SAOL

publicerad: 2015  

maorisk

maor·­isk [maå´r‑ el. mao´r‑] adjektiv ~t ~a maori

Positiv
en maorisk + substantiv
ett maoriskt + substantiv
den/det/de maoriska + substantiv
den maoriske + maskulint substantiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

maorisk maoriskt maoriska

maor·isk

adjektiv

[-å´-] el. [-o´-]

● som har att göra med maorierna

belagt sedan 1909

Till SO

SAOB

publicerad: 1942  

MAORI maå4ri (trestavigt), äv. ma͡ω4ri, m.||ig.; best. -n (Östergren (1932)); pl. -er (Dahm GeogrElSkol. 145 (1871) osv.) l. = (BotN 1875, s. 62, osv.) l. maorer (FoFl. 1907, s. 33, osv.), äv. maoris (Swederus Morison Austr. 69 (1867), Warnholtz Maor. 24 (1931)).

Etymologi

[jfr t. maori (pl. = l. -s), eng. maori, fr. maoris, pl.; av nyzeeländskt urspr.]

individ av polynesisk härkomst av Nya Zeelands inhemska befolkning; vanl. i pl. Swederus Morison Austr. 69 (1867). Trakter der många Maori bo. BotN 1875, s. 62. En maori, som .. förtärt kvarlefvorna efter en höfdings måltid, blef, när han fick reda på sin öfverträdelse, genast illamående och dog efter några timmars förlopp. Nilsson PrimRel. 11 (1911).

Ssgr: MAORI-FOLK(ET). Swederus Morison Austr. 70 (1867). —

-HÖVDING. Hildebrand Hellwald III. 1: 74 (1878). —

-KVINNA. Swederus Morison Austr. 70 (1867). —

-SPRÅK(ET). BotN 1875, s. 62.

Avledn.: MAORISK, adj. Funch KBref 103 (1909). —

MAORISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.

1) maorikvinna.

2) maorispråk(et).

Till SAOB