SAOL
publicerad: 2015
monokel
mon·okel
[‑åk´el]
substantiv
~n monoklar • ögonglas för bara ett öga
| Singular | |
|---|---|
| en monokel | obestämd form |
| en monokels | obestämd form genitiv |
| monokeln | bestämd form |
| monokelns | bestämd form genitiv |
| Plural | |
| monoklar | obestämd form |
| monoklars | obestämd form genitiv |
| monoklarna | bestämd form |
| monoklarnas | bestämd form genitiv |
SO
SAOB
Sökningen på monoklar i SAOB gav inga svar.