SAOL

publicerad: 2015  

loggert

logg·­ert [låg´‑] substantiv ~en ~ar • ett äldre två- el. tre­mastat segel­fartyg

Singular
en loggert	obestämd form
en loggerts	obestämd form genitiv
loggerten	bestämd form
loggertens	bestämd form genitiv
Plural
loggertar	obestämd form
loggertars	obestämd form genitiv
loggertarna	bestämd form
loggertarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

loggert loggerten loggertar

logg·ert·en

substantiv

[låg´-]

● mest historiskt ett mindre fiske­fartyg med loggert­segel

belagt sedan 1801; av lågtyska, nederländska logger med samma betydelse; av ovisst urspr.; jfr dock engelska lug 'dra; bogsera', besläktat med lugga

Till SO

SAOB

publicerad: 1941  

LOGGERT log4ert, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Weste (1807) osv.) ((†) -er Gosselman SNAmer. 2: 107 (1833: Chasse-maré loggerterna), WoJ (1891)); förr äv. LOGGER, r. l. m.

Ordformer

(logger 1806—1889. loggert 1807 osv. lugger 1806—1904. luggert 1801—1887)

Etymologi

[jfr d. lugger, logger, holl. logger, t. lugger, logger, eng. lugger; av ovisst urspr. Beträffande formen -ert jfr KAMFER]

sjöt. ett slags (vanl. franskt l. engelskt) två- l. tremastat mindre segelfartyg som på varje mast för ett trapetsformat råsegel (numera företrädesvis användt ss. fiskefartyg, förr äv. ss. krigsfartyg). En i Hamnen för Ankar liggande Engelsk Luggert. TörngrenMål. 68 (1801). Hägg Segel 113 (1935).

Ssgr (sjöt.): LOGGERT-RIGG. av den typ som förekommer på en loggert; använd bl. a. på slupar tillhöriga svenska flottans krigsfartyg. Balck Idr. 1: 34 (1886). —

-SEGEL. råsegel av den typ som användes på en loggert. Deleen 1: 394 (1806).

Till SAOB