SAOL

publicerad: 2015  
måla
måla verb ~de ~t • bestryka med färg; fram­ställa konstmålning: ​måla staketet; ​måla en tavla
Finita former
målarpresens aktiv
målaspresens passiv
måladepreteritum aktiv
måladespreteritum passiv
målaimperativ aktiv
Infinita former
att målainfinitiv aktiv
att målasinfinitiv passiv
har/hade målatsupinum aktiv
har/hade målatssupinum passiv
Presens particip
målande
Perfekt particip
en målad + substantiv
ett målat + substantiv
den/det/de målade + substantiv
måla av • göra porträtt­målning av: ​måla av el. avmåla ngn
Infinita formeratt måla avinfinitiv aktivPresens participavmålandePerfekt participen avmålad + substantivett avmålat + substantivden/det/de avmålade + substantiv
måla sig • sminka sig
Ordform(er)måla sig
måla upp • ge en å­skådlig före­ställning om
Infinita formeratt måla uppinfinitiv aktivPresens participuppmålandePerfekt participen uppmålad + substantivett uppmålat + substantivden/det/de uppmålade + substantiv
måla ut • beskriva, skildra på ett negativt sätt: ​mot­ståndarna målade ut el. utmålade honom som en svikare
Infinita formeratt måla utinfinitiv aktivPresens participutmålandePerfekt participen utmålad + substantivett utmålat + substantivden/det/de utmålade + substantiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
måla målade målat
verb
må`la
1 över­dra med skyddande och prydande skikt av färg med pensel, rulle, spruta eller dylikt
JFR bestryka 1, lacka 1, sprutlackera
målare
någon målar (något) någon målar (något adj)
måla huset; måla staketet vitt; han målar och förbättrar själv
○ ibland en­bart i prydande syfte, spec. sminka
JFR målad
måla naglarna; hon målade läpparna smultronröda
måla in sig i ett hörn se hörn
belagt sedan senare hälften av 1300-talet (runbemålad kyrkvägg, Eke, Gotland (Sveriges runinskrifter)); runform malaþ (perfekt particip), fornsvenska mala 'måla; av­bilda'; av lågtyska malen med samma betydelse; urspr. till en germansk ord­stam med bet. 'tecken; fläck'
2 fram­ställa (bild) genom att stryka färg på preparerad yta vanligen duk el. papper
någon målar (någon/något)
någon målar (någon)
någon målar (något)
målade kyrk­fönster; måla ett porträtt i olja; han målade lapp­ländska höst­landskap; barnen älskade att sitta och måla
○ äv. bildligt, spec. med av­seende på ansikts­uttryck eller dylikt i perfekt particip göra synlig (på ett an­slående sätt)
något är målat
skräck och av­sky var målade i hans drag
○ spec. äv. i fråga om åskådlig (men inte bild­mässig) fram­ställning
måla i ord och toner; han målade en ljus bild av det ekonomiska läget
belagt sedan 1385 Klosterläsning
målamålande, målning, måleri
måla av, måla sig, måla upp, måla ut
Till SO

SAOB