SAOL
publicerad: 2015
läka
läka
verb
läkte läkt • såret läkte bra; tiden läker alla sår allt negativt glöms med tiden – I sammansättn. läk-, läke-.
| Finita former | |
|---|---|
| läker | presens aktiv |
| läks (läkes) | presens passiv |
| läkte | preteritum aktiv |
| läktes | preteritum passiv |
| läk | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att läka | infinitiv aktiv |
| att läkas | infinitiv passiv |
| har/hade läkt | supinum aktiv |
| har/hade läkts | supinum passiv |
| Presens particip | |
| läkande | |
| Perfekt particip | |
| en läkt + substantiv | |
| ett läkt + substantiv | |
| den/det/de läkta + substantiv | |
| den läkte + maskulint substantiv | |
läka sig
• läkas
Ordform(er)läka sig