SAOL
publicerad: 2015
monstrans
monstr·ans
[‑an´s]
substantiv
~en ~er • utsmyckat kärl för brödet i nattvarden i romersk-katolska kyrkan
Singular | |
---|---|
en monstrans | obestämd form |
en monstrans | obestämd form genitiv |
monstransen | bestämd form |
monstransens | bestämd form genitiv |
Plural | |
monstranser | obestämd form |
monstransers | obestämd form genitiv |
monstranserna | bestämd form |
monstransernas | bestämd form genitiv |
SO
publicerad: 2021
monstrans
monstransen monstranser
monstr·ans·en
substantiv
●
utsmyckat kärl för nattvardsbröd särsk. i den katolska kyrkan
belagt sedan senare hälften av 1400-talet (Åbo Klockarelag);
fornsvenska monstranz; bildn. till lat. monstra´re 'visa'; jfr ursprung till
demonstrera,
monter,
mönster
SAOB
publicerad: 1945
MONSTRANS monstran4s, förr äv. MONSTRANTIE, r. l. f. l. m. (G1R 7: 178 (1530) osv.) ((†) n. OPetri 1Post. B 1 b (1528), Weste (1807)); best. -en; pl. -er (ss. n. äv. =).
Ordformer
(malstrandz 1538. monstracie 1528. monstrancie (monst(h)rant(z)ie) 1523 (: Monstrancier, pl.), 1528 (: monstrancien, sg. best.)—1655 (: monstrantzier, pl.). monstrans (mån-, -nss) 1541 osv. monstrant 1548. monstrantz (mån-, -nts, -nz) 1529—1807)
Etymologi
[fsv. monstranz, n.; jfr mht. monstranze, monstranz, t. monstranz, eng. monstrance; av mlat. monstrantia, till lat. monstrare, visa (se MONSTRERA)]
(i fråga om romersk-katolska förh.) (smyckat) kärl för kringbäring o. förevisning av den invigda hostian. G1R 1: 101 (1523). (Det) är icke af Gudhi befalet eller budet, at .. man skal göre af Sacramenten itt Spectakel (dvs. ett skådespel) och bäre brödhet om kring j Månstrantz. Carl IX Bew. K 4 a (1604). Nilsson FestdVard. 36 (1925). — jfr HOSTIE-, KOPPAR-, SOL-MONSTRANS m. fl.
Ssg (i fråga om romersk-katolska förh.): MONSTRANS-HUS. förvaringsskåp för monstrans. Brunius GotlK 3: 31 (1866).