SAOL

publicerad: 2015  

marskalk

mar·­skalk [ma(r)∫al´k el. ma∫`alk] substantiv ~en ~ar 1 en mycket hög officer i vissa länder (inte Sverige): ​fält­marskalk2 funktionär vid vissa festligheter: ​bröllopsmarskalk

Singular
en marskalk	obestämd form
en marskalks	obestämd form genitiv
marskalken	bestämd form
marskalkens	bestämd form genitiv
Plural
marskalkar	obestämd form
marskalkars	obestämd form genitiv
marskalkarna	bestämd form
marskalkarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

marskalk marskalken marskalkar

mar·skalk·en

substantiv

[-∫al´k]

1 (titel för) officer av högsta grad i vissa länder (inte i Sverige)

fältmarskalk

marskalk (av något)

marskalk Mannerheim, Fin­lands store krigs­hjälte

belagt sedan 1285 (stadga utfärdad i Skänninge av Magnus Ladulås (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska marskalker; av lågtyska marschalk 'stallmästare; rytterianförare'; för­ledet är nära besläktat med märr, efter­ledet med skalk 2; jfr ur­sprung till marschall

2 funktionär vid offentlig festlighet

marskalksband; brudmarskalk

○ spec. med­lem av ett brud­pars upp­vaktning

SYN. best man

belagt sedan 1696

Till SO

SAOB

  marskalk subst.1
  marskalk subst.2