SAOL
publicerad: 2015
motarbeta
mot|arbeta
verb
~de ~t 1mot arbeta
Finita former | |
---|---|
motarbetar | presens aktiv |
motarbetas | presens passiv |
motarbetade | preteritum aktiv |
motarbetades | preteritum passiv |
motarbeta | imperativ aktiv |
Infinita former | |
att motarbeta | infinitiv aktiv |
att motarbetas | infinitiv passiv |
har/hade motarbetat | supinum aktiv |
har/hade motarbetats | supinum passiv |
Presens particip | |
motarbetande | |
Perfekt particip | |
en motarbetad + substantiv | |
ett motarbetat + substantiv | |
den/det/de motarbetade + substantiv |
SO
publicerad: 2021
motarbeta
motarbetade motarbetat
verb
●
verka för att försvåra för någon
JFR
bekämpa
någon motarbetar någon
han motarbetades av företagsledningen
○
äv. med konstruktionsväxling
verka för att försvåra genomförandet av något
någon motarbetar något
motarbeta förslaget
belagt sedan 1755
motarbetamotarbetande
SAOB
publicerad: 1945
MOT, prep. o. adv. ssgr (forts.):
(I 13 a, 15 a β) -ALLIANS. allians riktad mot ngn l. ngt, i sht till bekämpande l. motvärkande av l. ss. motvikt mot annan allians. Almqvist Comfort Routl. 181 (1913). —
(I 13 d) -ANFALL~02. i sht mil. o. fäkt. Skrida till motanfall. Rappe Nordarm. 91 (1874). Hellsten Florettf. 111 (1922). —
(I 13 d) -ANKLAGELSE~0200. anklagelse riktad mot en anklagare i syfte att gendriva dennes anklagelse l. förringa dess värde. SvLittFT 1838, sp. 555. —
(I 13 d) -ANMÄRKNING~020. anmärkning som göres för att bemöta l. gendriva annan anmärkning. Palmblad Norige 336 (1846). —
(I 13 d) -ANSTALT~02. motåtgärd; numera nästan bl. i pl. Träffa motanstalter. SvMerc. 2: 307 (1756). VL 1904, nr 253, s. 2. —
(I 13 a) -ARBETA~020, -ning (föga br.; HT 1918, s. 197 (1809), Östergren (1932)). med avs. på person l. sak: arbeta l. värka i syfte att hindra (ngt l. ngn i hans strävanden o. d.); äv. med saksubj.: värka hindrande på (ngt); jfr mot-värka 2. Oelreich 258 (1755). Många omständigheter motarbetade i Frankrike utbredandet af reformationens läror och grundsatser. Cronholm Lig. 1 (1839). Då jag beklagade mig för Manderström öfver att Karl XV så ofta i hemlighet motarbetade oss (så osv.). De Geer Minn. 1: 271 (1892). Det är givetvis förklarligt att man .. bland hantverkets män måste söka motarbeta varje försök att komma hantverkets intressen in på livet. Form 1937, s. 49. särsk. med avs. på tillstånd o. d.: värka för l. arbeta på att få bort (ngt) l. hindra (ngt) att uppkomma. Ling Regl. 110 (1836). Fetman bör motarbetas. Jacobæus HjärtBlodSj. 90 (1935). —
(I 13 a) -ARBETARE~0200. [till mot-arbeta] (mera tillf.) om person som motarbetar ngn l. ngt. HC12H 2: 297 (1820). OoB 1932, s. 37. —
(I 13 a) -ARBETE. (†) motarbetande; motstånd. GJEhrensvärd Dagb. 1: 151 (1776). Nordin Örnsköld 1 (1808).