SAOL

publicerad: 2015  

magnolia

magnolia [maŋno´lia] substantiv ~n magnolior • ett träd el. en buske

Singular
en magnolia	obestämd form
en magnolias	obestämd form genitiv
magnolian	bestämd form
magnolians	bestämd form genitiv
Plural
magnolior	obestämd form
magnoliors	obestämd form genitiv
magnoliorna	bestämd form
magnoliornas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

magnolia magnolian magnolior

magnoli·an

substantiv

[maŋno´-] äv. [maŋno`-]

● typ av träd eller buske som har stora, vita eller röd­aktiga, ofta väl­doftande blommor och som odlas som prydnadsväxt

praktmagnolia; stjärnmagnolia

belagt sedan 1815; till namnet på den franske botanisten P. Magnol (1638–1715)

Till SO

SAOB

publicerad: 1942  

MAGNOLIA maŋnω4lia l. -å4-, äv. 0302, r. l. f.; best. -an; pl. -or, äv. -er (i ä. tid äv. att hänföra till sg. magnolie; Agardh (o. Ljungberg) III. 1: 267 (1857), Ramsay Barnaår 6: 61 (1905)); förr äv. MAGNOLIE, r. l. f.; best. -en (Synnerberg (1815)); pl. -er (jfr ovan).

Ordformer

(-ia 1853 osv. -ie 1815)

Etymologi

[jfr t. magnolie, eng. magnolia, fr. magnolia, magnolier; till namnet på den fr. botanisten P. Magnol († 1715)]

bot. (träd l. buske av det subtropiska) växtsläktet Magnolia Lin.; särsk. om vissa storblommiga arter, odlade ss. prydnadsväxter. Synnerberg (1815). Sernander SthmNat. 56 (1926).

Ssgr: A: MAGNOLIA-ART. bot. —

-BLAD. (magnolia 1900 osv. magnolie- 1900 osv.) —

-BLOMMA, r. l. f. (magnolia- 1871 osv. magnolie- 1898 osv.)—

-FAMILJ(EN). bot. växtfamiljen Magnoliaceæ DC (till vilken bl. a. magnoliorna höra). Fries Växtr. 166 (1884). —

-METALL. [efter eng. magnolia metal; benämningen kan ha åsyftat fabriksmärkets likhet med en magnoliablomma] tekn. benämning på en huvudsakligen av bly o. antimon sammansatt lagermetall med ringa friktion. JernkA 1900, Bih. s. 186. Kjellin (1927). —

-TRÄD. (magnolia- 1871 osv. magnolie- 1898 osv.) AHB 54: 11 (1871).

B: MAGNOLIE-BLAD, -BLOMMA, -TRÄD, se A.

Till SAOB