SAOB
publicerad: 1942
MADIST madis4t, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Ordformer
(äv. skrivet mahd-)
Etymologi
[jfr t. o. eng. mahdist, fr. mahdiste]
(i fråga om mohammedanska förh.) anhängare av madismen l. av en härskare som ger sig ut för att vara ”mahdi”. OoB 1892, s. 152. 2NF 31: 247 (1920).