SAOL
SAOB
publicerad: 1944
MISERERE mis1ere3re l. mi1-, l. 1040 (misere`re Weste; - -rère Dalin), n.; best. -et.
Etymologi
[jfr dan. o. t. miserere, fr. miséréré; av lat. miserere (imp. av misereri, förbarma sig, till miser, olycklig; jfr MISER, adj., MISERABEL, MISÄR) i uttr. miserere mei Deus, Gud, var mig nådig, begynnelseord till tredje versen av nedan omnämnda psalm i Vulgatas lat. text]
1) kyrkl. o. mus. benämning på Davids femtioförsta psalm (nr 50 i Vulg.), särsk. ss. tonsatt o. (i den romersk-katolska o. ortodoxa kyrkan) använd ss. kyrkosång; ofta med tanke enbart på musiken; äv. allmännare l. bildl.: klagosång, klagorop, jämmerskri o. d. Visb. 3: 171 (1651; bildl.). Gregorio Allegri .. blef världsberömd genom sitt Miserere för dubbelkör. Valentin Musikh. 2: 10 (1901). Det miserere, som uppstämmes i pressen över vår teaterpublik och dess bristande teaterintresse. SvD(A) 1934, nr 266, s. 6.
2) (numera knappast br.) med. tarmvred (med utkräkning av tarminnehåll). Alm(Sthm) 1763, s. 41. Den hemska sjukdomsbild .., som kallas tarmvred (”miserere”). Wretlind Läk. 5: 91 (1897). BonnierKL 7: 1079 (1925).