SO
publicerad: 2021
manet
maneten maneter
man·et·en
substantiv
mane´t 
●
typ av havslevande nässeldjur med cirkelrund, blå, röd el. gul geléartad kropp, ofta med stark brännförmåga
han brände sig på en manet; rik förekomst av maneter lär betyda rent vatten; en manet kan t.o.m. orsaka brännskador, åtföljda av kramp och andnöd
○
äv. om liknande nässeldjur
vanligen i sammansättn.
bägarmanet; kubmanet; lungmanet; ringmanet; rörmanet
belagt sedan 1745;
trol. urspr. 'havsnässla', med förledet
mar-; jfr engelska sea nettle 'typ av manet'
Idag vimlar maneterna för första gången på åratal, de pumpar sig fram lugnt och skonsamt, de hör till samma rederi: AURELIA, de driver som blommor efter en havsbegravning.
Tomas Tranströmer, ur Östersjöar (1974)