SAOL

publicerad: 2015  

morgonsol

morgon|­sol

N morron|­sol

substantiv ~en morgon 1 1sol

Singular
en morgonsol	obestämd form
en morgonsols	obestämd form genitiv
morgonsolen	bestämd form
morgonsolens	bestämd form genitiv

Till SAOL

SO

publicerad: 2021  

morgon morgonen morgnar

även vardagligt

morron morronen mornar

morgon·en, morron·en

substantiv

[mår`ån] el. [mår`gån]

1 tid (om­kring sol­uppgången) när dagens normala verksamhet in­leds

morgongymnastik; morgonmål; morgonsol; morgontrött; måndagsmorgon; sovmorgon

(om/på) morgonen

(om) morgonen

(på) morgonen

höstens ofattbart klara morgnar; hon arbetar från morgon till kväll; det var nästan morgon men mörkt ute; ligga länge på morgnarna

○ äv. bildligt hög­tidligt inledning

i livets morgon; i tidernas morgon; morgonen till en ny tids­ålder randades

god morgon! en något formell hälsnings­fras på morgonen: god morgon, har natten varit god?

belagt sedan förra hälften av 1300-talet (Uplands-Lagen); fornsvenska morghon; gemensamt germanskt ord av om­diskuterat urspr.

2 i vissa ut­tryck dag närmast efter den inne­varande

JFR förrgår, gårdag

morgondag

i morgon

i morgon; i morgon bitti; i morgon kväll

belagt sedan ca 1300 Westgöta-Lagen

Till SO

SAOB