SAOL

publicerad: 2015  

marskland

marsk|­land substantiv ~et; pl. ~ • till 2marsk 2land

Singular
ett marskland	obestämd form
ett marsklands	obestämd form genitiv
marsklandet	bestämd form
marsklandets	bestämd form genitiv
Plural
marskland	obestämd form
marsklands	obestämd form genitiv
marsklanden	bestämd form
marsklandens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

¹marsk marsken marskar

marsk·en

substantiv

● (titel för) en hög riks­ämbets­man med an­svar för krigs­makten i äldre tid i Sverige

JFR drots

belagt sedan 1345 (stadga utfärdad av kung Magnus om regler för frälset m.m. (Svenskt Diplomatarium)); fornsvenska marsker, förk. av marskalk; jfr ur­sprung till fodermarsk

²marsk marsken marsker

marsk·en

substantiv

● lågt, fruktbart kust­område

marskland

belagt sedan 1902; av lågtyska marsch med samma betydelse; besläktat med mar-

Till SO

SAOB