SAOL

publicerad: 2015  
lunation
lun·­at·ion substantiv ~en ~er tid från en ny­måne till nästa ca 28 dygn
Singular
en lunationobestämd form
en lunationsobestämd form genitiv
lunationenbestämd form
lunationensbestämd form genitiv
Plural
lunationerobestämd form
lunationersobestämd form genitiv
lunationernabestämd form
lunationernasbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
lunation lunationen lunationer
lun·at·ion·en
substantiv
[-∫o´n]
tidsintervallet mellan ny­måne och ny­måne
JFR månad
lunationens längd är ca 30 dygn
belagt sedan 1759

SAOB

publicerad: 1941  
LUNATION lun1atʃω4n l. 1-, l. -aʃ-, r. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. o. eng. lunation; till lat. luna, måne (jfr DEMILUNE)]
astr. tiden mellan tvenne månfaser av samma slag, månens synodiska omloppstid, synodisk månad. Duræus Naturk. 154 (1759). Bergstrand Astr. 52 (1925).