SAOL

publicerad: 2015  
mops
mops [måp´s] substantiv ~en ~ar • en hund
Singular
en mopsobestämd form
en mopsobestämd form genitiv
mopsenbestämd form
mopsensbestämd form genitiv
Plural
mopsarobestämd form
mopsarsobestämd form genitiv
mopsarnabestämd form
mopsarnasbestämd form genitiv
Till SAOL

SO

publicerad: 2021  
mops mopsen mopsar
mops·en
substantiv
[måp´s]
● en dvärg­hund med ut­stående ögon, trubbig nos och rynkig panna vilket ger ett ut­seende som lätt upp­fattas som miss­lynt el. ilsket
en ilsket skällande mops
○ äv. om människa (el. annan varelse) med liknande egenskaper
mopsansikte
han är en riktig liten mops
belagt sedan 1733; av lågtyska, nederländska mops med samma betydelse, till nederländska moppen 'vara sur­mulen' (efter hundens ansikts­uttryck)
Till SO

SAOB

publicerad: 1945  
MOPS mop4s, m.||ig. l. r.; best. -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. mops; liksom t. mops av nt. l. holl. mops, sidoform till mop (se MOPPE, sbst.1)]
(hund av) en till växten liten hundras, tillhörande doggarnas grupp, som utmärker sig gm sin mycket korta nos o. sin mycket rynkiga panna, som ger hunden ett misslynt l. argsint utseende; ofta (i sht förr) använd ss. knähund. Här gån I och sätten näsorne i vädret som Mopsar. Dalin Arg. 1: 98 (1733, 1754). Uppå Ladyns knä .. / Morrar en mops, svartmuskig i synen. Nicander Minn. 1: 299 (1831). Ilsken som en mops. Östergren (1932). — jfr KNÄ-, SILKES-MOPS m. fl.
Ssgr: MOPS-ANSIKTE~020. jfr -nos. Nordforss (1805). —
-HUND. (numera knappast br.) mops. DA 1808, nr 52, s. 4. Hagberg Shaksp. 11: 93 (1851). —
-NOS. —
-NÄSA. näsa som liknar en mopsnos. Nordforss (1805).
Avledn.: MOPSA, v. [jfr d. dial. mopse sig] (vard.) refl.: vara uppnosig l. ”uppkäftig” (mot ngn), sätta nosen i vädret, visa sig stursk l. ”viktig”; opponera sig. Engström Äfv. 63 (1908). Jag skulle ha klått henne, om hon mopsat sig. Norlind Hell 1: 131 (1912). De där unga, som ska mopsa sig. De tycker, att de ä någonting. Melander ArbTröj. 231 (1917). —
MOPSIG, adj. [jfr d. mopsig, sur, tvär, ”uppkäftig”] (vard.) uppnosig, ”uppkäftig”, stursk, näsvis o. oförskämd. LoW (1911). Småglin ska lära sig att inte vara mopsiga mot äldre folk. NSvSkämtl. 102: 34 (1918).
Avledn.: mopsighet, r. l. f. (vard.) LoW (1911).
Till SAOB