SAOL
publicerad: 2015
medgärningsman
med|gärn·ings·man
substantiv
~nen; pl. ‑gärningsmän, best. pl. ‑gärningsmännen gärningsman
Singular | |
---|---|
en medgärningsman | obestämd form |
en medgärningsmans | obestämd form genitiv |
medgärningsmannen | bestämd form |
medgärningsmannens | bestämd form genitiv |
Plural | |
medgärningsmän | obestämd form |
medgärningsmäns | obestämd form genitiv |
medgärningsmännen | bestämd form |
medgärningsmännens | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
gärningsman
gärningsmannen gärningsmän, bestämd plural gärningsmännen
gärn·ings|mann·en
substantiv
●
person som begått ett brott
JFR
gärningsperson
gärningsmannaprofil; medgärningsman
peka ut en gärningsman; gärningsmannen påträffades sittande i en stulen bil
belagt sedan 1737;
bildn. till gära, äldre sidoform till göra, dvs. 'person som har gjort någonting', senare 'person som har begått ett brott'; jfr ursprung till
gärning
SAOB
Sökningen på medgärningsman i SAOB gav inga svar.