3. —
-DÖRR. (kyrk- 1790 osv. kyrke- 1528—c. 1712. kyrko- 1528—1906) [fsv. kirkio dyr] Ærchebispen hade slagit wor nåd[igeste] h[er]r[es] breff påå kyrkiodørena. OPetri Tb. 211 (1528; uppl. 1929). (Svär ”övermage”) oftare; sättes i stocken vid Kyrkiodören. MB 3: 2 (Lag 1734). särsk. (†) i uttr. för kyrkodörren o. d., utanför kyrkodörren; särsk. i fråga om kyrkostraff som dår exekverades. OPetri Hb. B 4 a (1529). The fattige som liggia för kyrkiedörrerne, på gaterne och i porterne. SthmTb. 20/8 1593. The skole bådhe stå en sundagh nakna för kyrkedören. UppsDP 8/6 1603. VDAkt. 1686, nr 119 (1685). jfr: The (som kommit tillhopa före trolovningen) som wilia lösa sig ifrå kyrkiodören. Murenius AV 215 (1650). —
-EGENDOM, se E. —
-FALK. (kyrk- c. 1705—1889. kyrko- 1731—1827) [jfr t. kirchenfalke] (numera knappast br.) falkarten Cerchneis tinnunculus Lin., tornfalk, som brukar häcka l. vistas bl. a. i kyrktorn. ORudbeck d. y. (c. 1705) i 3NActaSocScUps. VIII. 7: 13. Dalin (1852; med hänv. till tornfalk). —
-FANA, se E. —
-FASAD, förr äv. -FACIAT. (kyrk- 1927 osv. kyrko- 1740 osv.) Carlberg SthmArchitCont. C 1 b (1740). —
-FATTIG, -FEST, se E. —
-FOGDE, se E. —
(1 (b)) -FOLK. (kyrk- 1686 osv. kyrke- c. 1600—1681. kyrko- c. 1609—1934)
1) folk (menighet) som besöker l. besökt gudstjänsten i en kyrka; ofta med särskild tanke på gåendet l. färden till l. från kyrkan. Bureus Suml. 66 (c. 1600). På vägen Kyrkofolk i stora flockar vandra. Livin Kyrk. 16 (1781). Kyrkfolk hade redan hunnit komma hem och berätta om det inställda bröllopet. Lagerlöf Sag. 99 (1908). särsk. (†) oeg., om de älvor som enligt folktron gärna bodde under kyrkor. Afzelius Sag. 2: 148 (1840).
2) koll., om de (lekmanna)medlemmar av en kyrka (i bet. 4) som mera regelbundet bevista gudstjänsterna o. hysa aktivt intresse för kyrkans värksamhet. Hvilken ofantlig uppgift hafva icke kyrkan och dess tjenare och allt Sveriges kyrkfolk att (osv.). PT 1906, nr 209 A, s. 3. Kyrkfolket .. äro de, som med avgjord vilja bo i vår kyrka såsom sitt andliga hem. KyrkFolk 1924, s. 46. SvD(A) 1933, nr 4, s. 12. —
-FORM, -FRID, se E. —
(1 b) -FÅLE. (kyrk- c. 1730. kyrke- 1740—1778. kyrko- 1726) (†) häst använd vid kyrkfärd. Broman Glys. 1: 44 (1726). Dalin Vitt. II. 6: 107 (1740). Palmstedt Res. 6 (1778). —
(1 b) -FÄRDIG. (kyrk- 1845 osv. kyrko- 1696) (numera i sht, bygdemålsfärgat, i Finl.) färdig att gå l. fara till kyrkan. VDAkt. 1696, nr 85. Forssman Aftonl. 12: 13 (1904). —
-FÖNSTER. (kyrk- c. 1614 osv. kyrko- 1658—1887) BtÅboH I. 1: 77 (c. 1614). Han talade om, huru fiskarne .. laddade bössorna med bly från kyrkfönster. Strindberg Hafsb. 111 (1890). särsk. oeg., om höga, upptill bågformiga fönster på profan byggnad. (På brunnshuset i Ramlösa) är Colonner Kjörk fönster och Ladtak. CAEhrensvärd Brev 2: 276 (1799). —
-FÖRESTÅNDARE, -FÖRFATTNING, -FÖRHÖR, -FÖRSAMLING, se E. —
-FÖRSTUGA~020 l. ~200 l. -FARSTU. (kyrk- 1727 osv. kyrko- 1657—1792) (i fråga om ä. förh.) om vapenhus i kyrka. (För pestsjuka skulle predikas) på kyrkiogården eller i kyrkiofurstugan. ConsEcclAboP 113 (1657). UpplFmT 29—32: 260 (1916). —
-GATA, se E. —
-GAVEL. (kyrk- 1908 osv. kyrke- c. 1645. kyrko- 1731—1822) [fsv. kirkio gafl] JBureus (c. 1645) i 3SAH 23: 253. —
-GOLV. (kyrk- 1852 osv. kyrke- c. 1600—1620. kyrko- 1620 osv.) [fsv. kirkio gulf] Bureus Suml. 42 (c. 1600). Personer, hörande till frälseståndet, begrovos (förr) vanligen under kyrkogolvet. Hembygden(Hfors) 1915, s. 111. särsk. (†) i uttr. på kyrkgolvet, i fråga om förrättning o. d. som sker inne i kyrkan. (Dopet) skall här efter (icke) skee uthi Wapenhuset: Uthan inne på Kyrkiegulfuet. Wallquist EcclSaml. 5—8: 164 (1604). VDAkt. 1694, nr 52. —
-GRIND. (kyrk- 1895 osv. kyrko- 1629—1881) i muren, stängslet osv. omkring en kyrka. VRP 23/3 1629. (Prosten brukade) möta det grefliga paret .. vid kyrkgrindarne. Hagström Herdam. 3: 366 (1899). —
-GÅNG, -GÅNGARE, se E. —
-GÄNGARE, -HANDBOK, -HANDLING, se E. —
(1 b) -HATT. (kyrk- 1885 osv. kyrke- 1895) (i sht förr) avsedd för kyrkobesök; särsk. om cylinderhatt. Landsm. VI. 1: 39 (1885). SvD(A) 1930, nr 110, s. 3. —
(1 (b)) -HELG. (kyrk- 1894 osv. kyrko- 1831—1902) (i fråga om förh. i övre Norrland) söndag (jämte angränsande dagar) då församlingsborna l. viss grupp av dem i enlighet med gammal sedvänja mera allmänt komma till kyrkan (där då flera gudstjänster hållas o. nattvard firas). Læstadius 1Journ. 9 (1831). VLösen 1938, s. 229. —
-HERRE, se d. o. —
-HIMMEL. (kyrk- 1850—1895. kyrko- 1759—c. 1765) (†)
1) om en kyrkas (välvda) innertak (o. luftrummet under detta). Drake Töpfer 206 (1850). Hede kyrka omrappades, och kyrkhimmeln förbättrades. JmtFmT 1: 122 (1895; i fråga om förh. c. 1630).
2) bildl., med anslutning till HIMMEL 1. Bælter JesuH 5: 995 (1759). Det lider väl snart til aftonen, at Evangelii ljus går ned af vår Kyrkohimmel. Nohrborg 936 (c. 1765). —
-HISTORIA, -HISTORIKER, -HISTORISK, -HUS, se E. —
-HÅV. (kyrk- 1874 osv. kyrko- 1790—1852) jfr HÅV, sbst.3 2. Möller (1790). Kyrkhåf af sammet med guldband och guldbroderier. Fornv. 1909, s. 305. —
-HÄRBÄRGE, -INRÄTTNING, -INTERIÖR, -INVENTARIUM, -INVIGNING, se E. —
-JUNGFRU. [jfr holl. kerkjuffer, om from jungfru] (†) i uttr. gå kyrkjungfru, vara from o. ofördärvad? Skall Edert hierta ännu gå kyrkjungfru och ej bräckas af den envisa invidia Svecana. Linné Bref I. 4: 72 (1747). —
(1 b) -KAFFE. kaffedrickning l. kaffebjudning efter gudstjänstens slut. Bjuda på kyrkkaffe. SvD(A) 1924, nr 74, s. 5. ”Kyrkkaffet” efter högmässan. Därs. 1934, nr 275, s. 16. —
-KALENDER, -KANTAT, -KASSA, -KISTA, se E. —
-KLOCKA, r. l. f. (kyrk- 1871 osv. kyrke- 1530—1687. kyrko- 1726—1902)
1) jfr KLOCKA, sbst. 1 b. G1R 7: 99 (1530). Alla stadens kyrkklockor ringde till högmässan. Hellström Malmros 342 (1931).
2) om tornur i kyrktorn. Mr Pickwick väcktes ur sina djupa tankar af att kyrkklockan slog tolf. Backman Dickens Pickw. 1: 165 (1871). Siwertz JoDr. 137 (1928). —
(1 b) -KLÄDD, p. adj. (kyrk- 1797 osv. kyrko- 1688—1912) (i sht i fråga om ä. förh.) jfr -KLÄDER 1. VDAkt. 1688, nr 409 (om präst). När qvinfolken skola vara granna eller kyrkklädda. Hülphers Norrl. V. 3: 180 (1797). —
(1 b) -KLÄDER, pl. (kyrk- 1793 osv. kyrke- 1675—1906. kyrko- 1647—1807)
1) (i sht i fråga om ä. förh.) kläder avsedda för kyrkobesök; helgdagskläder; numera i sht om icke prästerlig dräkt. NorrlS 14: 66 (1647).
-KLÄNNING, -KOMPONIST, se E. —
-KROG. (kyrk- 1935 osv. kyrke- 1812. kyrko- 1874) (förr) krog vid kyrkan. KyrkohÅ 1914, s. 318 (1812). Levander Landsv. 84 (1935). —
-KRONA. (kyrk- 1788 osv. kyrke- 1669. kyrko- c. 1770—1819)
1) (numera bl. tillf.) brudkrona som tillhör kyrka; äv. (om ä. ryska förh.) om krona som brudgummen bar. Barckhusen Cotossichin 157 (1669). Det nu mera tyvärr! temligen ur bruk komna nyttjandet af Kyrkokronan för Brudar. SvLitTidn. 1819, sp. 414.
(1 b) -KRYDDOR, pl. (kyrk- 1893 osv. kyrko- 1781—1919) (numera bl. i vissa trakter) ”kryddor” (utgörande dels kvistar av åbrodd, lavendel o. d., dels stycken l. gryn av ingefära, anis, socker o. d.), vilka användas i kyrkan av kvinnorna ss. njutnings- l. uppfriskningsmedel. Hvar Flicka tog sin ask med Kyrko-krydder i. Livin Kyrk. 17 (1781). Till kyrkdräkten hörde det i kvinnornas kjortelsäck förvarade luktvattnet och de s. k. kyrkkryddorna, bestående af socker och ingefära. SvFmT 12: 94 (1904; i fråga om förh. i slutet av 1600-talet). LfF 1904, s. 251. —
(1 b) -KÄPP. (kyrk- 1880 osv. kyrke- 1880—1890) (i sht förr) avsedd att användas vid kyrkobesök. Bondeson MVK 173 (1880, 1903). RedNordM 1925, s. 13. —
-KÖR, se E. —
-LADA, r. l. f. (kyrk- 1929 osv. kyrko- 1854—1856) (i fråga om ä. förh.) lada tillhörig l. liggande intill en kyrka; äv. om lada som tillfälligt användts ss. kyrka. Brunius Metr. 323 (1854; i fråga om förh. i slutet av 1600-talet). ST(A) 1929, nr 200, s. 6. —
(1 b) -LAG, sbst.1, n. (kyrk- 1734—1823. kyrke- 1669—1774. kyrko- 1797) (†) i uttr. i kyrklag, på sätt som är brukligt i kyrkan; i sht i uttr. sätta l. hålla osv. munnen i kyrklag, ta på sig en from min, äv.: göra sig söt; jfr -MIN. Munn' står i Kyrckielag rätt som een rynckielufwa. CupVen. A 1 b (1669). Jag har tagit .. (min hustru) til at göra gagn; men inte til at sitta för spegeln och vrida munnen i kyrkelag. Wallenberg (SVS) 1: 295 (1771). Man säjer skämtvis Sätta munnen i kyrklag, antaga en min hvarmed man tänker behaga. Weste FörslSAOB (1823). —
-LAG, sbst.2, se E. —
-LAND. (i Finl.) om det ”land” (den ö) i en skärgård där en sockens kyrka är belägen; jfr HEMLAND 1. ASFFlF XI. 3: 17 (1894). —
-LATIN, se E. —
-LIK, adj. (kyrk- 1845 osv. kyrko- 1911—1931) Den kyrklika byggnaden. Mellin Nov. 3: 5 (1845, 1867). —
-LJUS, n. (kyrk- 1807 osv. kyrko- 1592—1840) avsett för l. användt i kyrka; äv. oeg., om tjockt och stort ljus för icke kyrkligt bruk. BtSödKultH 12: 22 (1592). En hög, förgyld ljusstake med sju armar, i hvilka brinna tjocka, gula så kallade ”kyrkoljus”. Crusenstolpe Mor. 2: 198 (1840). UpplFmT 29—32: 9 (1913). —
-LUCKA. (kyrk- 1731. kyrko- 1651—1864) (†) om stiglucka; äv. om själva dörren varmed man stänger. Murenius AV 243 (1651). Han med sitt föllie wille tränga sigh in på kyrkiogården, och så trägit dhet tenterade, att kyrkio lukan gick af krokarna. VDP 1664, s. 581. Kyrckio Lukorne .. vähl spänta med tienlige Thorn, flychter (osv.) .. förfärdigade. VDAkt. 1731, nr 394. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 342 (1864). —
-LÄRARE, se E. —
-MAGASIN. (kyrk- 1900 osv. kyrke- 1815. kyrko- 1790—1893) (förr) = KYRKO-HÄRBÄRGE. Möller (1790; med hänv. till sockenmagazin). —
-MAKT, se E. —
-MARKNAD. (kyrk- 1935 osv. kyrke- 1740) (förr) marknad hållen invid en kyrka (på gammal kyrklig högtidsdag). Dalin Vitt. II. 6: 106 (1740). Den stora kyrkmarknaden i Leksand på S:t Petri och S:t Pauli dag den 29 juni. Levander Landsv. 147 (1935). —
(1 b) -MIN, r. l. m. (kyrk- 1825 osv. kyrko- 1852) (ngt vard. l. skämts.) min l. ansiktsuttryck som är den (det) vanliga i kyrkan; äv. bildl. ta l. sätta på sig kyrkminen, antaga en högtidlig (stundom gudsnådlig) uppsyn o. d. Törneros Brev 1: 166 (1825; uppl. 1925; bildl.). Det ser ut som om herrskapet redan satt kyrk-minen på sig. Carlén Köpm. 1: 374 (1860). Nordström Sven 56 (1929; bildl.). —
-MULL, se E. —
-MUR. (kyrk- 1892 osv. kyrke- 1522—1703. kyrko- 1651 osv.) kyrkas mur; förr äv. om kyrkogårdsmur. G1R 1: 34 (1522). Alle, som i soknen bo, skola Kyrkio bygga och uppehålla, och hvad ther til hörer: såsom klockostapel, kyrkiomur, soknestufvu, och fattigstufvu. BB 26: 1 (Lag 1734). Jag skymta ser den hvita kyrkomuren. Atterbom SDikt. 1: 152 (1807, 1837). —
-MUSIK, se E. —
-MÅLARE. (kyrk- 1927 osv. kyrko- 1889—1933) målare som ägnar sig åt konst avsedd för kyrkor. Lange Luba 95 (1889). Den mest kända av våra uppsvenska kyrkmålare, Albertus Pictor. UpplFmT 41: 62 (1927). —
-MÅLERI1004, äv. 3~002. (kyrk- 1872 osv. kyrko- 1817—1934)
-MÅLNING. (kyrk- 1881 osv. kyrke- 1710. kyrko- 1666—1934) konkret: vägg- l. takmålning i kyrka. (Laga att) dhe gamble loflige kyrkiomålningar conserveras och icke öfwerstrykas. Schück VittA 1: 262 (i handl. fr. 1666). Nilsson FestdVard. 36 (1925). —
-MÄSSA, r. l. f. (kyrk- 1526 osv. kyrke- 1541—1703. kyrko- 1528—1928) [fsv. kirkiomässa, kirkmässa; jfr isl. kirkiumessa, t. kirchmesse; jfr KERMES, sbst.2]
1) årlig fest till minne av en kyrkas invigning; förr äv. om marknad som hölls i samband med sådan fest. OPetri GudzOrdh D 3 b (1528). Thet är snart så när kommit, att Marcknader hålles j hwar kyrkiomesso. G1R 7: 548 (1531). FolklEtnSt. 1: 298 (1916). särsk. (†) oeg., till 1 d, om tämpelinvigningens högtid hos judarna. Så wort thå j Hierusalem kirkmessa. Joh. 10: 22 (NT 1526).
2) (†; jfr dock slutet) i utvidgad anv.: folklig fest; gästabud, lustbarhet. (De) fara om kring landett, dricke gestebudt, och kirkemesse, huar medt annen. G1R 13: 298 (1541). Alla wekor hålla Kyrkemessa, och hwar Månadh begåå S. Mårtens höghtijdh. TJohannis Fästn. Z 3 a (1604). Kolmodin QvSp. 2: 124 (1750). jfr: I nutida folkbruk har jag funnit ordet kyrkmässa fäst vid en skördefest i västra Nyland. FolklEtnSt. 1: 301 (1916).
Ssgr (till -MÄSSA 1; förr): kyrkmässo- l. kyrkmässe-dag. [fsv. kirkiomässo dagher] LPetri Kyrkiost. 35 a (1566). Huruledes på en och annan ort här .. (i Åbo stift) skall vara brukeligt, att på någon viss dag om året fira en så kallad Kyrkmässodag. UtdrDomkÅboCircBr. 43 (1736).
-fred l. -frid. [fsv. kirkiomässo friþer] fred (fridhelgd) som är påbjuden inom en socken på kyrkmässodagen; äv. i utvidgad anv.: brytande av sådan fred. Dömdes Iacop .. sack tiill 3 {marker} fför thet han slogh sin granne ett blonadh oc 20 {marker} fför kirckemeszeffredh. BtFinlH 2: 46 (1545). Hildebrand Medelt. 3: 90 (1899; i fråga om medeltida förh.). —
-MÖBEL. (kyrk- 1882 osv. kyrke- 1730—1792. kyrko- 1759—1930) (numera i sht konst.) om altare, predikstol o. andra möbelartade inventarier i en kyrka. VDAkt. 1730, nr 453. Josephson Tessin 1: 112 (1930). —
-MÖTE, se E. —
-NYCKEL. (kyrk- 1708 osv. kyrke- 1577—1900. kyrko- 1596—1926) [fsv. kirkio nykil] MeddNerFmF 1: 80 (1577). (I prästernas privilegier är bestämt) att prästen skall hafva een kyrckienyckell, den andre sochnemännerne. RARP 13: 266 (1680). Dracks mässvinet ur kyrknyckeln, botade det för öronsting. SvKulturb. 7—8: 291 (1931). särsk. i växtnamnet jungfru Marie kyrknycklar, se JUNGFRU 3 a δ. —
-NÄMND, se E. —
(1 b) -NÄSDUK~20 l. ~02. (i sht förr) använd vid kyrkobesök. Benedictsson Ber. 65 (1885). Kyrknäsduken, fuktad med rosenvatten .., blänkte vit mot jättepsalmbokens svarta pärm. Fogelqvist ResRot 151 (1926). —
-ORDNING, se E. —
-ORGEL. (kyrk- 1871 osv. kyrko- 1869—1912) AB 1869, nr 73, s. 4. I hela kontraktet med dess tjugufyra kyrkor existerade endast en enda kyrkorgel. Fogelqvist Minn. 13 (1930; i fråga om förh. på 1840-talet). —
(1 b) -PARAD. (kyrk- 1769 osv. kyrko- 1771—1931) (förr) mil. o. sjömil. eg. o. urspr.: uppställning av trupp i o. för inspektion före bevistande av gudstjänst; militär gudstjänst i det fria (fältgudstjänst) l. i (garnisons)kyrka; äv. om kontingent som deltog i militärgudstjänst. (Soldaten skall) visa sig snygg och propre på Kyrkparaden, altid håret uplagt, upknutit och i papper. Holthusen SoldSkyld. § 1 (1769). Kyrkparadernas avskaffande vid marinen. SvD(A) 1919, nr 122 A, s. 4. Anm. Om den i ä. tid förekommande mönstringen o. vapenövningen med en orts krigsfolk i samband med gudstjänsten i hemkyrkan har först i senare historisk litteratur benämningen kyrkparad användts; jfr: Kyrkparaden (var) en gammal institution, som gjorde varje kyrkvall till en slags mötesplats för ortens knektar. SvKulturb. 11—12: 314 (1932). —
-PLAN, r. l. m. (kyrk- 1880 osv. kyrko- 1869 osv.) plan framför o. omkring en kyrka. Johansson Noraskog 1: 259 (cit. fr. 1869). Det var tyst på lekplatsen under de gamla almarna å kyrkoplanen. Rydberg Varia 275 (1886, 1894). —
-PLATS. (kyrk- 1865 osv. kyrke- 1579. kyrko- 1606—1913)
1) plats där en kyrka skall byggas l. är byggd; äv. (i sht i övre Norrland) om sådan plats med inbegrepp av därå liggande, i sht för kyrkobesökare avsedda byggnader, kyrkstad, l. om hela det samhälle som växt upp omkring kyrkan. Skobo kyrkie platz. UpplDomb. 2: 31 (1579). Ingen kyrkoplats, eller, som de vanligtvis kallas, kyrkostad i Lappmarken är så irreguliert byggd, som Arieplogs. Læstadius 1Journ. 68 (1831). Minst bland municipalsamhällena (i Sv.) äro Åsele kyrkplats och Norrböle i Västerbotten. LfF 1903, s. 71.
-PLIKT, se E. —
-PORT. (kyrk- 1856 osv. kyrke- 1635—1672. kyrko- 1544—1871) port till kyrka; äv. (bygdemålsfärgat) om port i kyrkogårdsmur. RA I. 1: 390 (1544). När tekn med Klockorna gifves efter någon, som aflidit, skall Klockaren på Kyrkoporten upsätta en sedel, och derpå den dödas namn och stånd tilkänna gifva. Wallquist EcclSaml. 5—8: 78 (1779). —
-PRYDNAD, -PRÄST, -PSALM, -PSALMBOK, se E. —
(1 b) -RESA, r. l. f. (kyrk- 1908 osv. kyrko- 1646—1766) jfr -FÄRD. ÅngermDomb. 29/8 1646, fol. 29. När .. (dalkarlarna) väl fått sina Fordar runt omkring i gårdarna, blev kyrkresan mera överkomlig. Böök ResSv. 145 (1924). —
-RING. (kyrk- 1768 osv. kyrke- 1602. kyrko- 1602) (förr) i kyrkport fäst (järn)ring avsedd till handtag. 3SAH 23: 404 (1602). särsk. sömn. i uttr. kyrkring med öga, om ett slags på Öland under 1700-talet brukat broderi som syddes med ullgarn på linne. Åhstrand Öl. 77 (1768). —
(1 b) -ROCK. [jfr t. kirchenrock]
2) (bygdemålsfärgat, föga br.) om prästrock. Strindberg SvÖ 1: 183 (1882). RArbman (1914) hos Arbman Silv. 28. —
-ROTE, -RUIN, -RUM, -RÅD, se E. —
-RÅTTA. (kyrk- 1745 osv. kyrke- 1807—1815. kyrko- 1712—1852) råtta som håller till i kyrka (där det är knappt om föda). En fet kyrkråtta, en vit svala och en rik spelman får man söka i paradiset. Ström SvenskOrdspr. 283 (1926). särsk.
a) [jfr t. arm wie eine kirchenmaus, fr. gueux comme un rat d'église] i uttr. fattig som en kyrkråtta o. d., ytterst fattig, fullständigt utfattig. Iag står här nu så fattig som en kyrckioråtta. HSH 6: 197 (1712). (Hon) var en vacker flicka, .. men fattig som en kyrkråtta. Wetterbergh Altart. 35 (1848). jfr: Jag kände den stackarn, sade badaren. Lefde som en kyrkråtta och dog af svält. Strindberg SvÖ 2: 337 (1883).
b) (numera föga br.) ss. okvädinsord l. öknamn. Blanche Tafl. 52 (1845; om lärjunge i Jakobs skola i Sthm). Lundin StockhMinn. 1: 131 (1904; om lärjunge i tyska skolan i Sthm). Och så har du, eländige bokmal och skabbiga kyrkråtta, understått dig att sitta här hela dagen lång. Högberg Storf. 150 (1915; sagt till en prästman). —
(1 c) -RÄKENSKAP~002 l. ~200. (kyrk- 1900 osv. kyrke- 1746. kyrko- 1676 osv.)
1) (†) = -RÄKNING 1; i uttr. hålla kyrkräkenskap(er), uppgöra en kyrkas räkenskaper. LReg. 273 (1676). VDAkt. 1717, nr 336.
(1 c) -RÄKNING. (kyrk- 1692 osv. kyrke- 1651—1815. kyrko- 1646—1898)
1) (†) uppgörande av en kyrkas räkenskaper; särsk. i uttr. hålla l. göra kyrkräkning, uppgöra en kyrkas räkenskaper. Anno 1646 d. 8 aug. hölls kyrkoräkning (i Luleå socken). NorrbHembSkr. 1: 135 (1646). Bönderna (i Rimito) klaga, att .. inga kyrckiorekningar görass. ConsEcclAboP 283 (1659). MeddNordM 1897, s. 61 (1824).
2) (numera bl. ngn gg i ecklesiastikt spr.; jfr dock slutet) om handling som utvisar en kyrkas in- o. utgifter o. d.; i sht i pl.: en kyrkas räkenskaper. CivInstr. 178 (1692). Jag skulle .. hålla en Kyrckostämma, som var pålyst och läsa up Kyrckoräkningarne. FinKyrkohSP 5: 138 (c. 1778). Hagström Herdam. 2: 449 (1898). särsk. (i folkligt spr. i vissa trakter) i talesättet det stämmer som en kyrkräkning o. d., det stämmer alldeles. MinnVg. 174 (1900). —
-RÄTT, -SAK, se E. —
-SAL. (kyrk- 1869 osv. kyrko- 1870—1931)
1) sal som användes ss. kyrka (för gudstjänster o. d.). Eichhorn Stud. 1: 128 (1869). (Uppsala slott) hade .. en kyrkosal .. samt en rikssal. Uppl. 1: 480 (1905). En kyrksal .. invigdes 1923 i det nya församlingshemmet (i Råsunda). 2NF 38: 129 (1925).
-SAMFUND, se E. —
(1 b) -SELE. (kyrk- 1751 osv. kyrko- 1732—1785) (i sht förr) för användning vid kyrkfärd. Så snart en bondemär får kyrckioselan på, / Vet hon ei huru hon vil krumma sig och gå. Kolmodin QvSp. 1: 599 (1732). Johansson Noraskog 1: 61 (i handl. fr. 1785). —
-SILVER. (kyrk- 1800 osv. kyrke- 1545—1563. kyrko- 1556—1860) koll., om kyrkokärl av silver (l., oeg., av annan metall). K: M: såge gerne vm .. (biskopen) kunne beweke Bönderne att the sielffwe införde theris Kyrckesölff i Cameren. G1R 17: 61 (1545). Tjufvarne hade tillgripit kyrksilfret, som dock till största delen bestod af britanniametall. PT 1908, nr 290 A, s. 2. —
-SKATT, se E. —
-SKEPP. (kyrk- 1888 osv. kyrko- 1768—1926)
-SKICK, se E. —
(1 b) -SKJUTS. (kyrk- 1893 osv. kyrko- 1694) skjuts till gudstjänsten i kyrkan; äv. konkret, om därvid användt fordon med dragare. HärnösDP 1694, s. 107 (abstr.). De söndagliga långa raderna av kyrkskjutsar. TurÅ 1926, s. 18. —
-SKOLA, r. l. f. (kyrk- 1807 osv. kyrke- 1799. kyrko- 1818—1901) pedag. skola som är belägen i närheten av en församlings kyrka. Broocman TyUnd. 1: 45 (1807). Folkskolläraretjänsten, förenad med organist- och klockarebefattningarna i Tuna kyrkskola. PT 1904, nr 254 A, s. 4. särsk. (förr) om lägre skola i stockholmsförsamling. Hufvudstaden är .. försedd med 12 större och mindre Trivial- och Kyrke-Skolor. Schulzenheim PVetA 1799, s. 5. Blanche Våln. 80 (1847). —
-SKRIVA, -ning. (kyrk- 1860 osv. kyrko- 1873—1933) införa (ngn) i församlingsboken. UpsP 1860, nr 1, s. 2. Alla, som inom församlingen bo och hafva sitt hemvist, skola, om de tillhöra svenska kyrkan, kyrkoskrifvas i församlingsboken. SFS 1894, nr 62, s. 2.
-SKRIVARE, -SKRUD, se E. —
(4) -SLAVISKA, r. l. f. (kyrk- 1878 osv. kyrko- 1879—1911) språkv. det slaviska skriftspråk som användes i den första slaviska bibelöversättningen o. som sedan förblivit kyrkospråk för alla grekisk-katolska slaver, fornbulgariska. NF 2: 1320 (1878). —
(1 b) -SLÄDE. (kyrk- 1710 osv. kyrko- 1758) (i sht förr) avsedd för färd till kyrkan. BoupptRasbo 1710. —
-SOCKEN. (kyrk- 1681 osv. kyrke- 1540—1703. kyrko- 1561—1933) [fsv. kirkio sokn; jfr isl. kirkiusókn] (numera i sht adm. l. hist.) socken ss. kyrklig organisationsenhet, församling; stundom motsatt: jordebokssocken. G1R 13: 137 (1540). Maken till den käringen att laga mat fanns inte i sju kyrksocknar. Wranér Tös. 76 (1897). —
(1 b) -SOVARE. (kyrk- 1823. kyrko- 1737) (numera bl. tillf.) person som sover i kyrkan. Scherping Cober 2: 326 (1737). (Kyrkvaktarens) ovilkorliga skyldighet (är) att .. med kraftiga handslag på bänkdörrarne uppväcka de vanliga kyrksofvarne. Hagström Herdam. 2: 257 (i handl. fr. 1823). —
-SPIK. (kyrk- 1906. kyrke- 1587) (†) ett slags grov järnspik. SkrGbgJub. 6: 59 (1587). Eneström Gnosj. 7 (1906; i fråga om förh. på 1600-talet). —
-SPIRA, r. l. f. (kyrk- 1875 osv. kyrke- 1678—c. 1753. kyrko- 1711—1886) på kyrktorn. Dijkman AntEccl. 66 (1678, 1703). —
-SPRÅK, se E. —
-SPÅN. skogsv. i sht koll., om stavspån (som förr ofta användes till täckning av kyrkor). UpplFmT 16—18: 49 (1894). Stafspån l., som de oftast kallas, kyrkspån, äro små bräder, 10—12 cm. breda och 35—50 cm. långa. 2NF 26: 838 (1917). —
-STAD. (kyrk- 1730 osv. kyrko- 1798—1927)
2) (i övre Norrl. o. i Finl.) samling av för allmogens kyrkobesök avsedda boningshus, bodar o. stallar, uppförda i omedelbar närhet av sockenkyrkan; äv. om hela det vid kyrkan liggande samhället; jfr -PLATS 1. HFinlÖ 1: 419 (1730). Neder-Kalix, kyrkstad med postexpedition, tull- och telegrafstation, läkare (osv.). IllSv. 2: 146 (1882). Nedanför kyrkan (i Vilhelmina) ligger kyrkstaden med sina många små stugor och tillhörande hus. Sandström NatArb. 2: 125 (1910). Fatab. 1927, s. 127. —
-STADGA, se E. —
-STAKE. (kyrk- 1911 osv. kyrke- 1679) för kyrka avsedd stor ljusstake; äv. i utvidgad anv., om stor ljusstake i allm. BoupptSthm 7/7 1679. 2NF 16: 911 (1911). —
-STALL. (kyrk- 1873 osv. kyrko- 1822—1912) (i sht förr) stall uppfört i närheten av kyrka för kyrkobesökares hästar, förr ngn gg äv. för oxar. LoF 1873, s. 41 (fr. Fårön). Som de flesta andra av kyrkstallarna rymde det en liten klädkammare. Dixelius-Brettner PrästdSon 182 (1921). Med anledning av meddelandet .. (om ”Göteborgs sista kyrkstall”) kan det vara skäligt omnämna att de s. k. kyrkstallarna även ute på landsbygden numera ha fyllt sin uppgift och vanligen stå obegagnade. GbgP 1938, nr 134, s. 6. —
(1 b) -STASS. (i sht förr) om kyrkkläderna. Lönnberg BlSkär. 81 (1876). Kyrkstassen var på, de svarta klänningarna och koftorna och silkesschaletterna. Oterdahl En 181 (1927). —
(1 b) -STIG. (kyrk- 1924 osv. kyrke- c. 1645—1680. kyrko- 1678—1881) [fsv. kirkio stigher] jfr -VÄG. 3SAH 23: 267 (c. 1645). Jag kan ännu se honom komma lankande på kyrkstigen. Fogelqvist ResRot 147 (1926). —
-STIL, se E. —
-STOCK. (kyrk- 1860 osv. kyrko- 1658 (: kyrkiostockpengar)—1934) (förr)
1) om straffstock vid kyrka. Påmintes försambl. låta giöra sigh en kyrkiostock, att straffa them med som giöra oliudh i kyrkian. VDAkt. VisitProt. 1669. Levander Brottsl. 195 (1933).
2) om (ihålig l. med kollektbössa försedd) stock vari kollekt (i sht till kyrkans underhåll) nedlades. VDAkt. 1761, F III 7. AntT XXII. 3: 15 (1919). —
-STOL. (kyrk- c. 1635 osv. kyrke- c. 1600—1629. kyrko- 1603—1828) (numera i sht konsthist.) stol l. bänk i kyrka. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 104 (c. 1600). RedNordM 1909, s. 24. —
-STRAFF, se E. —
-STUGA. (kyrk- 1755 osv. kyrke- 1677. kyrko- 1747—1900)
1) (förr) stuga använd för firande av gudstjänst. Missionarier .., hvilkom åligger at .. under sina resor göra möten och stämningar med Lapparna uti de dertil förordnade Capel och Kyrkostufvor. Högström Lapm. 232 (1747). Ramsay VägvFinl. 336 (1895).
3) (i sht i övre Norrl.) stuga uppförd vid sockenkyrka o. avsedd ss. tillfällig bostad vid kyrkobesök. Hülphers Norrl. 4: 302 (1779). Luleå Gammelstad har nu omkring 450 kyrkstugor, låga envåningshus, innehållande ett à två rum med en eller två förstugor. TurÅ 1929, s. 295. —
-STYRELSE, -STÄMMA, se E. —
-STÖLD. (kyrk- 1881 osv. kyrko- 1649 osv.) stöld i l. från en kyrka; jfr KYRKO-RÅN. Kyrkiostölden uhr offerstocken. Murenius AV 195 (1649). —
-STÖT, i bet. 1 r. l. m., i bet. 2 m. (kyrk- 1762 osv. kyrko- 1697—1938)
1) (förr) lång stav, stundom försedd med skramlande ringar o. d., som kyrkvaktaren stötte i golvet för att därigm väcka dem som somnat i kyrkan l. varmed han gav de sovande lätta slag. När jag vid smälln af kyrkostöten vaknar. Franzén Skald. 3: 326 (1824, 1829). I kyrkan förvaras (bl. a.) .. kyrkostöten: en tre alnar lång träkäpp med knapp af ten och brodd af jern. UpplFmT 6—15: 41 (1878).
2) äldre benämning på kyrkvaktare på grund av hans befattning att med kyrkstöten (i bet. 1) väcka sovande, spögubbe. Johansson Kyrkobr. 92 (i handl. fr. 1697). Schenberg (1739). Kyrkstöten stod på vakt för att väcka var och en, som skulle hitta på att slumra in (under predikan). Lagerlöf Sten. 3 (1914). —
(1 b) -SUP. (kyrk- 1828 osv. kyrko- 1835) (i sht förr) sup tagen (före l.) efter kyrkobesök. Geijer Brev 243 (1828). På Guds ord taga vi (svenskar) alltid den sedvanliga ”kyrksupen”. SöndN 1862, nr 5, s. 2. Landsm. VII. 5: 27 (1888). —
-SVALA, r. l. f. (kyrk- 1794—1906. kyrko- 1774—1785) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fågeln Cypselus apus Lin., tornsvala, som håller till på kyrkor o. andra höga byggnader. Bergman Jordkl. 2: 464 (1774). Ericson Fågelkås. 1: 104 (1906). —
-SVENSKA, -SÅNG, -SÅNGARE, se E. —
(1 b) -TAGA, -ning. (kyrk- 1738 osv. kyrko- 1596—1933) gm särskild akt intaga (ngn, i sht ngn som varit avstängd från l. hindrad att deltaga i gudstjänsten) i kyrkan o. församlingens gemenskap.
a) (numera i sht i vissa trakter) med avs. på barnsängskvinna; äv. i fråga om ceremoni som försiggår på andra ställen än i kyrka, t. ex. i hemmet. ÄARäfst 33 (1596). I Städerne kunna de förnämste efter begäran blifwa Kyrko-tagne hema i husen, för särdeles orsaker skull af swaghet eller annat laga hinder. Wallquist EcclSaml. 1—4: 88 (1688). (I Byske) kyrkotog jag de tvänne hustrur, hvilkas barn jag döpt. Læstadius 1Journ. 246 (1831). Hb. 1917, s. 183.
-TAK. (kyrk- 1815 osv. kyrke- c. 1570—1667. kyrko- 1647—1897) [fsv kirkio thak] kyrkas (inner- l. ytter)tak. InventÄppelboda c. 1570. Göken sitter på kyrkotak. SvForns. 3: 265 (1842; namn på danslek). särsk.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i vissa uttr. som avse äktenskapslysning: komma upp l. hänga i kyrktaket l. vara uppe för att sopa kyrktaket, vara föremål för lysning i kyrkan; äv. falla ned från kyrktaket, användt om det blivande brudparet, när nyheten om det kommande äktenskapet blivit allmänt känd före lysningen i kyrkan. Vasenius Top. 2: 510 (i handl. fr. 1845). Hembygden(Hfors) 1911, s. 82. Fatab. 1915, s. 131.
b) (†) i uttr. spåna kyrktaket, bildl.: betala till kyrkan för lägersmål. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-TAVLA. (kyrk- 1908 osv. kyrko- 1640—1845)
1) målning uppsatt i kyrka l. avsedd för kyrka; förr äv. om målning med motiv från en kyrka l. (i oeg. anv.) från ett tämpel o. d. Franzén Pred. 5: 141 (1845). 2NF 8: 1047 (1908).
2) (†) om ordningsföreskrift för kyrka? Huad mehra ther (i Kökar) dreffs, är gått (dvs. behandlat) effter ordinantzen och kyrckiotafflan. Murenius AV 45 (1640). —
-TELEFON. tekn. anordning varigm telefonförbindelse uppnås från predikstolen (l. annan plats för den i en kyrka officierande) till vissa åhörarplatser (l. platser utanför kyrkan); äv. i fråga om annan samlingslokal, i sht av religiös karaktär. Upsala(A) 1921, nr 299, s. 6. —
(1 b) -TID. (kyrk- 1749 osv. kyrke- 1561—1670. kyrko- 1528—c. 1765)
1) tid varunder gudstjänst hålles; äv. användt liktydigt med: kyrkdags. BtHforsH 1: 172 (1630). (I Altona) stodo bodarna under sjelfva kyrkotiden .. som i Hamburg öpna. SvMerc. V. 4: 201 (1752). Hon .. sade honom, att nu vore kyrktid. Lönnberg BlSkär. 81 (1876).
2) (†) om (vad som läses l. sjunges vid liturgisk) gudstjänst. The kyrkiotijdher som siwngas (dvs. mässas) om kyrkiomesso. OPetri GudzOrdh D 3 b (1528). LPetri KO 43 b (1561, 1571). Murenius AV 137 (1646). —
-TIDNING, se E. —
(1 b) -TIMMA. (kyrk- 1807—1823. kyrko- 1704) (†) kyrktid (se d. o. 1). CivInstr. 519 (1704). Weste FörslSAOB (1823). —
-TIONDE, se E. —
-TJUV. (kyrk- 1807 osv. kyrke- 1556—1700. kyrko- 1538—1852) [fsv. kirkio þiuver] tjuv som stulit i kyrka. VarRerV 48 (1538). Kyrkotjufven .. Erik Nilsson .. mistade högra handen .. för den stöld han bedrifvit i Jernboås sakristia. Johansson Noraskog 3: 157 (i handl. fr. 1754). Lång i ryggen som en kyrktjuv. Koch Arb. 310 (1912). —
-TJUVNAD. (kyrk- 1807—1823. kyrke- 1586—1700. kyrko- 1538—1859) (numera föga br.) jur. kyrkstöld. VarRerV 48 (1538). Om Kyrkiotiufnad. MB 46 (Lag 1734; rubrik). Palmén JurHb. 206 (1859). —
-TJÄNARE, -TJÄNST, -TOMT, -TON, -TONART, se E. —
-TORN. (kyrk- c. 1745 osv. kyrke- 1522—1815. kyrko- c. 1640—1884) Tornwekt[er] pa k[ir]ketorn[e]t. SthmSkotteb. 3: 211 (1522). Längst bort höjde sig .. kyrkotornet i den lilla staden. Geijerstam FattFolk 1: 106 (1884). —
-TRAKT. (kyrk- 1885. kyrko- 1905) (mindre br.) trakt omkring en kyrka. Bergsjö herrliga och leende kyrktrakt. VLS 75 (1885). Öfvertaga någon af de andra läraretjänsterna inom kyrkotrakten. PT 1905, nr 98 A, s. 4. —
-TRÖSKEL. (kyrk- 1730 osv. kyrko- 1680—1905) Om Biskopen hade insatt kyrkioherda öffuer kyrkiotröskelen, så skolle han tagha honom vth igen under kyrkiotröskelen. VDAkt. 1680, s. 187. Hagström Herdam. 2: 386 (cit. fr. 1730). —
-TUKT, se E. —
-TUPP. (kyrk- 1749 osv. kyrko- c. 1740) (vanl. av metall förfärdigad) tupp på kyrktorn. Broman Glys. 3: 373 (c. 1740). —
-UGGLA. zool. benämning på vissa ugglor som hålla till bl. a. i kyrktorn; särsk.
-VAKT. (kyrk- 1895. kyrko- 1682—1790)
-VAKTARE. (kyrk- 1692 osv. kyrke- 1587—1815. kyrko- c. 1635—1933) befattningshavare vid kyrka (”kyrkobetjänt”) som det åligger att vaka över ordningen i kyrkan (i sht vid allmän gudstjänst) l. vid kyrkliga förrättningar o. därvid giva den handräckning som behöves, ombesörja rengöring, städning, eldning i kyrkan, ev. biträda vid kyrkogårdens vård osv., kyrkvaktmästare; förr äv. tjänstgörande ss. klockares biträde. SthmTb. 20/11 1587. I hvarje församling skall finnas en Kyrkovaktare, som går presterskapet tillhanda i kyrka och sockenstuga med (osv.). SFS 1846, nr 23, s. 16. Kyrkovaktarn på tå, på taflorna sätter opp numren (i kyrkan). Strindberg Fagerv. 312 (1902).
-VAKTMÄSTARE~0200. (kyrk- 1911 osv. kyrko- 1901—1933) nyare titel för: kyrkvaktare. PT 1901, nr 254 A, s. 3. —
-VALL. (kyrk- 1807 osv. kyrke- 1539—1693. kyrko- 1554 osv.)
2) (i Norrl.) om samhälle som uppstått på en kyrkvall. LfF 1903, s. 71. Nordmalings kyrkovalls municipalsamhälle. 2NF 37: 807 (1925).
Ssgr (till -VALL 1): kyrkvalls-kalas. (förr) om ”kalas” (traktering) på kyrkvallen. SFS 1829, s. 189.
-möte. (förr) truppsamling med vapenövning på kyrkvallen; jfr -PARAD anm. SFS 1858, nr 17, s. 4. Under Adolf Fredrik återupplifvades på nytt de s. k. kyrkovallsmötena. KyrkohÅ 1918, s. 70. —
-VIGNING, se E. —
(1 b) -VIGSEL. (kyrk- 1892 osv. kyrko- 1884—1913) vigsel i kyrka; motsatt: hemvigsel o. borgerlig vigsel. Larsen (1884). Det skulle bli kyrkvigsel den dagen efter gudstjänstens slut. Lagerlöf Holg. 2: 165 (1907). —
-VIN, se E. —
-VIND, r. l. m. (kyrk- 1898 osv. kyrko- 1836—1848) Brunius Metr. 50 (1836). Uppe på kyrkvindarna bland damm och bråte kunna vi ännu leta fram sönderslagna altarskåp. Heidenstam Vad vilja vi? 8 (1914). —
(1 b) -VÄG. (kyrk- 1790 osv. kyrke- 1539—c. 1880. kyrki- 1655. kyrko- 1552—1906) [fsv. kirkio vägher] väg (l. färd) till kyrkan. G1R 12: 201 (1539). Hwilken som slås på Kyrkiogården eller i Kyrkian eller Kyrkiowäg, och giör blodzwärd, böte lijf och lösöre. Schmedeman Just. 30 (1554). Kyrkovägen var längre från Västanå än från Risnäs. Norrl. 4: 13 (1906). —
-VÄGG. (kyrk- 1661 osv. kyrke- 1578—1666. kyrko- 1526—1875) OPetri Tb. 137 (1526; uppl. 1929). (Det är) tienlighit för een ächta Hustru, at hon warnar sin Mann, när Månan är bakom Kyrkiewäggen (som man säya plägar) (ty barn som avlas då bliva sjukliga). Palmchron SundhSp. 347 (1642). Hin är inte så svart, som han står målad på kyrkväggen. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-VÄKTARE. (kyrk- 1904 osv. kyrke- 1593 —c. 1690. kyrko- 1666—1938) (numera i sht i vissa trakter) = -VAKTARE. SthmTb. 21/5 1593. SvUppslB 16: 504 (1933).
Ssgr: kyrkväktar(e)-käpp. (förr) jfr -STÖT 1. Kyrkoväktarekäpp af rö med bjellra af malm. VDAkt. 1793, nr 83.
-rock. (förr) Kyrckoväcktarerock af blått vallmar med röd krage och slag. VDAkt. 1793, nr 83. Johansson Kyrkobr. 93 (1938). —
-VÄN, se E. —
-VÄRD, m. (kyrk- 1623 osv. kyrke- 1547—1753. kyrko- 1594 osv. — -värd 1547 (: Kyrckiewärderne), 1573 osv. -värde, -verde, sg. 1623—1658. -värtte, pl. 1557) [trol. ombildning av fsv. kirkioväriande, sv. dial. körkevärj, med anslutning till VÄRD, m. Jfr KYRKO-VÅRD, sbst.1 -VÅRDNAD, -VÄRJANDE, -VÄRJARE, -VÄRN(ARE)] var särskild av de förtroendemän inom en församling (numera vanl. två) som ha till uppgift att tillsammans med kyrkoherden vårda o. sköta en kyrkas egendom o. (i sht i vissa trakter) biträda med vissa sysslor vid gudstjänsten (förr äv. med uppgift att tjänstgöra ss. kyrkoherdens medhjälpare vid kyrkotuktens upprätthållande). G1R 18: 902 (1547). Tomas Olsson, hwilken .. war tilförenne kyrkiowerd medh S. Klare Kyrkio. BtSödKultH 12: 33 (1594). När Herrans Nattward skal begås, måste Kyrckiowärden, eller Klåckaren, frambära så många Oblater, och så mycket Wijn, som behöfwes. Kyrkol. 11: 8 (1686). Jag har aldrig sett något prydligare och ståtligare än kyrkvärdarna i Rättvik, med sitt rundklippta hår och sina ålderdomliga håvar. Böök ResSv. 147 (1924).
(1 c) -ÅKER. (kyrk- 1809 osv. kyrke- 1555) (förr) till kyrka hörande åker. Forssell Hist. II. 1: 108 (cit. fr. 1555). —
-ÅR, se E. —
(1 c) -ÄGA, r. l. f. (kyrk- 1852 osv. kyrke- 1547. kyrko- 1609—1749) till kyrka hörande äga l. jord; i sht i pl. G1R 18: 738 (1547). Skola ock Pastores ingom tillåta draga under sig Kyrko-ägor utaf det, som med rätta Kyrkan tilkommer. Wallquist EcclSaml. 1—4: 93 (1652). —
-ÄNGEL. (kyrk- 1825 osv. kyrko- 1582—1877)
1) till 1: ängel ss. den vanl. avbildas i äldre kyrklig konst; i sht om barockens änglar med fylliga former o. röda kinder; äv. bildl. Hon hade svårt, att i mig, utmagre, kunna tänka sig den .. (i barndomen) så knubbige cinoberröde kyrkängelen. Törneros Bref 1: 85 (1825). Primen med sitt runda finhylliga anlete och sina ljusa lockar såg ut som en riktig kyrkengel. Jolin Ber. 2: 139 (1872). Med en basunblåsande kyrkängels pösande kinder. Forsslund StorgBl. 16 (1901).
-kind. i sht i pl. Hon har, min själ, skuldror runda som kyrkängelskinder. Hemberg ObanStig. 53 (1896). —
-ÄRENDE, se E.
B (†): KYRKA-BALK, se E. —
-SKICK, se E.
C (numera bl. ngn gg bygdemålsfärgat l. i fråga om ä. förh.): KYRKE-AGA, -AKT, se E. —
-BACKE, se A. —
-BALK, -BAND, -BETJÄNT, -BLOSS, se E. —
-BOD, se A. —
-BOKHÅLLARE, -BOL, -BORD, -BOT, -BRUK, -BULLER, se E. —
-BY, se A. —
-BYGGARE, -BYGGNING, -BÅGAPÄNNINGAR, se E. —
-BÅT, -BÄNK, se A. —
-BÄRGSMAN, -CEREMONI, -DAG, se E. —
-DAGS, se A. —
(1 c) -DEL. (förr) den del av tionde som tillföll kyrkan. RA I. 1: 248 (1539). HSH 22: 342 (1691; efter handl. fr. 1547). —
-DISCIPLIN, se E. —
-DRÄKT, se A. —
-DÖME, se E. —
-DÖRR, se A. —
-FADER, se E. —
-FOLK, se A. —
-FRID, -FRIHET, se E. —
-FÅLE, -FÄRD, se A. —
(1 b) -FÄST, p. adj. (†) trolovad i kyrkan. Een qwinna .., som hafwer warit trolofwat och kyrkiefäst, medh een dreng. UppsDP 8/5 1594. Därs. 21/2 1600. —
-FÖRKLÄDE, -GATA, se E. —
-GAVEL, se A. —
-GODS, se E. —
-GOLV, se A. —
-GRIM, -GUBBE, -GÅNG, -GÅNGARE, -GÅNGEN, se E. —
-GÅVA, -GÄLL, -HANDBOK, -HANDLING, -HANE, se E. —
-HATT, se A. —
-HEMMAN, se E. —
-HISTORIA, -HUND, -HUS, -HÄRBÄRGE, -INSPEKTOR, -JORD, -KALENDARIUM, -KALENDER, -KAM, -KASSA, -KASSÖR, se E. —
-KLOCKA, -KLÄDER, se A. —
-KLÄNNING, se E. —
-KROG, -KRONA, -KÄPP, -LAG, sbst.1, se A. —
-LAG, sbst.2—3, -LANDBO, -LANDBONDE, se E. —
(1) -LEDARE. (†) trappa i kyrka. Bengt Mwrmestare .. plåstrade och lijmadhe kyrckeledharn. BtÅboH I. 1: 72 (1611). —
-MAGASIN, -MARKNAD, -MUR, se A. —
-MUSIK, -MÅL, se E. —
-MÅLNING, -MÄSSA, -MÖBEL, -NYCKEL, se A. —
-ORDINANTIA, -ORDNING, -PATRON, se E. —
-PLATS, se A. —
-PLIKT, se E. —
-PORT, se A. —
-PRYDNAD, -PRYDNING, -PRÄST, -PUNG, -PÄLL, -PÄNNINGAR, -REGEMENTE, se E. —
-RING, se A. —
-RIST, -ROV, -RÅD, -RÅN, se E. —
-RÅTTA, -RÄKENSKAP, -RÄKNING, se A. —
-RÄTT, -RÖVARE, -SAK, -SED, se E. —
-SILVER, se A. —
-SKATT, se E. —
-SKOLA, se A. —
-SKRIBENT, -SKRIVARE, -SKRUD, se E. —
-SOCKEN, se A. —
-SPANN, se E. —
-SPIK, -SPIRA, se A. —
-STADGA, se E. —
-STAKE, se A. —
-STAT, sbst.1, se E. —
-STIG, -STOL, se A. —
-STORMANDE, -STRAFF, se E. —
-STUGA, se A. —
-STÅND, -STÄMMA, -SYSSLA, -SÅNG, se E. —
-TAK, -TID, se A. —
-TIONDE, se E. —
-TJUV, -TJUVNAD, se A. —
-TJÄNARE, -TJÄNST, -TOMT, se E. —
-TORN, se A. —
-TUKT, se E. —
-VAKTARE, -VALL, -VALV, se A. —
-VIGNING, -VIN, -VISITATION, se E. —
-VÄG, -VÄGG, -VÄKTARE, -VÄRD, se A. —
-VÄRJANDE, -VÄRJARE, -VÄRJE, -VÄRN(ARE), -VÄSEN(DE), se E. —
-ÅKER, -ÄGA, se A. —
-ÄMBETE, se E. —
-ÄNG, se A.
-ORD, -PRÄST, se E. —
-VÄG, se A.
E (i allm. till 4; jfr anm. sp. 3516): KYRKO-ADJUNKT. tidigare: titel på viss extraordinarie präst i vissa stadsförsamlingar; äv. ss. icke officiell titel på ständig adjunkt; numera (fr. 1935) ss. titel på innehavare av stadigvarande extra-ordinarie prästerlig tjänst (förut benämnd: ständig adjunkt). MalmöAdrKal. 1879, KalAfd. s. 41. SFS 1935, s. 39. —
-AGA, r. l. f. (kyrke- 1593—1703. kyrko- 1595—1846) (†)
2) om kyrkostraff o. d. Schroderus Os. 1: 563 (1635). (De) blefvo .. efter omständigheterna belagde med kyrkoaga. BL 12: 297 (1846). —
-AGENDA. liturg. kyrkohandbok, gudstjänstordning. Brask Pufendorf Hist. 158 (1680). SvUppslB 1: 328 (1929). —
-AKT. (kyrke- 1649. kyrko- 1791) (numera föga br.) kyrklig förrättning. RARP 4: 269 (1649). MoB 2: 30 (1791). —
-ANGELÄGENHET~10102 l. ~20100. (kyrk- 1838. kyrko- 1825 osv.) kyrklig angelägenhet. Wallin Rel. 1: Dedik. 5 (1825). —
(1, 4) -ANTIKVITET. (†) om kyrkligt föremål l. minnesmärke från äldre tid. Björnståhl Resa 1: 313 (1771). Iduna 5: 112 (1814). —
(1) -ARKITEKTUR. (kyrk- 1843. kyrko- 1891 osv.) Reuterdahl SKH II. 1: 306 (1843). Den gotländska kyrkoarkitekturen. Hahr ArkitH 224 (1902). —
(1) -ARKIV. kyrkas (församlings, pastorats) arkiv. 2VittAH 11: 291 (1819, 1822). Böök ResSv. 179 (1924). —
-AVGIFT ~02 l. ~20. kam. i uttr. allmän kyrkoavgift, om årlig avgift för kyrkliga ändamål som tillfaller kyrkofonden. SFS 1932, s. 868. —
-BACKE, se A. —
-BALK. (kyrk- 1862—1879. kyrka- 1528. kyrke- 1560—1686. kyrko- c. 1540 osv.) [fsv. kirkio balker (i bet. 2)]
1) (†) till 1: hägnad (urspr. av bjälkar, bräder o. d.) omkring en kyrkogård; bogård, kyrkogårdsmur; äv. om var särskild avdelning (urspr. väl bestående av ett bjälklag) av dylik hägnad, som viss gård hade att bygga o. underhålla. VästeråsDP 8/7 1620. Kyrckiobalcken må sochnemännerna sielfwe hålla, när hwariom är sitt stycke tildeelt. Rudbeckius Kyrkiost. 38 (c. 1635). Clemett i Södersundh skall medh thet första byggia sin kyrckiobalk. Murenius AV 16 (1637). NF 9: 328 (1885).
2) (förr) till 4: den del av en medeltida svensk (landskaps)lag som reglerade kyrkans rättsliga ställning i samhället. G1R 5: 26 (1528). Under hela 1500-talet bevarade Upplandslagens kyrkobalk i tillämpliga delar sin giltighet. NordT 1931, s. 270. —
-BAND. (kyrke- 1646. kyrko- 1583—1848) (†) kyrkligt föreningsband. Kyrkobanden mellan Biskoparna och deras Metropoliter. Strinnholm Hist. 3: 403 (1848). särsk.
a) om äktenskapets med kyrklig stadfästelse knutna band; vigsel; jfr BAND, sbst.1 2 c. Icke skole the heller draga tilhopa i gårde, för än kyrkio bandet ähr giort. SynodA 2: 4 (1583). VDAkt. 1657, nr 338.
b) om kyrkan med tanke på att den är en sammanslutning. Himmelrijketz och Kyrckiobandetz Nyckel. Rudbeck Atl. 2: 626 (1689). —
(1 b) -BESÖK. (kyrk- 1906—1931. kyrko- 1766 osv.)
2) (†) om kyrkovisitation. Rydén Pontoppidan 24 (1766). Biskoparnas årliga Kyrko-besök eller Visitationer. Lagerbring 1Hist. 2: 764 (1773). —
(1 b) -BESÖKARE. (kyrk- 1892—1931. kyrko- 1880 osv.) jfr -BESÖK 1. (Lundin o.) Strindberg GSthm 33 (1880). En trogen kyrkobesökare. Malmberg Fiskebyn 31 (1919). —
(1, 4) -BETJÄNING. (kyrk- 1827—1892. kyrko- 1762 osv.) (i kanslispr.) sammanfattning av vid kyrkorna anställda lägre, icke prästerliga befattningshavare, ss. organister, klockare, kyrkvaktmästare o. d.; jfr -BETJÄNT 2. Hülphers Dal. 70 (1762). SFS 1924, s. 623. —
(1, 4) -BETJÄNT; pl. -betjänte. (kyrke- 1678—1815. kyrko- c. 1655 osv.)
1) (†) allmännare: innehavare av kyrklig(t) ämbete l. tjänst. War der någor Kyrkio- eller Schole betient och förwant, serdeles en prästman .. misstänkt och berychtat för någon grof last (får han icke fängslas, förrän han blivit dömd). KOF II. 2: 280 (c. 1655). Richardson Krigsv. 2: 134 (1741).
2) (numera nästan bl. i kanslispr.) lägre, icke prästerlig befattningshavare vid kyrka; jfr -BETJÄNING; numera nästan bl. i pl.-formen -betjänte, ss. sammanfattande beteckning för dylika befattningshavare. Stiernman Riksd. 1511 (1664). På Kyrkovaktaren, Dödgräfvaren och flere Kyrkobetienter må Klåckaren noga inseende hafva. PH 5: 3124 (1751). Kyrkobetjenten anvisade deras platser och stängde bänkdörrarne efter dem. Hertzberg Canth Lifsb. 2: 102 (1886). För erkestiftet gällande instruktion för kyrkobetjente. PT 1901, nr 59 A, s. 1. —
-BIBEL. (kyrk- 1823 osv. kyrko- 1703 osv.)
1) (numera vanl. kyrk-) till 1: bibel som tillhör (tillhört) en kyrka; bibel(edition) som är avsedd för användning i kyrkorna. Editionen in folio, af åhr 1541, (blev) ansedd och brukad för en Kyrkio Bibel, som then ock ännu mäst i alla kyrkior är til finnandes. Bib. 1703, Föret. s. b 1 a. SP 1792, nr 22, s. 4. Karlin KultM 17 (1888).
2) (vanl. kyrko-) till 4: bibelöversättning som är anbefalld till bruk inom en kyrka (i Sv. gm anbefallning av kyrkomötet o. stadfästelse av konungen). Den gamla Latinska Bibelöfversättningen (versio vulgata) förklaras (i tridentinska mötets beslut osv.) vara en giltig Kyrkobibel. Anjou Kyrkoh. 75 (1842). (Vi, Sverges osv. konung) hava .. nu gillat och stadfäst denna bibelöversättning till att vara svensk kyrkobibel. SFS 1917, s. 1567. —
(1, 4) -BIBLIOTEK. (förr) bibliotek vid kyrka; bibliotek omfattande kyrklig litteratur. Björnståhl Resa 6: 39 (1778). Weibull BiblArk. 27 (1901). —
-BILDNING. (kyrk- 1850—1852. kyrko- 1843 osv.) kyrkohist. bildande av (en) kyrka; äv. konkret: kyrka. Reuterdahl SKH II. 1: 212 (1843). En ny kyrkobildning, De tjechiska brödernas evangeliska kyrka. 2NF 38: 886 (1926). —
(1) -BLOSS. (kyrke- 1640—c. 1880. kyrko- 1910) (i fråga om ä. förh.) bloss som användes under färden till julottan. Eneström Finv. 118 (1910). särsk. (†) bildl., om person som ”lyser” utanför hemmet, men är oduglig hemma. Jungfrwgranne, Kyrckieblosz, som intet tiena huset. Linc. (1640; under famula). Kyrkeblåss å hemma tråss. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-BLY, -BOD, se A. —
-BOK, se d. o. —
(1 c) -BOKHÅLLARE~0200. (kyrke- 1730. kyrko- 1694 osv.) (förr) bokhållare som förde en kyrkas räkenskaper; äv. om tjänsteman i länsstyrelse som handlade ecklesiastika ärenden av ekonomisk natur. VDAkt. 1694, nr 1080. Därs. 1781, nr 366. —
(1 c) -BOL. (kyrk- 1880—1908. kyrke- 1533—1778. kyrko- 1645 osv.) [fsv. kirkio bol] (i sht förr) kam. benämning på till en kyrka hörande jord; vanl. om hemman användt ss. boställe åt sockenprästen; jfr -BORD samt PRÄST-BORD. G1R 8: 278 (1533). Linde Kam. 94 (1867).
Ssgr (förr): kyrkobols-hemman. Af 15 ”kyrkebolshemman” eller gårdar å kyrkebolet utgjorde skatten (osv.). Johansson Noraskog 2: 222 (cit. fr. 1547).
-BONAD, se A. —
(1 c) -BORD. (kyrke- 1595—1790. kyrko- 1633 osv.) (i sht förr) kam. = -BOL; jfr PRÄST-BORD. NoraskogArk. 5: 42 (1595). VästerbK 1927, nr 149, s. 5.
Ssgr (förr): kyrkobords-gård. [jfr fsv. kirkio bols garþer] jfr kyrkobols-hemman. NoraskogArk. 5: 128 (1621). Hallenberg Hist. 1: 391 (1790; efter handl. fr. 1611).
-BOT. (kyrke- 1680. kyrko- 1539 osv.) (i fråga om äldre, i sht romersk-katolska förh.) (i sht offentlig) av kyrkan ålagd bot; äv. konkret, om ålagda böter o. d. Forssell Hist. 1: 153 (cit. fr. 1539). 2NF 1: 775 (1903). —
(1) -BOTTEN. (†) trossbotten l. golv i kyrka. Murenius AV 18 (1637). Lenæus Delsbo 23 (1736, 1764). —
(1 (c)) -BREV. hist. dokument rörande kyrka (kyrkor) o. dess (deras) egendom. (Det) är antecknat aff gambla Klöster och Kyrckiobref, när slijke godz till Klöster och Kyrckior etc. först kommo. HSH 21: 284 (1691). Rosman BjärkSäb. 1: 72 (1923). —
-BRODER. medlem av den 1918 bildade sammanslutningen Kyrkobröderna, Svenska kyrkans lekmannaförbund, som avser att samla lekmän till frivilligt kyrkligt arbete; i sht i pl. Timelin Lekmannag. 145 (i handl. fr. 1918). Anm. Ordet användes tidigare ss. kamratligt tilltalsord vid brevväxling inom Kyrkliga frivilligkåren i Uppsala. Nystedt Studentkorst. 417 (i handl. fr. 1912).
Ssgr: kyrkobrödra-dag,
-kår,
-rörelse. —
-BROTT. (†)
1) om brytning av kyrklig samhörighet. Det offentliga Kyrkobrottet med Påfven (från Portugals sida). SvMerc. 6: 350 (1760).
-BRUD, se A. —
(1 b) -BRUK. (kyrk- 1931. kyrke- 1639. kyrko- 1766 osv.)
2) bruk som iakttages vid gudstjänst l. kyrklig förrättning. De katolska kyrkobruken. Schroderus Comenius 636 (1639). SFS 1920, s. 969. —
-BULLER. (kyrk- 1938. kyrke- 1593. kyrko- 1640—1872)
1) (i fråga om ä. förh.) till 1 b: oväsen l. uppträde under gudstjänst i kyrkan (l. i dess omgivning l. på kyrkvägen). SthmTb. 31/12 1593. Hafva de giordt något kyrckiobuller, så föres saken för tinget, at den brotzlige må plichta derföre. SynodA 1: 123 (1663). Haf(ve)r Her Leutnampten giordt 4 kyrkio buller på kyrkioplatz och kyrkiovägh medh hugg och slaagh. ManhaftLöjtn. 43 (1666). Johansson Kyrkobr. 25 (1938).
(1 b) -BULLRARE. (i fråga om ä. förh.) person som gjort sig skyldig till ”kyrkobuller”, (se d. o. 1). Wallquist EcclSaml. 5—8: 609 (1619). VDP 17/3 1680. —
-BY, -BYGD, se A. —
(1) -BYGGARE. (kyrke- 1541—1579. kyrko- 1594 osv.) person som uppför l. låter uppföra kyrkor; kyrkobyggmästare; äv. om kyrkoarkitekt. UpplDomb. 3: 103 (1541). Helgo Zettervall hade vunnit ett berömdt namn som kyrkobyggare. Nordensvan SvK 707 (1892). Justinianus var en synnerligt ifrig kyrkobyggare. Boëthius HistLäsn. 2: 69 (1898). jfr RIKS-KYRKOBYGGARE. —
(1) -BYGGE. (kyrk- 1894 osv. kyrko- 1674 osv.) jfr BYGGE 2; abstr. o. konkret. VDAkt. 1674, nr 240. Den utlysta arkitekttävlingen om det nya kyrkbygget i Äppelviken. DN(A) 1930, nr 235, s. 10. —
(1) -BYGGMÄSTARE~0200. (kyrk- 1926. kyrko- 1791 osv.) byggmästare med vana l. kompetens att bygga kyrkor. IT 1791, nr 22, s. 1. Legitimation såsom kyrkobyggmästare. SFS 1920, s. 2026. —
(1) -BYGGNAD. (kyrk- 1838—1921. kyrko- 1678 osv.)
1) (numera i sht i kanslispr.) abstr.: byggande (tillbyggande o. d.) av kyrka, kyrkbygge. Dijkman AntEccl. 33 (1678, 1703). I kyrkobyggnad skulle den mantalssatta jorden deltaga med byggnadsvirke, körslor och penningtillskott. Minnesskr1734Lag 2: 490 (1934; i fråga om ä. förh.).
2) konkret: byggnad, bestämd till o. använd ss. kyrka. (Prosten skall vid visitation) see på sielfwa Kyrckiobyggnaden, samt Stapel och Klåckor. Kyrkol. 24: 19 (1686). Den första kristna kyrkobyggnaden, den kristna basilikan. Hahr ArkitH 11 (1902). Cornell NorrlKyrklK 25 (1918).
-skyldighet. —
(1) -BYGGNING. (kyrke- 1545—1639. kyrko- 1528—1901) [fsv. kirkio bygning]
2) (föga br.) kyrkobyggnad (se d. o. 2). Bureus Suml. 51 (c. 1600). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 54, s. 3 (efter handl. fr. 1642). —
-BYRÅ. byrå (inom ecklesiastikdepartementet) för handläggande av kyrkoärenden. BtRiksdP 1900, 6Hufvudtit. s. 9. —
(1 c) -BÅGAPÄNNINGAR~10200, pl. (kyrke- c. 1575. kyrko- 1934) (förr) kam. bågskatt som utgick till kyrkan. HFinlKamF 2: 117 (c. 1575). Cederlöf FinlPrästEkon. 144 (1934). —
-BÅT, -BÄNK, se A. —
(1 c) -BÄRGSMAN. (kyrke- 1560. kyrko- 1869 osv.) (förr) bärgsman boende på kyrkobol. Johansson Noraskog 2: 284 (i handl. fr. 1560). —
(1 b, 4) -BÖN. bön som i enlighet med ritualen läses i kyrkan. Den allmänna kyrkobönen, om den bön för olika stånd o. hjälpbehövande som läses (numera inför altaret) efter predikan jämte därpå följande psalm. Spegel Dagb. 142 (1680). —
-BÖTE. (†) kyrkostraff bestående i böter. Thomas i Wijwasby måste vthläggia kyrckiobötet för sitt bolerij, effter ordningen. Murenius AV 30 (1640). Därs. 215 (1650). —
(1 b, 4) -CEREMONI. (kyrke- 1553—1726. kyrko- 1544 osv.) (i sht i fråga om ä. förh.) kyrklig ceremoni; i pl. ofta liktydigt med: (gudstjänst)ritual. RA I. 1: 342 (1544). Historiska Anmärkningar Om Kyrcko-Ceremonierna. Bælter (1760; boktitel). FrSkildTid. 515 (1938). —
-DAG. (kyrk- 1915—1920. kyrke- 1604—1703. kyrko- 1596 osv.)
1) (i fråga om ä. förh.) till 1 b: dag då gudstjänst hölls i kyrkan. UppsDP 23/8 1596. Boolaren (skall) stå för kyrckedören 2 kyrckiedagar, effter han är tinghfördh. Murenius AV 16 (1637). Nödh achtar ingen Kyrkiedagh. Grubb 603 (1665). Både om söndagarna och på the andre kyrkiodagarna i veckan. VDAkt. 1724, nr 546. VästmFmÅ 14: 49 (1924).
2) (i sht i fråga om utländska förh.) till 4, om kyrkligt möte l. representation. En stor Kyrkodag, som skulle hållas i Pavia 1423. Lagerbring 1Hist. 4: 317 (1783). Kyrkodagen, estländska kyrkans högsta lagstiftande kooperation. 2NF 36: 1293 (1924). (Förbundet för svenskt församlingsarbete i Finland) anordnar s. k. kyrkodagar vartannat år. SvD(A) 1930, nr 3, s. 20. —
-DAGS, se A. —
1) (numera i sht i fråga om ä. förh. l. i kurialstil) kyrkotukt. Kyrkio disciplins reglor. Chesnecopherus Skäl F 3 a (i handl. fr. 1586; möjl. ssg). Iag skal mig och dherom winlägga, at hålla ibland mine åhörare en rätt och tilbörlig Kyrckio-Disciplin, alt efter dhen, af Hans Kongl. Maij.tt publicerade Kyrckio-Ordningen. Kyrkol. 22: 2 (1686; i prästeden). Kyrko-Rådet tillkommer att handhafva Kyrko-disciplin och hvad till Religionens och sedernas vård hörer. SFS 1843, nr 27, s. 12. Därs. 1925, s. 361.
2) (†) om kyrkostraff. ÄARäfst 149 (1596). Både hon och han hafwa på en dag vtståt kyrkiedisciplin och publicè absolverade. VDAkt. 1680, nr 88. jfr: De medel, som Kyrkan brukar emot sina halsstarriga och hårdnackade ledamöter, .. kallas Kyrkodisciplin. Bælter Cerem. 841 (1760). —
-DOP, -DRÄKT, -DRÄNG, se A. —
-DÖME. (kyrke- 1556. kyrko- 1848) (†)
1) till 1, om pastorat? Matz Olsson i Hyvingeby, udi Loppis soknn, Janackala kirkedöme. Teitt Klag. 197 (1556).
2) till 4: kyrkovälde, kyrka. Med påfvedömet åter var hela kyrkodömet oskiljaktigt förbundet. Strinnholm Hist. 3: 756 (1848). —
-DÖRR, se A. —
(1 c, 4) -EGENDOM~102 l. ~200. (kyrk- 1863. kyrko- 1839 osv.) jfr -GODS 2. Nordström Samh. 1: 227 (1839). —
-ENHET~20 l. ~02.
-FADER. (kyrke- 1627—1815. kyrko- 1750 osv.)
1) [jfr lat. patres ecclesiæ l. ecclesiastici] teol. i sht i pl., ss. benämning på (de efter de apostoliska fädernas tid levande) representanterna för gamla kyrkans teologi o. förkunnelse; äv. (i pl.) om dessa lärares skrifter. Girs Edelh. B 1 a (1627). Schultze Ordb. 1220 (c. 1755). På bordet framför honom låg en uppslagen bibel tillika med några kyrkofäder, i hvilka han mellanåt bläddrade. Crusenstolpe CJ 2: 11 (1845). Brilioth Nattv. 115 (1926).
2) (numera tillf. l. skämts. l. ironiskt) om hög kyrkoman (prelat) l. auktoritativ kyrklig lärare. Sedan .. (den påvlige legaten) i Linköping i Riksens Råds, Kyrkofäders och förnämste invånares närvaro .. satt Kronan på Sverkers hufvud. Dalin Hist. 2: 88 (1750). Den lärde och vittre kyrkofadren. Wallin Vitt. 2: 328 (1827; om biskop Tingstadius). De myndiga och stränga kyrkofäder, Skotlands prester och äldste, som (osv.). Stavenow EngRev. 25 (1895). SvD(A) 1934, nr 25, s. 6 (om ecklesiastikminister).
Avledn.: kyrkofaderlig, adj. (numera tillf. l. skämts. l. ironiskt) adj. till -fader 2. Kyrkofaderlig, / som hans lärdom, / var hans lefnad. 2SAH 13: 169 (1828; i inskriptionen på biskop Tingstadius' gravvård). Valerius 2: 278 (1841). —
-FALK, se A. —
-FANA. (kyrk- 1823—1874. kyrko- 1785 osv.) (i fråga om romersk-katolska förh.) standar som användes vid kyrkliga processioner o. d. Möller 2: 57 (1785). Söderblom ÖversRelH 87 (1912). —
-FARSTU, -FASAD, se A. —
(1 c) -FATTIG. (kyrk- 1790—1934. kyrko- 1730 osv.) (förr) som på grund av fattigdom erhöll understöd av kyrkotionden; i sht i substantivisk anv. HdlCollMed. 15/4 1730. Cederlöf FinlPrästEkon. 295 (1934). —
(1, 4) -FEST. (kyrk- 1878—1931. kyrko- 1846 osv.) kyrklig fest; vanl. i fråga om medeltida l. katolska förh.; i fråga om sv. förh. efter reformationen (i fackspr., mindre br.) om kyrkoårets större högtider. Meurman (1846). Äfven nu finnas kyrko-fester, med hvilkas föremål icke dagens Evang. text öfverensstämmer, t. ex. Trefaldighets-Söndag. Agardh BlSkr. 1: 203 (1851). De bildrika tapeter, som vid kyrkofästerna upphängdes. Karlin Konstsl. 3 (1886; i fråga om medeltida förh.). —
Avledn.: kyrkofientlighet, r. l. f. —
(1 c) -FJÄRDINGSBO~102. (i fråga om ä. förh.) om fjärdingsbo på kyrkojord. Thulin Mant. 1: 34 (1890; i fråga om förh. 1562). —
(1) -FLASKA. (†) om flaska för en kyrkas nattvardsvin. Murenius AV 237 (1651). MeddSlöjdF 1884, s. 90 (1762). —
-FOGDE. (kyrk- 1807—1903. kyrko- 1677 osv.)
1) till 1, i vissa församlingar i Stockholm: titel på befattningshavare som har överinseende över kyrkans l. kyrkogårdens vård o. d.; numera alltid i fråga om tjänst som är förenad med klockarbefattning o. använd ss. titel för klockare. BoupptSthm 14/3 1677. AdrKalSthm 1921, s. 666.
2) (i fråga om ä. förh.) till 1 c, 4: fogde som hade uppsikt över kyrkogods. Strinnholm Hist. 3: 367 (1848).
Ssg (till -FOGDE 1): kyrkofogde-befattning. Klockare- och kyrkofogdebefattningen i Maria (i Sthm). PT 1897, nr 299, s. 2. —
-FOLK, se A. —
-FOND. särsk. om den 1910 inrättade, kyrkan tillhöriga o. av statskontoret förvaltade fond som huvudsakligen är avsedd för reglering av prästerskapets löner; i sht i sg. best. BtRiksdP 1908, VIII. 1: nr 9, s. 1. —
-FORM; pl. -er. (kyrk- 1877 osv. kyrko- 1867 osv.)
2) (kyrko-) till 4. Hwasser VSkr. 2: 312 (c. 1850). Omstörta den katolska kyrkoformen. Grimberg VärldH 6: 447 (1935). —
(1 b) -FRID, förr äv. -FRED. (kyrk- 1870—1931. kyrke- 1537—1794. kyrko- 1586 osv.) [fsv. kirkio friþer] jur. om gm lag stadgad särskild rättssäkerhet o. okränkbarhet för kyrkobesökare o. skydd för gudstjänstens helgd. (De) holle huarken tingxfriid eller kirkefriidh. G1R 11: 242 (1537). (Johan hade) brutit kyrkiofrijd med ett ohörligit wäsende och träta på Cnut på kyrkiowallen. Murenius AV 602 (1666). Om Kyrkiofrid, och Rättegångsfrid. MB 18 (Lag 1734; rubrik).
-FRIHET~20 l. ~02. (kyrke- 1692. kyrko- 1663 osv.)
1) (†) till 1 b, om rättighet att deltaga i församlingens gudstjänst, nattvardsfirande o. d. VDAkt. 1663, nr 316.
2) till 4, om frihet i kyrkligt hänseende; förr äv. konkretare, om kyrklig rättighet. CivInstr. 173 (1692). 2NF 15: 1392 (1911). —
(1, 4) -FULLMÄKTIG~020, m.||ig. tidigare: medlem av en gm val utsedd, gemensam representation för församlingarna i Stockholm o. Göteborg; numera (sedan 1930): medlem av en gm val utsedd korporation som i sht i större församlingar ersätter kyrkostämman ss. beslutande myndighet; särsk., i pl., sammanfattande, om dylik korporation. SFS 1863, nr 58, s. 9. Därs. 1930, s. 566.
Ssgr: kyrkofullmäktige-institution,
-val, n. —
-FURSTE.
1) (numera föga br.) en kyrkas överhuvud. Göra .. (Petrus) till hela christenhetens kyrkofurste och Christi ståthållare. Melin JesuL 3: 93 (1849). PT 1892, nr 142, s. 3.
2) om innehavare av hög kyrklig värdighet (som uppträder med stor myndighet l. prakt); prelat; jfr -DIGNITÄR. JönkBl. 1846, nr 35, s. 3. —
-FÅLE, -FÄRD, -FÄRDIG, -FÖNSTER, se A. —
(1 b, 4) -FÖRAKT. Östergren (1931). särsk. (†) till 1 b, om gm försummande av gudstjänsten visat förakt för kyrkan. Murenius AV 191 (1649). FörarbSvLag 4: 385 (1696). —
(1 b) -FÖRARGELSE. (numera bl. i Finl.) förargelseväckande beteende l. störande uppträde under gudstjänsten i kyrkan. FörarbSvLag 7: 547 (1709). Cannelin (1921). —
(1 b) -FÖRBUD. (†) förbud att hålla l. bevista gudstjänst (i kyrka); bann; interdikt. Lagerbring 1Hist. 3: 648 (1776). Dalin (1852). —
-FÖRBÄTTRING.
2) (numera ngt arkaiserande) till 4, om förbättring av en kyrkas liv o. lära. Rydén Pontoppidan 29 (1766). Strinnholm Hist. 3: 705 (1848). särsk. om reformationen. Regnér Begr. 1: 16 (1807). I sextonde seklets kyrkoförbättring. SFS 1924, s. 875. —
(1) -FÖRESTÅNDARE~10200. (kyrk- 1884—1931. kyrko- c. 1655 osv.)
1) (tillf.) om präst ss. ansvarig för en kyrka o. dess användning. Lagerbring 1Hist. 2: 211 (1773). ProtJust. 9/9 1873, s. 13.
2) [jfr t. kirchenvorsteher] (förr) till 1 c, om person åt vilken det anförtrotts att (ensam l. tillsammans med annan l. andra) förestå en kyrkas ekonomiska ärenden; förr äv. liktydigt med: kyrkovärd; jfr FÖRESTÅNDARE 1 b. För .. (kyrkornas) inkomster .. skal icke Sysslomannen, uthan Kyrkioföreståndarenar och wärner göra åhrligen räkenskap. KOF II. 2: 347 (c. 1655). I vissa orter utses särskilda kyrkföreståndare, som besörja en del af kyrkvärdarnes åligganden. Aldén Medb. 2: 104 (1884).
3) till 1 d, i mosaisk församling: person, vald av föreståndarna (se d. o. 1 f), vilken å deras vägnar övervakar ordningen vid gudstjänsten. SFS 1882, Bih. nr 44, s. 8. —
-FÖRFATTNING. (kyrk- 1879. kyrko- 1758 osv.)
(1) -FÖRHÖR. (kyrk- c. 1870. kyrko- 1769 osv.)
1) (förr) (rotevis anordnat) förhör i kyrkan för att utröna o. pröva församlingsmedlemmarnas kristendomskunskap, roteförhör. SynodA 1: 499 (1769). Prästerne borde hålla Kyrko-Förhör Sön- och Helge-dagar, sedan det ringt andra gången. Wallquist EcclSaml. 1—4: 412 (1790). Böttiger 6: 28 (c. 1875; i fråga om förh. 1814).
(1 b) -FÖRKLÄDE~020. (kyrke- 1885—1891. kyrko- 1914 osv.) (förr) användt vid kyrkobesök. Hedenstierna Bondeh. 61 (1885). —
(1, 4) -FÖRSAMLING. (kyrk- 1878. kyrko- 1755 osv.)
1) (†) samling av personer som sammankommit till kyrkliga överläggningar l. till gudstjänst; äv.: kyrklig(t) sammankomst l. möte; jfr FÖRSAMLING 2. Strinnholm Hist. 3: 459 (1848). särsk. om kyrkomenighet. Oelreich 869 (1755). Oldendorp 1: 350 (1786).
-FÖRSTUGA, se A. —
(1 b) -FÖRSUMMELSE. (i fråga om ä. förh.) (straffbar) försummelse att bevista gudstjänsten. Murenius AV 247 (1652). Rosman BjärkSäb. 2: 117 (1924). —
-FÖRVALTNING. Nordström Samh. 1: XI (1839). —
(1) -GATA. (kyrk- 1842. kyrke- 1553—1600. kyrko- 1834 osv.) gata till l. invid en kyrka; ofta övergående i egennamn. G1R 24: 97 (1553). Almqvist DrJ 440 (1834). —
-GAVEL, se A. —
(1 b) -GLAM. (†) prat l. stoj i (l. utanför) kyrkan (vid l. under gudstjänst). LPetri KO 9 a (1561, 1571). Almoghen förmantes hålla sina hustrur uthi acht, att the tagha sigh till wara för kyrkioglam, så före som effter gudztiensten. Murenius AV 539 (1664). KOF 3: 15 (1682). —
(1, 4) -GODS. (kyrke- 1547—1815. kyrko- 1538 osv.) [fsv. kirkio gods]
1) (†) koll., om kärl, kläder o. d. som användes vid gudstjänsten. Loenbom Stenbock 1: 60 (1757). Lindfors (1815).
2) (i fråga om ä. förh.) jordegendom tillhörig kyrkan (l. en kyrka); äv. koll. G1R 12: 47 (1538). Fehrman OrientK 73 (1920; koll.). Cederlöf FinlPrästEkon. 59 (1934). —
-GOLV, se A. —
(1) -GRIM. (kyrke- 1881—1937. kyrko- 1817 osv.) i folktron: gengångare av en vid byggandet av en kyrka levande begravd l. inmurad varelse, vanl. ngt djur, vilken antogs beskydda kyrkan; jfr -LAMM. Thomæus KyrkH 103 (1817). Hyltén-Cavallius Vär. 1: 341 (1864). Hagberg DödGäst. 472 (1937). —
-GRIND, se A. —
(1) -GUBBE. (kyrke- 1677—1701. kyrko- 1596—1731) (†) kyrkvaktare. ÄARäfst 8 (1596). VDP 17/3 1731. —
(1 (b)) -GÅNG. (kyrk- 1652 osv. kyrke- 1523—1915. kyrko- 1527 osv.) [fsv. kirkio ganger]
1) (kyrko-) (†) gång till (gudstjänst i) kyrkan; i uttr. taga l. hålla kyrkogång, gå (l. marschera) till kyrkan. VDAkt. 1679, nr 54. JournLTh. 1812, nr 155, s. 4.
2) (vanl. kyrko-) (numera nästan bl. i högre stil) kyrkobesök, bevistande av gudstjänsten i kyrkan. LPetri 2Post. 257 b (1555). Allmosa mindrar intet, Kyrckiegång hindrar intet. Grubb 20 (1665). At hon .. försitter kyrkiogången på stoore högtijdzdagarne skeer .. af orsak at någen måste wara hemma til at kooka. BtFinlH 2: 352 (1670). Gud, som hör din bön och sång, / Välsigna skall din kyrkogång. Ps. 1819, 323: 3. Engström Penn. 23 (1927). särsk. bildl., om det himmelska gudstjänstfirandet. Kolmodin Dufv. 258 (1734). NPs. 1921, 671: 1.
3) (vanl. kyrko-) om barnsängskvinnas kyrktagning; numera nästan bl. i uttr. jungfru Marias kyrkogång. G1R 1: 141 (1523). Kyrkogång må tillstädjas fyra veckor efter barnets födelse. SFS 1866, nr 61, s. 1. FolklEtnSt. 2: 6 (1917). särsk. (†) om arvode som vid kyrktagning erlades till prästen. Jagh fick henness kyrkiogångh aff hr. Pastore, som war 3. kakur och en ost. Gyllenius Diar. 362 (c. 1670).
5) (numera vanl. kyrk-) gång (se d. o. III 1 b) i en kyrka; i sg. best. i sht om ”stora gången”. (”Horkonan” skall) effter predikan falla på knä mitt på kyrkiogången. KOF II. 1: 40 (1650). särsk. i fråga om vissa handlingar i kyrkan.
a) (†) i fråga om vigsel. Dominus seer gerne ath Biörn Person holler siit Brölop i kirkegongenn. G1R 11: 170 (1536).
b) i fråga om vissa tillkännagivanden i kyrkan. Sedan ärendet, effter slutad guds tienst, å kyrkio-gången tillkjänna gifvit var. VDAkt. 1782, nr 560. Samtiden 1873, s. 642.
-gille. (utom i vissa trakter bl. i fråga om ä. förh.) gästabud som hålles med anledning av hustrus kyrktagning. Öller Jemshög 239 (1800). FoF 1915, s. 187.
-hustru. (utom i vissa trakter bl. i fråga om ä. förh.) SynodA 2: 56 (1592). Cederlöf FinlPrästEkon. 223 (1934; i fråga om förh. 1564).
-högtid. (förr) jfr -gille. (Socker) till .. vår nåd. Frus kyrkegångs högtid. 2VittAH 8: 102 (1540).
-kvinna. (utom i vissa trakter bl. i fråga om ä. förh.) Wigström Folkd. 1: 98 (1880). SvKulturb. 11—12: 97 (1932).
-ljus, n. (förr) om ljus som användes i kyrkan vid kyrktagning. GripshInvent. 1549. Hildebrand Medelt. 3: 557 (1901).
-stol. (förr) om kyrkbänk avsedd för kyrkogångskvinnor. VDAkt. VisitProt. 30/7 1669. Därs. 1736, nr 588.
(1 b) -GÅNGARE. (kyrk- 1823. kyrke- 1839. kyrko- 1679 osv.) person som (i sht mera regelbundet) går i kyrkan. VDAkt. 1679, nr 261. Adell SvKyrkohb. 60 (1938). —
(1 b) -GÅNGEN, p. adj. (kyrke- 1665. kyrko- 1529—1724) [fsv. kirkio gangin] (†) om barnsängskvinna: kyrktagen. OPetri Tb. 288 (1529; uppl. 1929). VDAkt. 1724, nr 93. —
-GÅRD, se d. o. —
(1 c) -GÅVA. (kyrke- c. 1635. kyrko- 1660 osv.) gåva till kyrka. Schroderus Dict. 26 (c. 1635). Ett par kanoniska sedan länge omtvistade institut, kyrkogåvan och testamentet in pios usus. Minnesskr1734Lag 1: 21 (1934). —
(1) -GÄLL, n. (kyrke- 1566—1669. kyrko- 1693 osv.) [jfr fsv. sokna kirkio giäld] (utom i Finl. numera bl. hist.) pastorat. BtFinlH 4: 315 (1566). Lyda under kyrkogället två eller flere församlingar (så osv.). FFS 1918, nr 59, s. 4. —
(1 b) -GÄNGARE. (kyrk- 1807—1920. kyrko- c. 1755—1911) (mindre br.) = -GÅNGARE. Schultze Ordb. 1429 (c. 1755). Böök ResTyskl. 122 (1916). —
-HANDBOK~02. (kyrk- 1878—1931. kyrke- 1678, 1703. kyrko- 1766 osv.) = HANDBOK 2. Dijkman AntEccl. 297 (1678, 1703). Förslag till revision av den svenska kyrkohandboken. (1938; boktitel). —
-HANDLING. (kyrk- 1678, 1703. kyrke- 1624—1703. kyrko- 1725 osv.)
2) (föga br.) kyrklig förrättning; jfr HANDLING 5. Dijkman AntEccl. 249 (1678, 1703). Reuterdahl SKH II. 2: 546 (1850).
3) kyrklig urkund o. d.; jfr HANDLING 10. Dijkman AntEccl. (1678, 1703; i titeln). Münchenberg Scriver Får. 56 (1725). —
(1) -HANE. (kyrke- 1681. kyrko- c. 1645—c. 1755) (†) kyrktupp. IErici Colerus 2: 180 (c. 1645). Dalius Valet. E 1 a (1681; bildl. om person). Schultze Ordb. 1727 (c. 1755). —
-HELG, se A. —
(1 c) -HEMMAN. (kyrke- 1547—1765. kyrko- 1662 osv.) kam. hemman som tillhör l. tillhört en kyrka. G1R 18: 633 (1547). —
-HERDE, se d. o. —
-HIMMEL, se A. —
-HISTORIA. (kyrk- 1834—1931. kyrke- 1588—1635. kyrko- c. 1655 osv.) (vetenskapen om) kyrkans l. en kyrkas historia; äv. konkret, om handbok i kyrkohistoria. Thetta scriffuer Sozomenus j sin Kyrckie Historia. Lælius Bünting Res. 2: 7 (1588). Kyrkohistoria. Holmquist (1922; boktitel). oeg. Kinas och Japans buddhism har .. en rätt invecklad kyrkohistoria. IllRelH 572 (1924). —
-HISTORIKER; pl. = l. -historici. (kyrk- 1843—1931. kyrko- 1893 osv.) person som bedriver vetenskapligt forskningsarbete i kyrkohistoria. Reuterdahl SKH II. 1: 79 (1843). —
-HISTORISK. (kyrk- 1835—1931. kyrko- 1887 osv.) Kyrkohistorisk årsskrift utgifven af Kyrkohistoriska föreningen (från o. med 1900). KyrkohÅ 1907, s. 299 (1835). —
(1) -HUND. (kyrke- 1571. kyrko- 1615—1659) (†) om hund som går in i kyrkan under gudstjänsten. LPetri KO 8 b (1571). ConsEcclAboP 339 (1659). —
(1) -HUS. (kyrk- 1797. kyrke- 1648—1791. kyrko- 1684 osv.)
1) om kyrka med särsk. tanke på att den är en byggnad, kyrkobyggnad; äv. bildl. Gud bor i alla hus, och Gud är Kyrkohuset. Hiortzberg YttDom. 23 (c. 1740, 1756). Enligt svensk uppfattning var kyrkohuset heligt genom Guds ord, som där förkunnades. Josephson Tessin 2: 125 (1931). (†) Den 17 (april) .. invigdes det .. (i Karlskrona) efter branden upbygde Tyska Kyrke-Huset. IT 1791, nr 36, s. 1.
2) (†) hus byggt invid o. tillhörigt en kyrka (o. användt för kyrkligt ändamål). Wår herrlige doom kyrckia medh skoolan och samptl: kyrckio huus är i aska lagd. VDAkt. 1684, nr 196 (i fråga om Reval). Cavallin Herdam. 2: 311 (1855; möjl. efter handl. fr. 1705).
-HÅV, se A. —
(1) -HÄLL, r. l. f. l. m. (i poesi) jfr HÄLL, sbst.2 3. Du land, där .. / .. våra fäder sova under kyrkohällen. Heidenstam NDikt. 9 (1899, 1915). —
(1) -HÄRBÄRGE~020 l. (i sht bygdemålsfärgat) -HÄRBRE. (kyrk- 1618—1931. kyrke- 1530—1682. kyrko- 1533 osv.) [fsv. kirkio härbärghe] (förr) i sht kam. förrådshus vid sockenkyrka vari den del av tionden som icke tillföll sockenprästen förvarades. G1R 7: 207 (1530). Wardt ingen sed (dvs. säd) i Ekeby kyrkeherberge. Derföre fik iagh inthet Vnderhåld det året. 2Saml. 4: 20 (1602). På de flesta ställen aftog socknepresten sin tredjedel på bondens åker; det öfriga fördes till kyrkoherberget, der det hölls under prestens och kyrkovärdarnes vård. Forssell Hist. 1: 182 (1869; i fråga om förh. c. 1550).
-INRÄTTNING~020. (kyrk- 1835. kyrko- 1757—1847) (†)
1) om kyrklig institution; kyrka (se d. o. 1). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 10, s. 3 (1757). En kyrkoinrättning uppstod (på A. C. Rutströms tid på Djurgården). BL 13: 246 (1846).
(1 c) -INSPEKTOR~102 l. ~020. (kyrke- 1815. kyrko- 1682 osv.) (förr) kam. var särskild av de tjänstemän som inom Skåne, Blekinge, Halland o. Bohuslän, tidigast äv. i Småland, hade att inom var sitt distrikt övervaka vården av kyrkorna, deras egendom o. medelsförvaltning. VDP 18/7 1682. —
(1) -INVENTARIUM, ngn gg (i bet. 2) -INVENTAR. (kyrk- 1678—1871. kyrko- 1902 osv.)
(1) -INVIGNING~020. (kyrk- 1900—1931. kyrko- 1760 (: Kyrkioinvigningsfesten) osv.) Reuterdahl SKH 1: 305 (1838). särsk. (†) oeg., till KYRKA 1 d, om judarnas tämpelinvigningsfest. Bælter JesuH 6: 201 (1760).
(1) -JORD. (kyrke- 1543—1579. kyrko- 1659 osv.)
1) kam. till 1 c: jord som tillhör en kyrka; jfr JORD 5. NorrlS 1—6: 285 (1543). Hvetlanda kyrko- och klockarejord. SFS 1903, Bih. nr 92, s. 1.
-KALENDARIUM. (kyrke- 1621. kyrko- 1921 osv.) = -KALENDER. Rudbeckius Diar. 34 (1621). Fatab. 1921, s. 17. —
-KALENDER. (kyrk- 1807. kyrke- 1635. kyrko- 1800 osv.) kyrklig festkalender. Schroderus Os. 2: 560 (1635). Fatab. 1932, s. 133. särsk. oeg., om den judiska festkalendern. Aurén Tidr. 47 (1800). —
(1) -KAM. (kyrke- 1573—c. 1635. kyrko- SvForns., 1582—1851) [fsv. kirkio kamber (i bet. 1)] (†)
1) kyrkas takås. Den linden hon växer öfver kyrkokam, / Det leker uti min håg! SvForns. 2: 23. Visb. 1: 73 (1573). Afzelius Sag. 6: 132 (1851).
(1, 4) -KANTAT. (kyrk- 1811. kyrko- 1860 osv.) mus. kantat avsedd för uppförande i kyrka. JournLTh. 1811, s. 491. —
(1 c) -KASSA. (kyrk- 1931. kyrke- 1815. kyrko- 1752 osv.) PH 5: 3258 (1752). Kyrkokassan var tom. Hagström Herdam. 3: 565 (1899). —
(1) -KISTA. (kyrk- 1749—1931. kyrko- 1615 osv.)
1) vanl. järnbeslagen kista vari (enligt kyrkolagen 1686) en kyrkas kassa o. dyrbarheter samt räkenskapsböcker o. d. skola förvaras; numera bl. i vissa trakter l. i fråga om ä. förh. VDBötB 1615, s. 52. Några småländska kyrk-kistor, prydda med järnsmide. KyrkohÅ 1907, Förord s. III.
-KLOCKA, -KLÄDD, -KLÄDER, se A. —
(1) -KLÄDNING, sbst.1 (i fråga om ä. förh.) klädsel av en kyrka (med kläde) vid begravningar. Alopæus BorgåGymn. 48 (cit. fr. 1697). —
(1 b) -KLÄNNING l. (numera knappast br.) -KLÄDNING, sbst.2 (kyrk- 1881. kyrke- 1815. kyrko- 1815—1846)
1) (kyrke-, kyrko-) (†) dräkt avsedd för kyrkobesök; jfr KLÄNNING 1. Lindfors (1815). Meurman (1846; med hänv. till högtidskläder).
2) (kyrk-) (förr) kvinnoklänning avsedd för kyrkobesök; jfr KLÄNNING 2. Wigström Folkd. 2: 151 (1881). —
(1) -KNAPP, r. l. m. (†)
2) i pl., om ett slags utslag (”spikbölder”?) på barn, enligt folktron förorsakat av beröring med ngt knappliknande föremål i kyrkan, t. ex. ett spikhuvud. Rääf Ydre 1: 122 (1856). Norlind AllmogL 559 (1912). —
-KONSERT.
-KONSISTORIUM.
1) (förr) till 1: akademiskt konsistoriums sammanträde i kyrkan efter gudstjänstens slut. Annerstedt Rudbeck Bref LXXI (1899). Dens. UUH II. 1: 134 (1908).
(1 c) -KORN. (förr) om ss. kyrkosäd inlevererat korn (se d. o. 4). NorrbHembSkr. 1: 135 (1624). OfferdalKArk. N I 1, s. 11 (1692). —
-KRISTEN, adj.; äv. i substantivisk anv.; jfr -KRISTENDOM. Jag är hvarken en kyrko-christen, eller ens en bibel-christen. Geijer I. 1: XXXII (1843). —
-KROG, -KRONA, -KRYDDOR, se A. —
-KUNSKAP~20 l. ~02. [jfr t. kirchenkunde] teol. teologisk ämnesgren som sysslar med en kyrkas (l. flera kyrkors) arbetsformer, förvaltning o. d. Professorer i kyrkokunskap, eller som ämnet officiellt kallas, praktisk teologi. Upsala(A) 1920, nr 42, s. 1. Svensk kyrkokunskap. Brilioth (1933; boktitel). —
-KÄLLARE, se A. —
(1) -KÄRL. (i kyrka förvarat) kärl avsett för bruk vid gudstjänst l. kyrkliga handlingar o. d. Möller 2: 57 (1785). De i sakristian förvarade dyrbara kyrkokärlen. PT 1898, nr 276, s. 2. —
(1 b) -KÖR. (kyrk- 1811—1931. kyrko- 1887 osv.)
-LADA, -LAG, sbst.1, se A. —
-LAG, sbst.2, r. l. m. (kyrk- 1693—1878. kyrke- 1620—1755. kyrko- 1620 osv.) [fsv. kirkio lagh, n. pl.; jfr isl. kirkiulǫg, n. pl.]
1) lag som reglerar en (lands)kyrkas organisation o. värksamhet; äv. konkret, om bok som innehåller sådan lag. Dijkman AntEccl. 35 (1678, 1703). Kyrkio-Lag och Ordning, som then Stormächtigste Konung och Herre, Herr Carl then Elofte, .. Åhr 1686. hafwer låtit författa. (1687; boktitel). Kom och lägg 2 finger på kyrcklagen. HärnösDP 1693, s. 20. Genom 1686 års kyrkolag erhöll svenska kyrkan den organisation, som ännu i huvudsak består. Flodström SvFolk 438 (1918).
2) (†) till 4 b, om den mosaiska ceremoniallagen. Gvdz kyrckio Lagh. Rudbeckius KonReg. 474 (1620). Alnander Sal. 64 (1771).
Ssgr (till -LAG, sbst.2 1): kyrkolags-fråga, r. l. f.
-förslag.
-utskott. ständigt kyrkomötesutskott för behandling av kyrkolags- och privilegieärenden. AllmKyrkom. 1868, s. 30.
-ärende. —
-LAG, sbst.3, n. (kyrke- 1641—1706. kyrko- 1672—1801) (†)
1) förhållande(t) att hava gemensam kyrka, kyrklig gemenskap; delaktighet i kyrka. The Gårdar, Byar (osv.) .., som vrminnes hafwa lydt til någon Sochn til Kyrkiolagh. Stiernman Riksd. 1693 (1672). VDAkt. 1682, nr 147.
2) om kyrkomenigheten i en församling; församling. (Att prästen brukade olämpliga ord) Der til är heele kiörkelag til witnes. HFinlLappm. 2: 391 (1641). At det måtte tillåtas Allmogen i Landt Församlingen få lägga sina Hemman till ett annat Kyrkolag eller Församling. VDAkt. 1801, nr 694. —
-LAGFARENHET~0200. systematisk samling av de lagar o. förordningar som reglera kyrkans rättsförhållanden. Weste (1807). Wetterberg HbKyrkol. (1928; i titeln). —
(1) -LAMM. i folktron: gengångare av ett vid en kyrkas byggande levande begravt l. inmurat lamm, vilken visar sig i kyrkan l. på kyrkogården o. varslar död; jfr -GRIM. Afzelius Sag. 3: 95 (1841). FoF 1924, s. 34. —
(1 c) -LANDBO~20 l. ~02. (kyrke- 1527—1776. kyrko- 1527 osv.) [fsv. kirkio landboe] (i fråga om ä. förh.) arrendator av (åbo på) kyrkohemman. G1R 4: 3 (1527). —
(1 c) -LANDBONDE~020. (kyrke- 1547—1691. kyrko- 1756 osv.) (i fråga om ä. förh.) = -LANDBO. G1R 18: 214 (1547). —
-LATIN. (kyrk- 1800—1898. kyrko- 1864 osv.) om det slags latin som användes ss. (den romersk-katolska) kyrkans språk. Agrell Maroco 2: 307 (1800, 1807). Bergqvist o. Kjederqvist Ziegler 15 (1898). —
-LEDNING. jfr -STYRELSE; äv. konkret. Reuterdahl InlTheol. 413 (1837). Från den nya kyrkoledningens sida. SvTeolKv. 1933, s. 339. —
-LIK, se A. —
(1 b) -LJUD. (†) tystnad i kyrkan under gudstjänsten. (Till nödvändiga kyrkostadgar hör) at huar och een Christen menniskia .. haffuer sigh stilla (i kyrkan), och haller kyrkio liwdh. LPetri Kyrkiost. 18 a (1566). Schultze Ordb. 2864 (c. 1755). —
-LJUS, -LUCKA, -LÅS, se A. —
-LÄRARE. (kyrk- 1833. kyrko- 1618 osv.) [jfr lat. doctor ecclesiæ] om framstående tolkare av kyrkoläran; särsk. om den romersk-katolska kyrkans förnämsta teologer; kyrkofader. (Vi) fölie .. berömmelighe Kyrckiolärares såsom Nazianzeni, Basilij, Ambrosij .. exempel effter. Krokius ATrolle D 2 b (1618). Jag ansåg den store kyrkolärarens (dvs. Olaus Petris) minne böra någon gång firas. Svedelius Lif 591 (1887). Ambrosius, biskop af Milano, en af katolska kyrkans store kyrkolärare. 2NF 1: 774 (1903). —
-MAGASIN, se A. —
-MAKT. (kyrk- 1878. kyrko- 1860 osv.) (i fackspr.) makt i kyrkligt avseende. Thomander 2: 475 (1860). SvKyrkH 5: 73 (1935). —
-MAN ~man2. om person i dennes egenskap att representera kyrkan o. dess värksamhet. Alla små skolmänner eller små kyrkomänner. Leopold 3: 102 (1797, 1816). PT 1896, nr 179, s. 3. (Ärkebiskop Söderbloms) livsverk är av alldeles ovanliga dimensioner, såväl i vad det avser hans gärning som religionsforskare och som kyrkoman. SvD(A) 1930, nr 324, s. 6. Kyrkomännens opposition (på riksdagen i Linköping 1600). SvRiksd. I. 3: 84 (1933). —
(1 c) -MEDEL, pl. kam. kyrkas pänningmedel. Wilskman Eccl. 283 (cit. fr. 1695). SFS 1905, nr 29, s. 11. —
(1 b, 4) -MENIGHET~200 l. ~102. sammanfattande, om en kyrkas l. en församlings (vid gudstjänst närvarande) medlemmar. Hagström Herdam. 3: 495 (1899). SvD(A) 1930, nr 107, s. 11. —
-MIN, se A. —
-MINISTER. (i icke officiellt spr. l. i fråga om utländska förh.) ecklesiastikminister. LdVBl. 1873, nr 34, s. 2. —
(1) -MODELL. vanl. konkret. Hildebrand KyrklK 22 (1875). Ansgar .. framställes vanligen med en kyrkomodell i armen. HantvB I. 1: 450 (1934). —
(1) -MULL. (kyrk- 1922. kyrko- 1808—1871) (i folkligt spr. l. i vitter stil) om kyrkogårdens mull. KrigVAH 1808, s. 169. Hon gömdes i går i kyrkomull. Topelius I. 1: 166 (1845). När en ny tomt skall bebyggas, korsplöjer man samt kastar där korsvis kyrkmull. FolklEtnSt. 3: 47 (1922). —
-MUR, se A. —
(1, 4) -MUSIK. (kyrk- 1781—1931. kyrke- 1776—1815. kyrko- 1748 osv.) musik som ingår i gudstjänsten i en kyrka l. lämpligen kan utföras i samband med gudstjänsten. VetAH 1748, s. 164. Den mig alltid så mycket både behagande och rörande kyrkomusiken (i Jakobs kyrka). CCGjörwell (1799) i MoB 2: 181. Kyrkomusikens historia. Moberg (1932; boktitel).
Avledn.: kyrkomusikalisk, adj. —
(1, 4) -MUSIKER, ngn gg -MUSIKUS. jfr -MUSIK; särsk. om person som avlagt viss högre examen i kyrkomusik. LfF 1880, s. 273. 2NF 36: 1298 (1924).
-kurs.
-möte. —
(1) -MÅL, sbst.1 (kyrke- 1619. kyrko- 1676—1715) (†) mått användt vid mätande av kyrkotionde; äv. koll., om måttkärlen. UpplDomb. 1: 23 (1619). VadaKInvent. 1715. —
-MÅL, sbst.2 (numera föga br.) jur. (rättegångs)mål rörande kyrkligt ärende. FörarbSvLag 4: 7 (1696). Nordström Samh. 1: 215 (1839).
Ssg: kyrkomåls-tid. (†) i adverbiell anv.: vid tiden för kyrkomåls handläggning? Bönderna komme kyrkiomåhls tijd tilstädes. Murenius AV 221 (1651). —
-MÅLARE, -MÅLERI, -MÅLNING, -MÄSSA, -MÖBEL, se A. —
-MÖTE. (kyrk- 1691—1931. kyrko- 1689 osv.)
1) (†) till 1, om mönstring o. vapenövning vid kyrkan av en orts krigsfolk; jfr KYRK-PARAD anm. KKD 7: 204 (1689). Därs. 208 (1691).
2) till 4: möte av representanter för den kristna kyrkan i dess helhet l. en övervägande del därav (ekumeniskt möte) l. för ett visst lands l. en viss bekännelses kyrka l. kyrkor; äv. (inom romersk-katolska kyrkan) om möte för visst kyrkoterritorium, t. ex. en kyrkoprovins. Det första ekumeniska kyrkomötet i Nicea år 325. Kyrkomötet i Linköping 1152. Serenius (1734; under consistory). Kyrkomötet i Uppsala 1593. Thomée IllSv. 11 (1866). De skandinaviska kyrkomötena (i midten av 1800-talet). NordT 1925, s. 260.
3) till 4: svenska kyrkans representation (eg. o. officiellt allmänt kyrkomöte); äv. konkretare, sammanfattande om kyrkomötets ledamöter. Ledamot av l. ombud vid kyrkomötet. Kyrkomötets öppnande, sammanträde, beslut. FörslKyrkolag 1846, s. 98. SFS 1863, nr 61, s. 3. Kungl. Maj:ts öppna brev om sammankallande av allmänt kyrkomöte. Därs. 1938, s. 454.
-ledamot. —
(1) -NOTARIE. titel för den person som tjänstgör ss. protokollförare o. d. i vissa församlingar där ordföranden i kyrkostämma, kyrkoråd m. m. icke för protokollet. SFS 1863, nr 58, s. 7. Kyrkonotarie i Upsala domkyrkoförsamling. Upsala(A) 1919, nr 188, s. 3. —
-NYCKEL, se A. —
(1) -NÄMND. (kyrk- 1662. kyrko- 1643 osv.)
1) (†) kyrkoråd (se d. o. 1). FinKyrkohSP 2: 111 (1643). Iag .. (har) hafft dhem åtskillige gånger inför Församblingens älste eller kiörkionembd. VDAkt. 1701, nr 319.
2) i Göteborg: nämnd vald av kyrkofullmäktige för att handhava församlingarnas gemensamma ekonomiska förvaltning. BtRiksdP 1881, I. 1: nr 21, s. 8. —
(1, 4) -NÄPST. (i fråga om ä. förh.) kyrkostraff. LPetri KO 30 b (1561, 1571). Rodhe SvGudstjL 336 (1923). —
-ORD. (kyrki- 1678. kyrko- 1716 osv.) (i fackspr.) ord tillhörande det kyrkliga språket. Columbus Ordesk. 7 (1678; uppl. 1908). —
-ORDINANTIA l. -ORDINANS. (kyrke- 1644—1703. kyrko- 1848 osv.) (i fråga om ä. förh.) kyrkoordning. OxBr. 12: 105 (1644). —
-ORDNING. (kyrk- 1708—1878. kyrke- 1561—1730. kyrko- 1593 osv.)
2) till 4: ordning i kyrkligt hänseende. LPetri Exorc. C 3 a (1562). I afseende å kyrko-ordningen i allmänhet, skola (osv.). TjReglArm. 1858, 1: 12. särsk. konkretare, om stadga l. lag rörande en kyrkas organisation, gudstjänst o. värksamhet; i Sv. användt i sht före tillkomsten av 1686 års lag, men stundom äv. om denna. LPetri KO (1561, 1571; i titeln). Som i Kyrckio Ordningen vidare sägs. GB 7: 2 (Lag 1734). —
-ORGEL, se A. —
-PARAD, se A. —
(1 b) -PARLAMENTARE. (-perlementare) (†) om person som gör ”kyrkobuller”. Rudbeckius MemQvot. 129 b (1621). —
(1) -PATRON, m. (kyrke- 1678—1815. kyrko- 1659—1923)
2) (i fråga om ä. förh., numera föga br.) patronus för en kyrka. KOF II. 1: 301 (1659). UpplFmT 37—39: 122 (1923). —
-PLAN, -PLATS, se A. —
(1, 4) -PLIKT. (kyrk- 1694—1931. kyrke- 1649—1815. kyrko- 1571 osv.) (i fråga om förh. före 1855) den offentliga syndabekännelse (”uppenbar skrift”) som en person som av världslig myndighet blivit dömd för vissa brott hade att på ”pliktpallen” avlägga, innan han åter upptogs i församlingens gemenskap; före 1686 äv. om kyrkostraff som ådömts av kyrklig myndighet o. som den felande måste undergå, innan han fick avlösning; äv. i uttr. uppenbar kyrkoplikt. Stå kyrkoplikt, undergå kyrkoplikt (varvid den felande stundom stod utställd i l. vid kyrkan till allmänt beskådande). LPetri KO 30 b (1571). (Ingen som begått något grövre brott skall avlösas) medh mindre han förplichtar sigh på lydnone ath vndergå den kyrckioplicht, som honom skal påläggias. Rudbeckius Kyrkiost. 12 (c. 1635). (Han) skall .. giffwa till kyrckian 3 d(a)l(e)r eller stå een dag kyrckioplicht j wapnehusset. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 114 (1647; i fråga om sabbatsbrott). Kyrkol. 9: 1 (1686). SvKyrkH 5: 92 (1935). —
(1 b) -POESI. litt.-hist. diktning avsedd till bruk vid gudstjänst o. d. Atterbom Siare 2: 35 (1843). Sylwan (o. Bing) 1: 8 (1910). —
(4 a) -POLITIK. politik som föres av l. med avseende på en kyrka i fråga om dess förhållande till staten. Lundell (1893). Uppsala mötes kyrkopolitik. SvKyrkH IV. 1: 31 (1938). —
-PORT, -PORTAL, se A. —
(1) -POST. (förr) post varigm de allmänna kungörelserna o. d. befordrades till söndagens gudstjänst i en kyrka. VLArk. Brev 22/3 1853. SFS 1861, nr 21, s. 3. (Klockaren har) Lämnat sin kyrkopost med stiftstidning, bref och attester. Strindberg Fagerv. 312 (1902). —
(1 b) -POSTILLA. [efter t. kirchenpostille] avsedd i sht för bruk i kyrkan; motsatt: huspostilla; användt i sht om översättningar av Luthers ”Kirchenpostille”. PPGothus Und. B 4 a (1590). UpplFmT 20—22: 85 (1899). —
-PRIVILEGIUM. Kyrkioprivilegier, breff, mandater och colle[c]-tioner. Schück VittA 1: 128 (i handl. fr. 1630). Reuterskiöld Grundlag. 767 (1926). —
(1, 4) -PROTOKOLL. (numera bl. tillf.) fört i kyrkoärenden; förr äv. om kyrkobok o. d. VDAkt. 1710, nr 298. Johansson Noraskog 1: 7 (i handl. fr. 1785). —
-PROVINS. kyrkligt förvaltningsområde styrt av en metropolit l. romersk-katolsk ärkebiskop. Svedelius Statsk. 1: 52 (1868). särsk. i oeg. anv., allmännare, om stift o. d. FörsamlBl. 1919, s. 142. —
(1) -PRYDNAD. (kyrk- 1852—1931. kyrke- 1642. kyrko- 1666 osv.) (numera bl. mera tillf.) abstr. o. konkret; förr äv. om allt som hör till en kyrkas utstyrsel. RP 9: 122 (1642). En mängd kyrkprydnader. Lagerlöf Antikr. 253 (1897). —
(1) -PRYDNING. (kyrke- 1595—1635. kyrko- 1528—1635) [fsv. kirkio prydhning] (†) = -PRYDNAD. OPetri GudzOrdh D 3 b (1528). Schroderus Os. III. 2: 112 (1635). —
(1) -PRÄST. (kyrk- 1791. kyrke- 1524—1703. kyrki- 1569. kyrko- 1527 osv.) [fsv. kirkio präster]
1) (i fråga om ä. förh.) kyrkoherde, sockenpräst. G1R 1: 208 (1524). Her Claes, kyrckiepräst vdi Fellensbroo. HH XIII. 1: 206 (1565). Rosman BjärkSäb. 1: 333 (1923).
(1, 4) -PSALM. (kyrk- 1852—1884. kyrko- 1749 osv.) ingående i en kyrkopsalmbok. Lind (1749; under kirchen-lied). Freeman Rundgren 231 (1938). —
(1, 4) -PSALMBOK ~02 l. ~20. (kyrk- 1850. kyrko- 1697 osv.) antagen för användning inom en kyrka; äv. konkretare, om själva boken. Den svenska kyrkiopsalmboken. RARP 16: 285 (1697). Min stora kyrkpsalmbok. Wingård Minn. 12: 31 (1850). särsk. (†) oeg., om Davids psaltare. Bælter Cerem. 364 (1760). —
(1) -PUNG. (kyrke- 1745—1755. kyrko- 1637—c. 1755) (†) kyrkhåv. Rudbeckius MemQvot. 86 a (1637). Möller (1745, 1755; under aumôniere). —
(1 b) -PÄLL. (kyrke- 1566. kyrko- 1561—1571) (förr) päll som bars över brudpar. The qwinno som tilförenne haffuer warit gifft, och warit vnder Kyrkiopellet (som the kallat). LPetri KO 54 b (1561, 1571). —
(1 c) -PÄNNINGAR l. -PÄNGAR, pl. (kyrke- 1532—1790. kyrko- 1684—1869) [fsv. kirkio pänningar (i bet. 1)]
2) (förr) kam. skatt som betalades till en kyrka. HFinlKamF 1: 139 (1532). BerASvLärM 1869, s. 90. —
-REGEMENTE. (kyrke- 1602—1680. kyrko- 1561 osv.) styrelse l. ledning av en kyrka, kyrkostyrelse; numera nästan bl. (i fackspr.) om regents l. påves kyrkostyrelse. LPetri KO 63 a (1561, 1571). (Predikanten vid hospitalet) skal .. wara vnder stadzens kyrckioregemente. Rudbeckius Kyrkiost. 54 (c. 1635). (Påven Pius X:s) kyrkoregemente. Fehrman OrientK 71 (1920). Karl XI har vid utövandet av sitt kyrkoregemente måhända snarast haft gammaltestamentliga förebilder för ögonen. NordT 1931, s. 274. —
-REGERING.
1) (numera bl. i fackspr.) kyrkostyrelse; jfr -REGEMENTE. L. Paulinus Gothus ThesCat. 386 (1631). Den centrala kyrkoregeringen (i Rom). Fehrman OrientK 108 (1920).
(1) -REPARATION. —
-RESA, -RING, se A. —
(1) -RIST. (kyrke- 1605. kyrko- 1801 osv.) [jfr d. kirkerist] (numera i sht i fråga om äldre förh.) järngaller som ligger framför en kyrkogårdsport över det dike som omgiver kyrkogården o. som avser att hindra tillträdet för småkreatur. SkrGbgJub. 6: 519 (1605). Sjöborg SkånH 1: 80 (1801). Hörlén GSed. 49 (1914). —
(1) -ROTE. (kyrk- 1906. kyrko- 1762—1913) (i vissa trakter) om den rote vari kyrkan ligger; förr äv. allmännare, ss. beteckning för rote över huvud taget. Hülphers Dal. 80 (1762). Fasta folkskolan i Norra Råda församlings kyrkorote sökes hos Skolrådet. PT 1903, nr 288 B, s. 1. —
(1) -ROV. (kyrke- 1620—1635. kyrko- c. 1655—1891) [jfr lat. sacrilegium] (numera bl. arkaiserande) rövande l. plundring av en kyrkas inventarier l. egendom; äv. koll., om föremål som rövats från kyrkor. Schroderus Os. 1: 120 (1635). Palmblad Norige 256 (1846; koll.). De nödtvungna kyrkorofven (som företogos av Gustav Vasa). Rydberg Vap. 169 (1891). särsk. (†) bildl., om ngt som innebär ett vanhelgande av ngt, helgerån. (Det hade sports, att gudarnas) dyrkare .. hölle Gudztiensten för en spott, helgedomen för ett kyrkierooff. Schroderus JMCr. 14 (1620; lat. orig.: sacra pro sacrilegio). Dens. Os. 2: 117 (1635). —
(1) -RUM. (kyrk- 1899—1932. kyrko- 1664 osv.)
2) om kyrkas inre betraktat ss. ett rum. Kyrkorummet bör gifva uttryck i första rummet åt altarets .. betydelse i gudstjänsten. TT 1894, Byggn. s. 51. Vigseln är icke längre bunden vid kyrkorummet. 2NF 32: 375 (1921). jfr (†): (Finnarna) hvilka såsom svenske undersåtare icke mindre äro berättigade till egit kyrkiorum än andre nationer här i staden. 2RA 2: 31 (1727).
(1) -RÅD. (kyrk- 1738—1931. kyrke- 1696. kyrko- c. 1635 osv.)
1) korporation bestående i äldre tider av en församlings pastor (o. övriga prästerskap), kyrkvärdar o. sexmän, numera av pastor o. ett antal av församlingen utsedda ledamöter (bland vilka sedan kyrkvärdarna utses) vilken har att förvalta församlingens tillgångar o. ombesörja dess ekonomiska ärenden, värkställa av församlingen fattade beslut, tillsätta vissa kyrkobetjänte o. vaka över tukt o. ordning inom församlingen m. m. Rudbeckius Kyrkiost. 38 (c. 1635). Gezelius PerbrCom. D 2 a (1666). I hvarje Församling så i Städerne som på Landet skall ett Kyrko-Råd inrättas. FörordnSocknStäm. 26/2 1817, s. B 2 a.
2) (i fråga om ä. förh.) medlem av kyrkorådet. Ingen sätter någon måhlning uti kyrkian utan med kyrkieheerdens och kyrkierådens wettskap och behag. FörarbSvLag 7: 340 (1696). MeddSlöjdF 1884, s. 42.
-protokoll,
-sammanträde. —
(1) -RÅN. (kyrke- 1635—1639. kyrko- 1712—1932) [fsv. kirkio ran; jfr lat. sacrilegium] (numera ngt arkaiserande) stöld i l. från en kyrka; jfr -ROV. Schroderus Comenius 867 (1639). TySvO 1269 (1932). särsk. (†) bildl.: helgerån. At förnedra en Biskop til Prästerligh Orden, är itt Kyrkieråån. Schroderus Os. 1: 780 (1635). —
-RÅTTA, se A. —
-RÄFST. (i sht i historisk stil) På erkebiskopens (dvs. Angermannus') kyrkoräfster blef det alldeles slut. Fryxell Ber. 4: 211 (1830). —
-RÄKENSKAP, -RÄKNING, se A. —
-RÄTT, r. l. m. (kyrk- 1789 (i bet. 3)—1930 (i bet. 3). kyrke- 1616—1703. kyrko- 1671 osv.) [fsv. kirkio rätter]
1) (i sht i fråga om norrländska förh.) till 1 b: rätt att besöka annan kyrka än den församlings till vilken man territoriellt hör. Hülphers Norrl. V. 1: 29 (1789). Norrl. 7: 11 (1907).
2) teol. o. jur. till 4: sammanfattningen av de rättsnormer som gälla för en l. flera kyrkor; äv.: lära l. vetenskap om dessa rättsnormer. Rääf Ydre 3: 161 (cit. fr. 1616). Undergången pröfning i praktisk teologi med kyrkorätt. SFS 1903, nr 112, s. 9. SvRiksd. II. 14: 80 (1934).
3) [efter d. kirkeret] hist. till 4, om vissa äldre danska kyrkorättsliga urkunder. Absalon har deltagit i utarbetandet af Selands kyrkorätt. Cavallin Herdam. 1: 3 (1854). Skånska kyrkrätten. Schlyter SkL 355 (1859; rubrik).
Avledn. (till -RÄTT 2): kyrkorättslig, adj. teol. o. jur. Larsen (1884). Reuterskiöld Grundlag. 702 (1926). —
(1) -RÖVARE. (kyrke- 1635—1644. kyrko- 1541—1852) (numera knappast br.) kyrkorånare, kyrkotjuv; äv. bildl.; jfr -ROV. Äro så bådhe the Wedherdöpare och Sacramenterare rette Kyrkioröffuare, som aff bådhe Sacramenten stiela then retta kernan ifrå oss. Balck Musæus Mm 7 b (1596). Schroderus Os. 1: 179 (1635; bildl.). Dalin (1852; med hänv. till kyrkotjuf). särsk. (†) oeg., till 1 d, i fråga om judiska l. hedniska tämpel: helgerånare. Apg. 19: 37 (Bib. 1541; NT 1526: helghebräkare; Bib. 1917: helgerånare). Eberhardt AllmH 1: 154 (1766). —
-SAK. (kyrk- 1862—1885. kyrke- 1635—1696. kyrko- 1610 osv.) [jfr d. kirkesag]
1) (numera bl. tillf.) till 1, om föremål som tillhör l. tillhört en kyrka; i sht i pl. KOF II. 2: 516 (1627). 1MinnNordM XI. 2: 1 (1885).
3) (numera föga br.) till 4: sak l. angelägenhet som angår kyrkan (l. prästerskapet), kyrklig angelägenhet, kyrkoärende; äv. [efter motsv. anv. i d.] i sg. best., om arbetet för kyrkans framgång o. d. Schroderus Dress. 209 (1610). Att säga, hvaruti konungens makt i kyrkosaker bestod, är .. svårt. Frey 1850, s. 260. Eklund FörsamlSinne 10 (1902). —
-SAL, se A. —
-SAMFUND~02 l. ~20. (kyrk- 1885—1931. kyrko- 1761 osv.) SvMerc. 6: 612 (1761). Den enskildes förhållande till kyrkosamfundet. SvRiksd. II. 14: 80 (1934). —
-SAMHÄLLE~020, äv. ~200.
2) (föga br.) om kyrklig sammanslutning inom ett kyrkosamfund; äv. om församling, socken. SFS 1869, nr 3, s. 50. 2VittAH XXXII. 4: 36 (1895). —
(1 b, 4) -SED. (kyrke- 1544—1815. kyrko- 1545 osv.) [fsv. kirkio sidher] kyrklig sed l. sedvänja; förr ofta liktydigt med: kyrklig ceremoni; numera i sht i fråga om ä. förh. l. om folklig sed vid kyrkobesök o. d. The vrongwiisze kyrkieszeder, szom vdhi Gudz ordt ingen grundt haffwa. G1R 16: 80 (1544). Medh Ceremonier och Kyrkiosedher j Församblingen (skall) hållit warde, effter som vthi Vpsala Concilio Anno .. 93. beslutit bleff. AffhBesl. 19/3 1600, s. E 1 b. Iro-skotsk kristendom .. och kyrkosed. 2NF 12: 873 (1909). Den gamla kyrkoseden med manlig och kvinnlig sida. NDA(A) 1931, nr 148, s. 3. —
-SELE, se A. —
(1) -SEXMAN~02 l. ~20. (förr) av kyrkomyndighet tillsatt sexman. UrFinlH 569 (1818). Petersson KexsundSl. 179 (1913). —
-SILVER, se A. —
-SKATT. (kyrk- 1871. kyrke- 1598. kyrko- 1792 osv.)
2) till 1 c: skatt (utlaga) som inflyter till en kyrka l. som skall användas för kyrkliga ändamål. SkrGbgJub. 6: 415 (1598). Krono-, kyrko- och skol- samt kommunalskatter. BtRiksdP 1903, 6Hufvudtit. s. 11. —
-SKEPP, se A. —
-SKICK. (kyrk- 1885—1921. kyrka- 1708. kyrko- 1738 osv.) sammanfattning av kyrklig sed o. ordning. Hembygden- (Hfors) 1910, s. 348 (1708). I de övriga (erövrade) landskapen (dvs. utom Jämtland) fortfor ännu länge (under senare hälften av 1600-talet) dansk sed och danskt kyrkoskick. SvKyrkH 5: 46 (1935). särsk. [jfr SAMHÄLLS-, STATS-SKICK] om kyrklig rättsordning o. organisation. Den svenska kyrkans och statens egna lagar, .. som utgöra den erkända grundvalen, på hvilken det för handen varande kyrkoskicket och samhällsskicket är uppbygdt. Samtiden 1873, s. 669. —
-SKJUTS, -SKOLA, se A. —
-SKRIBENT. (kyrke- 1635. kyrko- 1678—1803) (†) om (forn)kyrklig författare l. historiker; äv. om skrift av dylik; i sht i pl. Skole the, som studera i then helge Skrifft, icke ställa Troo til alt thet the läsa hos Kyrkieskribenterne. Schroderus Os. 1: 11 (1635). Dijkman AntEccl. 98 (1678, 1703). Leopold 6: 99 (1803). —
-SKRIVA, se A. —
(1) -SKRIVARE. (kyrk- 1689—1850. kyrke- 1661. kyrko- 1661 osv.) titel på person som i vissa församlingar biträder pastor vid skrivgöromål o. d.; förr äv. om person som uppgjorde kyrkoräkenskaperna. HärnösDP 1661, s. 10. Hülphers Norrl. 2: 107 (1775). BtAllmKyrkomP 1920, III. 2: nr 1, s. 1. särsk. (†) oeg., till 1 d, om skattmästare vid tämpel i antiken. Rudbeck Atl. 2: 489 (1689).
(1 (b)) -SKRUD. (kyrk- 1889—1931. kyrke- 1583—1843. kyrko- 1541 osv.) [fsv. kirkio skruþer]
1) (numera bl. i fackspr.) sammanfattning av allt som tillhör kyrkans inre prydnad o. som erfordras för gudstjänstens högtidliga firande. Allahanda tingest thet man haffuer plägat kalla Kyrkioskrud, såsom är Målning, Taflor, Belete, Messokläder, Altarekläder, Fanor, Liws, Liusastakar, eller blosstakar, Orgor, Klockor oc annat sådant. Falck Und. 157 b (1558). Kyrckioskruden är här (i nya kyrkan i Falun) vacker, och temmeligen rik af Silfverkiäril. NoraskogArk. 6: 40 (1768). Branting TextilSkrud 2 (1920).
2) (numera bl. i fackspr.) sammanfattande, om en kyrkas textilier (l. viss grupp av dessa); äv. om särskild skrud som präst bär vid viss gudstjänst. Krokius ATrolle D 4 b (1618). (Domprosten o.) Domkyrkans Prästerskap (infunno sig), alle i Kyrkoskrud. PT 1758, nr 77, s. 3. Den ståtligaste kyrkoskrud, som Licium hittills fått utföra, är den uppsättning af tre antependier, .. som (osv.). SvSlöjdFT 1906, nr 3, s. 5. jfr (†): (Jag, Herren Gud) skal .. heemsökia Förstanar och Konungs barnen, och alla the som bära en fremmande kyrkioskrudh. Sef. 1: 8 (Bib. 1541).
3) (i fråga om ä. förh.) om högtidsdräkt buren vid kyrkobesök. I full kyrkeskrud. Knorring Torp. 2: 184 (1843). Brudsvennerne voro klädde i sin vanliga kyrkskrud och buro runda band kring hatten. SDS 1898, nr 608, s. 2. —
(1) -SKYTTEL. (†) ”skyttel” (stång) i led (”gap”) på kyrkvägen; jfr -STÄTTA. Kyrcko sköttlarna, i Suartorpa gierdet. VDAkt. 1653, nr 235. —
(1) -SKÄRSEL. [jfr fsv. kirkio skärning, rening av orenad kyrka] (†) rening (l. invigning) av kyrka. Spegel 413 (1712). —
-SLAVISK, -SLAVISKA, -SLÄDE, se A. —
-SOCKEN, -SOVARE, se A. —
(1) -SPANN, r. l. m. (kyrke- 1557—c. 1600. kyrko- 1934 osv.) (förr) om spann varmed tiondesäden mättes. G1R 27: 24 (1557). Cederlöf FinlPrästEkon. 112 (1934). —
(1) -SPARV. [jfr t. kirchenspatz, kirchsperling] (†) Kyrko-sparfvar kallas the (sparvar) som vistas vid kyrkor, och äro längre, större och mörckare til färgan än gråsparfvarne. Broman Glys. 3: 289 (c. 1730). Schultze Ordb. 4742 (c. 1755). —
-SPIRA, se A. —
(1 b, 4) -SPRÅK. (kyrk- 1878—1931. kyrko- 1779 osv.) om språk (annat än det i ett land brukliga l. mer l. mindre skiljande sig från det gängse språket) vilket användes för bruk vid gudstjänster, i kyrkliga böcker, urkunder o. d. i ett lands kyrka. Björnståhl Resa 3: 261 (1779). I Torne lappmark är kyrkspråket finska. 2NF 15: 1207 (1911). särsk. stil. om dylikt språk som i sht i stilistiskt hänseende skiljer sig från det annars brukliga språket. Det gamla, herrliga, kärnfriska kyrkospråket, med sina vördnadsbjudande arkaismer (osv.). Tegnér (WB) 8: 94 (1836). VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 357. Schück (o. Warburg) Huvuddr. 3: 43 (1918). —
(1) -SPÅNARE l. -SPÄNARE. (kyrke- 1522—1524. kyrko- 1653—1657. -spånare 1657. -spänare (-spe-) 1522—1653) [fsv. kirkio spänare (SthmTb. 1: 395 (1482))] (†) person med yrke att spåntäcka kyrktak. SthmSkotteb. 3: 205 (1522). Jacob Erassmusson kiörkiospänare .. hyt tingader till at späna Vhrsshultz kiörkia. VDAkt. 22/3 1653. Murenius AV 357 (1657). Anm. Det fsv. ordet är hos Hildebrand Medelt. 1: 342 (1881) återgivet med kyrkospännare, som angives betyda valvbyggare. Ordet har i formen kyrkspännare upptagits av Heidenstam Folkung. 2: 344 (1907). —
-STAD, se A. —
-STADGA, r. l. f. (kyrk- 1878. kyrke- 1593—1755. kyrko- 1566 osv.) stadga rörande kyrkligt ärende; särsk. om sådan stadga l. föreskrift som konungen enligt sedvanerätt ensam utfärdar. LPetri Kyrkiost. 7 b (1566). FörslKyrkolag 1846, Inl. s. 2. SvUppslB (1933). särsk. (†) oeg., till 4 b, om föreskrift i den mosaiska ceremoniallagen. L. Paulinus Gothus Ratio 50 (1617). Bælter JesuH 4: 12 (1757). —
-STALL, se A. —
-STAT, sbst.1 (kyrke- 1678—1703. kyrko- 1636—1840) (†)
-STAT, sbst.2
a) om det av påven förr behärskade området i mellersta Italien; i sht i sg. best. ss. egennamn. Brask Pufendorf Hist. 415 (1680). Utvecklingen av en av Bysans oberoende kyrkostat. Grimberg VärldH 5: 324 (1931).
2) om kyrka ss. organisatorisk enhet (likartad med staten). Lagerbring 1Hist. 2: 740 (1773). Den universelt anlagda katolska kyrkostaten. Svensén Jord. 134 (1885). —
-STIG, se A. —
(1, 4) -STIL. (kyrk- 1802—1921. kyrko- 1748 osv.) stil som kommer till användning i ngt som är avsett för kyrkligt bruk. Björnståhl Resa 1: 343 (1772; i fråga om alfabet). särsk.
-STOCK, -STOL, sbst.1, se A. —
(1) -STORMANDE, n. (kyrke- 1539. kyrko- 1680) (†) om bildstormande. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 62 (1539). Brask Pufendorf Hist. 261 (1680). —
(1, 4) -STRAFF. (kyrk- 1694—1931. kyrke- 1578—1695. kyrko- 1561 osv.) av kyrklig myndighet pålagt straff. LPetri KO 9 a (1561, 1571). Böter till de fattiga, till sockenkyrkan eller till domkyrkan var .. ett vanligt kyrkostraff. Frey 1850, s. 210. särsk.
a) (†) i uttr. stå kyrkostraff, utstå kyrkostraff. UpplDomb. 2: 7 (1578). Ekelund 1FädH II. 2: 25 (1831; i fråga om förh. under 1600-talet).
b) (†) i uttr. lägga kyrkostraff på ngn, pålägga ngn kyrkostraff. Derföre leghz kiörke straf på honom, .. n[emplige] ath han skal stå vthi kiörkedöre[n] medh eth ris i hånden. SkrGbgJub. 6: 580 (1621). —
-STRID, r. l. f. strid inom en kyrka l. mellan kyrkosamfund; äv. om bekämpande av en kyrka. Annerstedt UUH II. 2: 195 (1909). Den tyska kyrkostriden. Nygren (1934; boktitel). —
-STUGA, se A. —
-STYRELSE. (kyrk- 1863. kyrko- 1790 osv.) vanl. abstr. Wallquist EcclSaml. 1—4: T 5 a (1790). SvKyrkT 1855, s. 257 (konkret). Den centrala kyrkostyrelsens omfattning. Brilioth SvKyrkKunsk. 364 (1933). —
-STÅND. (kyrke- 1696. kyrko- 1631—1823) (†)
1) till 1: plats i kyrkan, kyrkbänk. Emedan iag .. hade accommoderat Beesegården medh kyrckiostand. VDAkt. 1683, nr 325.
2) till 4, i sht i sg. best.: det andliga ståndet; prästeståndet. L. Paulinus Gothus ThesCat. 54 (1631). Weste FörslSAOB (1823).
3) till 4, sammanfattande, om kyrkans lärare o. deras åhörare. Murbeck CatArb. 6: 12 (c. 1750). Schartau Und. 210 (1804). —
-STÄMMA, r. l. f. (kyrk- 1880—1931. kyrke- 1551. kyrko- c. 1778 osv.) [fsv. kirkio stämna] urspr.: sammankomst vid kyrkan av en sockens invånare; senare: i lag föreskriven sammankomst av en församlings röstberättigade medlemmar, varvid beslut fattas i församlingens angelägenheter. BtFinlH 2: 97 (1551). Jag skulle .. hålla en Kyrckostämma, som var pålyst och läsa up Kyrckoräkningarne. FinKyrkohSP 5: 138 (c. 1778). Tre ordinarie kyrkostämmor skola årligen hållas. SFS 1866, nr 42, s. 1.
Ssgr: kyrkostämmo-beslut,
-förordning,
-protokoll. —
(1) -STÄTTA. [fsv. kirkio stätta] (†) stätta (antingen i bet. led, ”gap” l. om stigstätta) i kyrkogårdshägnaden l. på kyrkvägen; jfr -SKYTTEL. Widh norra kyrkiostätan. 3SAH 23: 275 (c. 1645). Murenius AV 391 (1658). (Då) kom Trummeslagaren om Pallmesöndagzmorgon till kyrckioherden uthi kyrckiostättan. VDAkt. 1693, nr 274. —
-STÖLD, -STÖT, -SUP, -SVALA, se A. —
-SVENSKA, r. l. f. (kyrk- 1904. kyrko- 1908 osv.)
1) stil. svenska som talas l. skrives på ett sätt som ansluter sig till äldre kyrkligt språk, kyrkospråk. Cederschiöld Verbalabstr. 41 (1908).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om svenska som är mer l. mindre riksspråklig i jämförelse med ren dialekt. Myren, som på öfverkalix-mål heter möjr och på samma orts ”kyrksvenska” mira. TurÅ 1904, s. 160. —
-SYSSLA, r. l. f. (kyrke- 1597—1703. kyrko- 1680 osv.)
2) (†) kyrklig förrättning o. d.; äv.: kyrkoärende. BtÅboH I. 1: 53 (1597). Dijkman AntEccl. 116 (1678, 1703). —
-SYSTEM. (numera mindre br.) sammanfattande, om kyrklig(t) organisation o. lärosystem. Tegnér (WB) 8: 87 (1836). 2NF 16: 1486 (1912). —
(1 b) -SÅNG. (kyrk- 1807—1931. kyrke- 1561—1571. kyrko- 1575 osv.)
1) abstr.: sång vid gudstjänst i kyrka. Kyrkosångens vänner, sällskap för församlingssångens höjande (i sin äldsta form stiftat 1888). Ordning medh Kyrkesong. LPetri KO 43 b (1561, 1571). Den gregorianska kyrkosången. Grimberg VärldH 5: 203 (1931).
2) psalm l. hymn avsedd att sjungas vid gudstjänst i kyrka. Förslag Till Kyrko-Sånger För Svenska Församlingen. (1793; boktitel). En gammal latinsk kyrkosång. 3SAH 2: 429 (1887).
Ssg (till -SÅNG 1): kyrkosångs-förbund. Ärkestiftets kyrkosångsförbund bildat. Upsala(A) 1922, nr 251, s. 1 (rubrik). —
(1 b) -SÅNGARE. (kyrk- 1802—1935. kyrko- 1795 osv.) person som är sångare l. försångare vid en kyrka; äv. (tillf.) allmännare, om person som deltager i sången i en kyrka. Holmberg 1: 325 (1795). Kejserliga kyrkosångare i scharlakan och guld. Ahrenberg Landsm. 32 (1897; i fråga om ryska förh.). Karlfeldt Hösth. 79 (1927). särsk. (i sht i fråga om förh. före 1930) om person som har förvärvat vederbörlig kompetens att leda församlings- o. körsången vid en kyrka; kantor. SvT 1852, nr 156, s. 2.
(1 b) -SÖMN. (†) sömn under gudstjänsten i kyrkan. Hagström Herdam. 3: 521 (cit. fr. c. 1635). SP 1792, nr 266, s. 4. —
-SÖNDRING. (numera mindre br.) djupgående splittring inom en kyrka. Möller (1790). VLösen 1913, s. 99. särsk. oeg., i fråga om icke kristet religionssamfund. NF 7: 832 (1883; i fråga om muhammedanismen). —
-TAGA, -TAK, se A. —
-TANKE. uppfattning om kyrkans väsen o. uppgift; särsk. i pregnant anv., om den ungkyrkliga rörelsens uppfattning om folkkyrkan. Kyrkotanken. Björkquist (1909; boktitel). Söderblom har varit en af de främste, som i vårt land åter bragt kyrkotanken fram i det allmänna medvetandet. 2NF 28: 141 (1918). —
-TAVLA, -TID, se A. —
-TIDNING. (kyrk- 1835. kyrko- 1836 osv.)
1) (i vissa trakter) till 1, i pl., = -UNDERRÄTTELSER. VexjöBl. 1836, nr 1, s. 1. Barometern 1938, nr 75, s. 11.
2) till 4: tidning l. tidskrift som behandlar kyrkliga frågor. Nordisk kyrko-tidning, utgiven 1840—49. Svensk kyrkotidning, utgiven 1855—63 samt fr. o. m. 1905. KyrkohA 1907, s. 299 (1835). —
-TIMMA, se A. —
(1) -TIMMERMAN~200 l. ~102. (förr) anställd vid viss kyrka. BoupptSthm 9/11 1668. Därs. 27/10 1675. —
(1 c) -TIONDE, förr äv. -TIOND. (kyrk- 1823—1931. kyrke- 1525—1703. kyrko- 1526 osv.) [fsv kirkio tiunde, kirkio tiund] (förr) kam. tionde till en kyrka; särsk. om den del av tionden som tillföll själva kyrkan. G1R 2: 22 (1525). Han skulle räckna kyrckie tionden vppå åckern. ÅngermDomb. 28/2 1628, fol. 6. Sedan all Prestetijonde och Kyrckiotijonde inkommen är. KOF II. 1: 351 (1659). Levander FattFolk 182 (1934).
-TJUV, -TJUVNAD, se A. —
(1, 4) -TJÄNARE. (kyrk- 1656—1931. kyrke- 1571—1639. kyrko- 1548 osv.) (numera i sht i ecklesiastikt spr.) person som på ett l. annat sätt är kyrkans tjänare. Wij arme syndare bidie tigh, .. At tu alla Biscopar, Kyrkioprester och Kyrkiotienare, j helsosamma orde, och heligho liffuerne werdighas behalla. Hb. 1548, s. O 1 b. Adell SvKyrkohb. 42 (1938). särsk.
a) om präst; förr äv. ss. titel. Hederliigh man mest[er] Eriich kyrkiotienar[e] i Upsala. 2SthmTb. 2: 76 (1550). Man går til Kyrkiotienaren, eller ock någon annan, som j scrifftenne är förfaren, och later honom förstå sins samwetz beswäring. LPetri KO 25 b (1561, 1571). TurÅ 1934, s. 76 (i fråga om förh. i Jämtl. under 1500-talet).
b) (numera nästan bl. i fråga om ä. l. utländska förh.) = -BETJÄNT 2. (Kyrkan lät) göra en kiortel åt kyrcktienaren, som upwäcker folcket. BtÅboH I. 11—12: 16 (1656). Waldenström Österl. 109 (1895). —
(1, 4) -TJÄNST. (kyrk- 1786. kyrke- 1562—1749. kyrko- c. 1540—1898)
1) tjänst inom kyrkan; äv.: kyrkligt ämbete. SynodA 2: 44 (1586). Så skall ingen till nogen Kyrckio- och Skoletienst .. anammat och tillåthen warda medh mindre han (osv.). KOF II. 1: 94 (1650). Hjärne StatKyrka 53 (1912).
2) (numera bl. arkaiserande) om gudstjänst l. kyrklig förrättning; äv. koll. Heela riket (skulle sättas) i interdict eller förbodh, så at ingen kyrkio tienst vppehallas skulle offuer heela Suerige. OPetri Kr. 315 (c. 1540). (Klockaren skall) wara Prästerna wid Gudztiensten, Skriftermålen, och .. uti Sochnebud, samt annan Kyrckiotienst, wid handen. Kyrkol. 24: 32 (1686). Slotts Pastor (på Åbo slott) måste hvar helgedag hålla Finsk Kyrckiotienst. BtVLand 5: 202 (1764). BtRiksdP 1898, I. 1: nr 53, s. 5. —
-TOMT. (kyrk- 1888. kyrke- 1534—1591. kyrko- 1558 osv.)
(1, 4) -TON ~tω2n. (kyrk- 1802—1871. kyrko- 1821 osv.) mus. kyrkotonart. Mecklin BegTonk. 71 (1802). SvUppslB (1933). särsk. i utvidgad anv. De bägge i ädel kyrkoton hållna (wallinska) psalmerna. Liedgren WallinLäroår 192 (1916). —
(1, 4) -TONART~20 l. ~02. (kyrk- 1871. kyrko- 1810 osv.) mus. om tonart (oktavskala) som användes i den fornkristna o. medeltida kyrkomusiken. Phosph. 1810, s. 61. Jeanson (o. Rabe) 1: 28 (1927). —
-TORN, -TRAKT, -TRAPPA, se A. —
(1 b) -TRÄTA, r. l. f. (†) träta i l. vid kyrkan. Slijk Kyrkioträte och Bänckekijf. Stiernman Com. 2: 495 (1647). Murenius AV 402 (1658). —
-TRÖSKEL, se A. —
-TUKT. (kyrk- 1865—1931. kyrke- 1571. kyrko- 1637 osv.)
1) (†) till 1 b, om yttre anständighet o. ordning vid kyrkobesök o. d. LPetri KO Dedik. 8 (1571). Murenius AV 17 (1637).
2) (i sht i fråga om ä. förh.) till 4: kyrkans övervakande av kyrklig ordning o. kristen sed samt dess disciplinära inskridande mot församlingsmedlemmar som förbrutit sig däremot. Rydén Pontoppidan 5 (1766). I hvarje socken skall Kyrkoherden, sig till biträde vid kyrkotuktens upprätthållande, hafva ett Kyrko-Råd. SFS 1846, nr 23, s. 11. Denna känsla af frihet från kyrkotukten. Strindberg NRik. 16 (1882). SvKyrkH 5: 92 (1935). —
-TUPP, se A. —
(1 b) -TUR.
1) (i de större socknarna i Norrl., förr) ordning för församlingsmedlemmarnas kyrkobesök, uppgjord med hänsyn till huru långt från kyrkan de bodde. Hülphers Norrl. V. 1: 95 (1789). NorrbHembSkr. 1: 451 (1928; möjl. efter handl. fr. 1681).
(1) -UNDERRÄTTELSER~10200, pl. (i vissa trakter) meddelanden om predikoturer, gudstjänster, legala tillkännagivanden o. d.; användt ss. rubrik i tidningar. NVexjöBl. 1850, nr 40, s. 1. SDS 1938, nr 276, s. 13. —
(1 c) -UTJORD~20 l. ~02. utjord tillhörande kyrka. MeddNerFmF 1: 142 (1553). PT 1913, nr 118 A, s. 4. —
-VAKT, -VAKTARE, -VAKTMÄSTARE, -VALL, -VALV, se A. —
(1) -VIGNING. (kyrk- 1830—1863. kyrke- 1587—1639. kyrko- 1529—1906) [jfr fsv. kirkio vigsl] (numera mindre br.) kyrkoinvigning; äv. om årlig fest för att fira sådan. RA I. 1: 120 (1529). Klint (1906). särsk. (†) oeg., till KYRKA 1 d, om judarnas tämpelinvigningsfest. 2Mack. 1: 9 (Bib. 1541).
Ssgr (mindre br.): kyrkovignings-fest. särsk. (†) oeg., till -vigning slutet, om judarnas tämpelinvigningsfest. Aurén Tidr. 71 (1800).
-VIGSEL, se A. —
(1 b) -VIN. (kyrk- 1808 osv. kyrke- 1592. kyrko- 1660 osv.) om nattvardsvin. VinkällRSthm 1592. Engström Glasög. 4 (1911). —
-VIND, se A. —
(1) -VISITATION. (kyrke- 1815. kyrko- 1734 osv.) visitation som förrättas i en kyrkoförsamling. Serenius Qq 4 b (1734). 2NF 32: 833 (1921). —
(1) -VÅRD, sbst.1, m. [jfr isl. kirkiuvǫrdr samt -VÅRDNAD] (†) kyrkvärd. Dijkman AntEccl. 48 (1678, 1703). Schultze Ordb. 2507 (c. 1755). jfr STADS-KYRKOVÅRD. —
(1) -VÅRD, sbst.2, r. (nytt ord) vårdande av kyrkor o. deras inventarier. Utställningen av kyrklig konst och kyrkovård. SocDem. 1928, nr 168, s. 1. —
(1 b) -VÄCKARE. (i Finl., †) kyrkstöt (se d. o. 2). Juslenius 356 (1745). HistUppsSchybergson 42 (1911; möjl. efter handl. fr. 1807). —
-VÄG, -VÄGG, -VÄKTARE, se A. —
-VÄLDE. hist. kyrkans välde l. överherrskap (i ett land osv.), hierarki. Botin Hem. 2: 50 (1756). Gregorius I .., som är kyrkoväldets egentlige grundläggare. Pallin MedeltH 21 (1880). Hjärne StatKyrka 83 (1912; i rubrik). —
-VÄN, m.||ig. (kyrk- 1888. kyrko- 1851 osv.) Evangelisk Kyrkovän. (1851; tidskriftstitel). Från kyrkovännen Karl Sverkerssons dagar. SvFolkH I. 1: 317 (1914). —
-VÄRD, se A. —
(1) -VÄRJANDE, m. (kyrke- 1521—1632. kyrko- 1554—1739. -ue[re]n 1524. vær[e]nd 1521. -verende, -värende 1521—1588. -veriande, -väriande (-rj-, -ende) 1554—1739) [fsv. kirkio väriande; jfr fnor. kirkiuveriandi; till VÄRJA, v.] (†) kyrkvärd. SthmSkotteb. 3: 164 (1521). Kyrkioherdar och kyrkiowäriande .. skola hwario åhr Walborgamässotid noga bese kyrkiones ägendom. FörarbSvLag 5: 220 (1713). Schenberg (1739).
(1) -VÄRJARE l. -VÄRJE. (kyrke- 1578. kyrko- 1653—1919. -värianar, pl. best. 1578. -värge 1712—1919 (: kyrkovärgarna). -veriare, -väriare (-rj-) 1653—1716) [jfr fd. kirkiæ weriæ, ä. d. kirkeverge(r), d. kirkeværge; till VÄRJA, v.; jfr -VÄRJANDE] (†) kyrkvärd. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 62 (1578). En aff Borgerskapet skall förordnas till kyrkio weriare, med en af Capitulet. VRP 1653, s. 856. AntT XXII. 3: 15 (1919; om förh. i början av 1700-talet). —
(1) -VÄRN l. -VÄRNARE. (kyrke- 1577—1651. kyrko- 1577—1853. -värn 1663. -värnare 1577—1853 (: kyrkovärnarne, pl. best.)) [senare leden trol. av ett (i sht i pl.) synkoperat (kyrko)värende (se -VÄRJANDE) med anslutning till VÄRNA, v.] (†) kyrkvärd. KyrkohÅ 1902, MoA. s. 60 (1577). VDAkt. 1670, nr 128. Afzelius Sag. 7: 36 (1853; om förh. under G. I). —
-VÄSEN l. -VÄSENDE. (kyrke- 1634. kyrko- 1633 osv.) sammanfattande, om allt som har avseende på kyrkan (dess organisation o. värksamhet) inom visst land l. område; förr stundom till användningen sammanfallande med: kyrka (i bet. 4). Kyrckjoväsendet uthi Estland. RP 3: 132 (1633). Dhen .. begierte kyrkioordningen till .. dett helige kyrkioväsendets upprätthållande. RARP 15: 261 (1686). Organisationen af ett nytt kyrkoväsen på evangelisk grund. 2NF 32: 834 (1921). —
-ÅR. (kyrk- 1706—1931. kyrko- 1700 osv.) om (den tid som omfattar) den ett helt år omspännande serien av den kristna kyrkans sön- o. helgdagar (som i den sv. kyrkan, liksom i den romersk-katolska, börjar med första söndagen i advent); motsatt: borgerligt år, kalenderår. Kyrkoårets rytm (som markeras gm dess uppdelning i festkretsar). Tå wi åter i Gudz församling begynne et nytt kyrkioåhr. Swedberg SabbRo 1 (1700, 1710). Kyrkans heliga år. En historisk-principiell undersökning med särskild hänsyn till det svenska kyrkoåret. Lindberg (1937; boktitel). särsk. (†) oeg., om motsvarande serie av högtider hos judarna. Möller (1755; under abib). —
-ÄGA, se A. —
-ÄMBETE~020, äv. ~200. (kyrke- 1593—1815. kyrko- 1555—1932) (numera mindre br.) kyrkligt ämbete; prästämbete. LPetri 3Post. 86 b (1555). TySvO 1268 (1932). —
-ÄNG, -ÄNGEL, se A. —
-ÄRENDE. (kyrk- 1803. kyrko- 1734 osv.) kyrkligt ärende. Serenius Tt 3 a (1734). Du tror att Kyrkoärenderna upptaga hela min tid men det är ett misstag. Tegnér (WB) 4: 381 (1824). BtRiksdP 1926, 5: nr 12, s. 1.
Avledn.: KYRKLIG, se d. o. —
KYRKSAM, adj. (kyrk- 1807 osv. kyrke- 1924. kyrko- 1846—1910) till 1 (b).
1) som flitigt l. gärna går i kyrkan. Weste (1807; familjärt). Smålänningarna äro ett kyrksamt folk. SvD(A) 1931, nr 223, s. 9.
Avledn. (till KYRKSAM 1): kyrksamhet, r. l. f. Weste FörslSAOB (1823; familjärt). Den stora nya kyrkan är ett bevis på församlingens kyrksamhet. TurÅ 1933, s. 50.