SAOL

publicerad: 2015  

lingvistik

lingv·­ist·­ik [‑i´k] substantiv ~en • språk­vetenskap

Singular
en lingvistik	obestämd form
en lingvistiks	obestämd form genitiv
lingvistiken	bestämd form
lingvistikens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lingvistik lingvistiken

lingv·ist·ik·en

substantiv

[liŋvisti´k] el. [liŋgvisti´k]

● vetenskapen om de naturliga språkens struktur och funktion som bl.a. ger teoretiska grund­valar för forskning i en­skilda språk

○ äv. om språkforskning i all­mänhet; ofta i sammansättn. som an­ger en spec. in­riktning

datalingvistik; psykolingvistik; sociolingvistik

historisk lingvistik

belagt sedan 1819 i bet. 'språkforskning'; i sin nutida bet. sedan ca 1970

Till SO

SAOB

publicerad: 1940  

LINGVISTIK liŋ1visti4k, stundom liŋ1gv-, r. l. f.; best. -en.

Ordformer

(förr äv. -ngu-)

Etymologi

[jfr t. linguistik, eng. linguistics, pl., fr. linguistique; till LINGVIST]

språkv. språkvetenskap, språkforskning; förr äv.: kunskaper på det språkvetenskapliga området; numera företrädesvis om (den gren av språkvetenskapen som sysslar med) historisk språkforskning, språkhistoria; motsatt: filologi. SvLitTidn. 1819, sp. 279. (F. d.) Professor i nyeuropeisk lingvistik (vid Göteborgs högskola). SvStatskal. 1940, s. 714. —

Till SAOB