SAOL

publicerad: 2015  

maskör

mask·­ör [maskö´r] substantiv ~en ~er • person som yrkesmässigt maskerar

Singular
en maskör	obestämd form
en maskörs	obestämd form genitiv
maskören	bestämd form
maskörens	bestämd form genitiv
Plural
maskörer	obestämd form
maskörers	obestämd form genitiv
maskörerna	bestämd form
maskörernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  maskör subst.
  maskör (maskera)

SAOB

publicerad: 1943  

MASKÖR maskö4r l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[till MASKERA 1 efter mönster av sådana ordpar som FRISERA: FRISÖR]

i sht teat. person som (yrkesmässigt) utför maskering. Nordensvan Figge 22 (1885). RTKatal. 1942, 4: 1723.

Till SAOB