SAOL

publicerad: 2015  
marskland
marsk|­land substantiv ~et; pl. ~ till 2marsk 2land
Singular
ett marsklandobestämd form
ett marsklandsobestämd form genitiv
marsklandetbestämd form
marsklandetsbestämd form genitiv
Plural
marsklandobestämd form
marsklandsobestämd form genitiv
marsklandenbestämd form
marsklandensbestämd form genitiv

SO

publicerad: 2021  
1marsk marsken marskar
marsk·en
substantiv
(titel för) en hög riks­ämbets­man med an­svar för krigs­makten i äldre tid i Sverige
JFR drots
belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska marsker, förk. av marskalk; jfr ur­sprung till fodermarsk
2marsk marsken marsker
marsk·en
substantiv
lågt, fruktbart kust­område
marskland
belagt sedan 1902; av lågtyska marsch med samma betydelse; besläktat med mar-

SAOB