SAOL

publicerad: 2015  

massör

mass·­ör [‑ö´r] substantiv ~en ~er • till massera

Singular
en massör	obestämd form
en massörs	obestämd form genitiv
massören	bestämd form
massörens	bestämd form genitiv
Plural
massörer	obestämd form
massörers	obestämd form genitiv
massörerna	bestämd form
massörernas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

  massör subst.
  massör (massera)

SAOB

publicerad: 1943  

MASSÖR masö4r l. -œ4r, m.||ig.; best. -en, äv. -n; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. masseur; av fr. masseur, vbalsbst. till masser (se MASSERA, v.2)]

person som ger massage; i sht om fackutbildad person som har till yrke l. sysselsättning att ge massage; jfr MASSAGÖR. Kvinnliga massörer. Dalin (1871). Lundin NSthm 148 (1888). SDS 1943, nr 60, s. 13. — jfr ANSIKTS-MASSÖR.

Avledn.: MASSÖRSKA, f. (föga br.) kvinnlig massör, massös. Lundell (1893). Östergren (1932).

Till SAOB