SAOL
publicerad: 2015
marskland
marsk|land
substantiv
~et; pl. ~ • till 2marsk 2land
Singular | |
---|---|
ett marskland | obestämd form |
ett marsklands | obestämd form genitiv |
marsklandet | bestämd form |
marsklandets | bestämd form genitiv |
Plural | |
marskland | obestämd form |
marsklands | obestämd form genitiv |
marsklanden | bestämd form |
marsklandens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
1marsk
marsken marskar
marsk·en
substantiv
●
(titel för) en hög riksämbetsman med ansvar för krigsmakten i äldre tid i Sverige
JFR
drots
belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium));
fornsvenska marsker, förk. av
marskalk; jfr ursprung till
fodermarsk
2marsk
marsken marsker
marsk·en
substantiv
●
lågt, fruktbart kustområde
marskland
belagt sedan 1902;
av lågtyska marsch med samma betydelse; besläktat med
mar-