SAOL
publicerad: 2015
länning
länn·ing
substantiv
~en ~ar • ⟨åld.⟩ landningsplats för båtar särsk. på Gotland
| Singular | |
|---|---|
| en länning | obestämd form |
| en lännings | obestämd form genitiv |
| länningen | bestämd form |
| länningens | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| länningar | obestämd form |
| länningars | obestämd form genitiv |
| länningarna | bestämd form |
| länningarnas | bestämd form genitiv |