SAOL

publicerad: 2015  

lukrativ

lukr·­at·­iv [‑i´v el. luk´rat‑] adjektiv ~t ~a • in­bringande, lönande

Positiv
en lukrativ + substantiv
ett lukrativt + substantiv
den/det/de lukrativa + substantiv
Komparativ
en/ett/den/det/de lukrativare + substantiv
Superlativ
är lukrativast
den/det/de lukrativaste + substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

lukrativ lukrativt lukrativa

lukr·at·iv

adjektiv

[-i´v] el. [luk´-]

● mycket lönande

JFR lönsam

lukrativ (för någon) (att+verb)

en lukrativ bransch; spelarna erbjöds lukrativa reklam­kontrakt

belagt sedan 1660; av franska lucratif med samma betydelse; av lat. lucrati´vus 'vinstgivande', till luc´rum 'vinst'; jfr ur­sprung till lön

Till SO

SAOB

publicerad: 1941  

LUKRATIV luk4ra~ti1v l. 30~2 l. 104 (- -i´v Dalin), adj. -are.

Ordformer

(förr vanl. luc-)

Etymologi

[jfr t. lukrativ, eng. lucrative, fr. lucratif; av lat. lucrativus, till lucrari (se LUKRERA)]

1) som ger ekonomisk vinst l. fördel, ekonomiskt fördelaktig, givande, inbringande, lönande. En lukrativ affär, befattning. Stiernman Com. 3: 9 (1660). Det (är) ju en gång så, att lantbruk icke just är lukrativt. NDA 6/1 1934, Söndagsbil. s. 1.

2) jur. som har avseende på ett ekonomiskt utnyttjande av vattnet i vattendrag. BetVattenr. 1865, s. 5. Björling CivR 47 (1906).

Till SAOB