SAOL

publicerad: 2015  

mellanpudel

mell·­an|­pudel substantiv ~n ‑pudlar mellan pudel 1

Singular
en mellanpudel	obestämd form
en mellanpudels	obestämd form genitiv
mellanpudeln	bestämd form
mellanpudelns	bestämd form genitiv
Plural
mellanpudlar	obestämd form
mellanpudlars	obestämd form genitiv
mellanpudlarna	bestämd form
mellanpudlarnas	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

pudel pudeln pudlar

pudl·ar

substantiv

pu´del

● typ av populär sällskaps­hund med riklig, ullig päls som ofta klipps efter fast­ställt mönster

pudelklippt; dvärgpudel; kungspudel; mellanpudel; storpudel

pudeln som dresserad cirkus­hund

göra en pudel be om ur­säktvanligen in­för publik och på ett något för­ödmjukande sätt: han gjorde en pudel och med­gav att an­klagelserna om skatte­fusk var riktiga

klok som en pudel se klok

pudelns kärna se kärna

belagt sedan 1795; av tyska Pudel med samma betydelse, till pudeln 'plaska i vatten'; idiomet pudelns kärna (1876) efter tyska (das also war) des Pudels Kern, ur Goethes Faust 1, då Mefistofeles tvingas av­slöja sitt rätta jag innan­för förklädnaden till hund

Till SO

SAOB