SAOL
publicerad: 2015
mena
mena
verb
~de ~t, perf. part. n. ibl. ment 1 syfta på, avse: jag menade inte dig utan Lisa; mena väl, illa; det var inte illa ment2 anse3 ⟨vard.⟩ tveka: stå och mena
| Finita former | |
|---|---|
| menar | presens aktiv |
| menas | presens passiv |
| menade | preteritum aktiv |
| menades | preteritum passiv |
| mena | imperativ aktiv |
| Infinita former | |
| att mena | infinitiv aktiv |
| att menas | infinitiv passiv |
| har/hade menat | supinum aktiv |
| har/hade menats | supinum passiv |
| Presens particip | |
| menande | |
| Perfekt particip | |
| en menad + substantiv | |
| ett menat + substantiv | |
| den/det/de menade + substantiv | |
| Övrig(a) form(er) | |
| ment | |
SAOB
Sökningen på menats i SAOB gav inga svar.