SAOL

publicerad: 2015  

metallurgi

met·­all·­urgi [‑urgi´] substantiv ~n • vetenskapen om metallers fram­ställning och tekniska an­vändning

Singular
en metallurgi	obestämd form
en metallurgis	obestämd form genitiv
metallurgin	bestämd form
metallurgins	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

metallurgi metallurgin

met·all·urgin

substantiv

[-gi´]

● läran om bearbetning och fram­ställning av metaller

belagt sedan 1750

Till SO

SAOB

publicerad: 1944  

METALLURGI met1alurgi4 l. me1-, l. 01—, stundom äv. -ji4, r. l. f.; best. -en l. -n.

Etymologi

[jfr t. metallurgie, eng. metallurgy, fr. métallurgie; bildat till METALLURG efter mönster av KIRURG: KIRURGI o. d.]

(i fackspr.) läran l. vetenskapen om metallernas framställning o. egenskaper; äv. i mera inskränkt bet.: konsten att extrahera o. rena metall(er) ur malm; hyttkunskap, (metall)hyttkonst. Järnets metallurgi. Allmän metallurgi, framställning av mera allmängiltiga lagar rörande metaller o. legeringar. Speciell metallurgi, mera detaljerad framställning av de särskilda metallernas o. vissa legeringars framställning o. egenskaper. Linné Bref I. 1: 146 (1750). (Professor) i järnets metallurgi. SvStatskal. 1943, s. 699. jfr ELEKTRO-METALLURGI. —

Till SAOB