SAOL

publicerad: 2015  

megalitgrav

mega·­lit|­grav substantiv ~en ~ar • forn­tida grav av stora sten­block, stenkammar­grav

Singular
en megalitgrav	obestämd form
en megalitgravs	obestämd form genitiv
megalitgraven	bestämd form
megalitgravens	bestämd form genitiv
Plural
megalitgravar	obestämd form
megalitgravars	obestämd form genitiv
megalitgravarna	bestämd form
megalitgravarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

megalit megaliten megaliter

mega·lit·en

substantiv

megali´t

● ofta i sammansättn. stort stenblock som in­går i ett forn­tida minnes­märke t.ex. en gravkammare

megalitgrav; megalitkultur

belagt sedan 1904; till mega- och grek. lith´os 'sten'

Till SO

SAOB

publicerad: 1943  

MEGALIT me1gali4t l. meg1-, r.; best. -en; pl. -er.

Etymologi

[jfr t. o. eng. megalith, fr. mégalithe; av MEGA- 1 o. gr. γίϑος, sten (jfr LITO-)]

arkeol. stort, grovt tillhugget stenblock; äv. om fornminnesmärke bestående av ett l. flera sådana; nästan bl. i ssgr. Ekbohrn (1904). Backman MännRas. 357 (1935).

Ssgr (arkeol.): MEGALIT-FOLK. med megalitkultur. UpplFmT 26—28: 53 (1910). —

-GRAV. r. l. f. gravkammare som är byggd av stora stenblock. AntT XIX. 2: 47 (1911). —

-KERAMIK. från megalitfolken. —

-KULTUR. forntida kultur, urspr. o. väsentligen karakteriserad gm megalitgravar. UpplFmT 26—28: 78 (1910).

Avledn.: MEGALITISK, adj. arkeol. som består av megalit(er) l. hör till megalitkulturen. Megalitiska monument. Den megalitiska kulturen. NF (1886). De megalitiska grafvarna. Fatab. 1917, s. 145.

Till SAOB