SAOL

publicerad: 2015  
mätta
mätta verb ~de ~t • ha många munnar att mätta ha stor familj att dra försorg om
Finita former
mättarpresens aktiv
mättaspresens passiv
mättadepreteritum aktiv
mättadespreteritum passiv
mättaimperativ aktiv
Infinita former
att mättainfinitiv aktiv
att mättasinfinitiv passiv
har/hade mättatsupinum aktiv
har/hade mättatssupinum passiv
Presens particip
mättande
Perfekt particip
en mättad + substantiv
ett mättat + substantiv
den/det/de mättade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
mätta mättade mättat
verb
mätt`a
1 göra mätt om föda el. om någon som tillhanda­håller föda
någon/något mättar (någon/något)
någon mättar (någon)
någon mättar (något)
något mättar (någon)
något mättar (något)
gröt mättar för stunden; han har många munnar att mätta
○ äv. bildligt tillfredsställa begär eller dylikt
mätta sin äre­lystnad
belagt sedan ca 1385 (Klosterläsning); fornsvenska mätta; till mätt
2 ofta perfekt particip till­föra så mycket som möjligt (av något) till någon mängd
mättning
någon mättar något (med något)
mätta vattnet med kok­salt
○ äv. bildligt
han mättar gärna sitt språk med liknelser
belagt sedan 1706
mättamättande
Till SO

SAOB